Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sankuru - San Lazzaro - San Lúcar [lo'kar], hertig af. Se Olivárez - Sanlúcar de Barrameda [-lo'kar]. Se Barrameda - San Lucas [lo'kas], Cabo. Se Kalifornien, sp. 621 - San Luis - San Luis de la Punta [loi's de la po'nta]. Se San Luis 2 - San Luis Potosi - San Marcello Pistojese - San Marco [ma'rkå], Sankt Markuskyrkan. Se Venezia - San Marco Argentano - San Marco in Lamis - San Marcos - San Marino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
km., men smalnar åter vid mynningen, som genom
ett virrvarr af sandbankar och öar är svår att
passera. Ofvanför är den likväl fullt segelbar med
ett medeldjup af 3 m. och erbjuder (jämte Kassai)
under 1,300 km. en utmärkt vattenväg långt in i landet
genom starkt befolkade nejder, rika på elfenben och
kautschuk.
J. F. N.
San Lazzaro [la’ttsarå]. 1. ö utanför Venezia. Se
Mechitarister. - 2. Fort. Se Piacenza.
San Lúcar [lo;kar], hertig af. Se Olivárez.
Sanlúcar da Barrameda [-lo’kar]. Se Barrameda.
San Lucas [lo’kas], Cabo. Se Kalifornien, sp. 621.
San Luis [loi’s]. 1. Provins i sydamerikanska
republiken Argentina, i n. begränsad af prov. San
Juan och La Rioja, i n. och ö. af Córdoba,
i s. af gubernacion de la Pampa och i v. af
prov. Mendoza. 73,923 kvkm. 125,867 inv. (beräkning
1912). Från n. till s. löpa de af saltstäpper skilda
bergskedjorna Sierra de Córdoba och Sierra de San
Luis; längst i s. vidtaga pampas. Landets enda
flod är Rio de San Juan. Klimatet är mycket torrt,
men hälsosamt. Jordbruket ligger i sin linda. På
koppar och ädla metaller samt andra mineral finnes
rik tillgång i Sierra de San Luis, men endast
något guld och koppar brytes. Boskapsskötseln är
hufvudnäringen. För samfärdseln är sörjdt dels
genom banan öfver Anderna (till Valparaiso),
som går tvärs genom provinsen, dels genom en
från denna vid Villa de Mercedes mot norr gående
järnväg. – 2 (San Luis de la Punta) Hufvudstad
i ofvannämnda provins, belägen 759 m. ö. h., i
Sierra de San Luis’ södra del, vid tvärbanan öfver
Anderna. 13,994 inv. (1914). Nationalkollegium och
lärarinneseminarium. Handel med hästar, hudar och
vikunja-ull. – 3. Stad i Mexico. Se San Luis
Potosi 2.
1-2. (J. F. N.)
San Luis de la Punta [loi’s de la po’nta]. Se San Luis 2.
San Luis Potosi [loi’s påtåsī]. 1. Stat i republiken
Mexico, oftast kallad Potosi, begränsad i v. af
Zacatecas, i s. af Guanajuato, Queretaro och Hidalgo,
i ö. af Vera Cruz, Tamaulipas och Nuevo Leon samt
i n. af Coahuila. 62,177 kvkm. 638,882 inv. (1912
beräknad folkm.), kreoler, negrer och ättlingar
af azteker, huazteker och othomi. I v. är landet
bergigt, men öfvergår småningom i ö. i en flack,
sumpig slätt. De förnämsta vattendragen äro Panuco och
dess biflod San Juan. Jordmånen är bördig, och trots
jordbrukets låga ståndpunkt produceras en myckenhet
majs. Bland produkterna märkas ock förträfflig
frukt, sockerrör, ris, hvete, spansk peppar
m. m. Boskapsskötseln är hufvudnäring. Bergsbruket
lämnade förr mycket silfver och guld (för omkr. 15
mill. kr. om året), men har numera föga betydelse;
däremot är handeln liflig, ehuru nästan uteslutande
inskränkt till hufvudstaden. – 2. Hufvudstad i
nämnda stat, oftast kallad endast San Luis eller
Potosi, belägen 1,880 m. ö. h. ej långt från Panucos
källor, på en vacker slätt på höglandet Anahuacs östra
sluttning. 68,022 inv. (1910) med förstäder. Knutpunkt
för flera järnvägar, biskopssäte med vacker katedral,
flera kloster, prästseminarium, myntverk. Ett par
artesiska brunnar, 140 m. djupa, lämna hvardera
öfver 1,000 hl., och vid sista sekelskiftet byggdes
ofvanför staden en damm, hvarigenom åstadkoms ett
bäcken, rymmande 7,5 mill. kbm. Stora smälthyttor,
ö. om S. ligger den fordom mycket betydande
bergsorten Cerro de San Pedro, hvars 1583 upptäckta
silfvergrufvor gåfvo anledning till anläggandet
af S. (1586), men hvars grufvor öfvergåfvos
redan i slutet af 1700-talet. Det var dessa
grufvor, som föranledde namnet Potosi (se d. o.).
