Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 719-720 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - San Marino - San Marinos orden [-nås]. Se Ordnar, sp. 838 - San Martin, José de - San Martin de Provensáls - San Martino [-nå]. Se Monreale - San Martino - San Matias, Golfo de. Se Patagonien, sp. 212 - San Michele - Sanmicheli [-keli], Michele

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flyktingar och förbrytare, som slagit sig ned på dess
område. Genom traktater 1862 och 1872 har S. ställt
sig under Italiens beskydd. Vänskapsfördraget med
Italien har förnyats 28 juni 1907 och reviderats
1914. – 2. Hufvudstad i nämnda republik,
på berget Monte Titano. Omkr. 1,600 inv.
1 o. 2. (J. F. N.)

San Marinos orden [-nås]. Se Ordnar, sp. 838.

J. de San Martins staty i Buenos Aires.

San Martin, José de, sydamerikansk frihetshjälte,
f. 25 febr. 1778 i Yapeyu vid Uruguayfloden, d. 17
aug. 1850 i Boulogne, uppfostrades i Spanien, i hvars
frihetskrig mot Napoleon han tog del, samt avancerade
till öfverstelöjtnant. Han
återkom 1812 till La Plata, slöt sig till resningen
emot Spanien och förde 1814 befäl öfver den i
öfre Peru mot vicekonungen af Lima opererande
armén. Sedermera organiserade han med mycken
omsorgsfullhet i prov. Cuyo, hvars guvernör
han var, en expedition till Chiles befrielse,
ryckte i början af 1817 med ej fullt 5,000 man
öfver Anderna, besegrade i samverkan med Bernardo
O’Higgins (se d. o. 2) spanjorerna vid Chacabuco (12
febr. s. å.) och Maypu (5 april 1818) samt grundlade
sålunda Chiles oberoende. 1820 seglade han med lord
Cochranes flotta till Peru, höll segrande sitt intåg i
Lima och proklamerade 28 aug. 1821 landets oberoende
samt öfvertog under titeln protektor provisoriskt
styrelsen. Intriger bland de befriade peruanerna
och afundsjuka från den till norra Peru med en armé
framkomne Bolivar väckte hos S. af smak för den nya
republikens politiska lif. Han nedlade (sept. 1822)
sitt ämbete och återvände till Argentina. Då man sökte
indraga honom i det äfven där pågående intrigspelet,
flyttade han öfver till Frankrike, där han, i små
omständigheter, tillbragte sitt återstående lif
som privatman. S., hvars rykte länge oförtjänt
fördunklades af Bolivars, öfverträffade denne
betydligt i fältherreegenskaper och statsklokhet och
anses ha uträttat mera än någon annan för Argentinas
samt i synnerhet för Chiles och Perus befrielse från
spanska väldet. Jfr B. Mitre, "Historia
de S. y de la emancipación sud-americana" (2:a
uppl., 4 bd, 1889-90), och W. Pilling, "Emancipation
of South America" (1893). (V.S-g.)

San Martin de Provensáls [-ti’n -pråvensa’ls], förr
stad i spanska prov. Barcelona, nu inkorporeradt
i Barcelona. Bomulls- och annan industri.
(J. F. N.)

San Martino [-nå]. Se Monreale.

San Martino [-nå], bergshöjd på Karstplatåns
nordvästra del, s. v. om Görz, var under världskriget
1915-16 besatt af österrikarna, som med framgång
afvisade italienarnas många tappra anfall.
L. W:son M.

San Matias, Golfo de. Se Patagonien, sp. 212.

San Michele [mikele], bergshöjd i nordöstligaste
delen af Karstplatån, 10 km. s. v. om Görz, med ett
synnerligen dominerande läge, var under världskriget
1915-16 föremål för en mängd ursinniga anfall af
italienarna, det första 27 juli 1915, men stannade
i österrikarnas händer.
L. W:son M.



Sanmicheli [-keli], Michele, italiensk arkitekt,
f. 1484 i S. Michele invid Verona, d. 1559, utbildade
sig under Bramante och slöt sig till sin mästares
sista maner, hvilket han vidare utvecklade, på
samma gång som en stark individualitet talar ur hans
verk. Till hans första arbeten höra i Montefiascone
kyrkan S. Margherita (1519, grekiskt kors med
kupol) och i Orvieto underkyrkan till S. Domenico
(1523). 1527 tog han tjänst hos venezianska
republiken. Han sysselsattes hufvudsakligen som
fästningsbyggmästare, men utförde därjämte både
palats- och kyrkobyggen.

Palazzo Pompei (numera stadsmuseum), ett af Sanmichelis byggnadsverk i Verona.

Fästningsverken förlänade han en stil och en
storhet i utförandet, som man annars ingenstädes
återfinner. Sådana arbeten af honom finnas öfver
republikens hela område, ända ned till Korfu,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>