1 o. 2. J. F. N.
San Marcello Pistojese [-tje’llå pistå-], högt
belägen stad i italienska prov. Firenze, distriktet
Pistoja. 6,760 inv. (1911).
San Marco [ma’rkå], Sankt Markuskyrkan. Se Venezia.
San Marco Argentano [ma’rkå ardjentānå],
stad i italienska prov. Cosenza
(Kalabrien). 5,869 inv. (1901). Biskopssäte.
J. F. N.
San Marco in Lamis [ma’rkå], stad i italienska
prov. Foggia (Apulien), v. om Monte Gargano. 17,297
inv. (1901). Olivplanteringar, handel med olja.
J. F. N.
San Marcos [ma’rkås], stad i centralamerikanska
republiken Guatemala (2,500 m. ö. h.). Omkr. 6,000
inv. Liflig handel med kaffe.
J. F. N.
San Marino [marīnå]. 1. Italiensk republik, den äldsta
och den näst minsta af Europas nuvarande stater, har
en areal af 61 kvkm. med 11,257 inv. (1914). Den är
belägen mellan de italienska prov. Pesaro e Urbino
och Forli, på Apenninernas sista sluttningar, 13
km. s. v. om Rimini. Landet, som vattnas af ett par
små floder, har en liten stad med samma namn samt
består f. ö. af 9 landskommuner. Lagstiftande makten
utöfvas af ett råd (generale consiglio-principe),
valdt för nio år bland de olika samhällsklasserna och
bestående af 60 medlemmar (20 adelsmän, 20 borgare
och 20 jordegare på landet) och hvart tredje år
förnyadt till 1/3. Verkställande makten utöfvas
af två capitani reggenti ("regerande höfvitsmän")
af olika stånd, valda af rådet bland dess egna
medlemmar för sex månader. I kriminal- och civilmål
utöfvas rättskipningen i högsta instans af ett
tolfmannautskott af rådet, förstärkt med två främmande
rättslärde. Mynt, mått och vikt äro lika Italiens;
dock präglar S. egna kopparmynt, som gälla äfven i
Italien, samt egna frimärken. Landets färger äro blått
och hvitt. Budgeten för 1914-15 upptog 967,708 lire
i inkomster och 626,160 lire i utgifter. Statsskulden
utgöres af ett 1907 upptaget lån på 12,5 mill. lire,
amortissabelt på 50 år. Bland dess inkomster ingå
äfven afgifterna från dem, som mottaga dess år 1859
instiftade riddarorden i fem klasser. Skolorna
äro i godt stånd. Allmän värnplikt uppsätter
39 officerare och 950 man, fördelade på rådets
garde, fästningsgardet (artilleriet), karabinjärer
och milisen. Enligt sägnen blef den lilla staden
grundlagd redan på 400-talet af missionären Marinus;
omkr. hundra år senare köpte dess invånare några byar
i trakten. Grefvarna af Urbino och Montefeltro,
som under medeltiden behärskade landet omkring,
förlänade republiken sitt skydd. Då påfven Urban VIII
1631 indrog Urbino som ett ledigt län, bekräftade han
republikens fri- och rättigheter. Napoleon I gjorde ej
något intrång i dessa, och först 1851 tvungo påfven
och Österrike republiken med vapenmakt att utlämna
politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
