Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarekfjällen - Sarektjåkko, bergstopp. Se Sarekfjället, sp. 804 - Sarepta - Sareptasenap, bot. Se Brassca, sp. 31, och Sarepta 2 - Sarf - Sarflax, gods. Se Sarvlaks - Sarg. - Sarg. - Sargassohafvet - Sargassotången, bot. Se Sargassum - Sargassum - Sargent [sadJent], Epes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Sarektjåkko-Sargent
806
gånger, men ett stort antal andra har ej ännu trampats
af människofot. Statsgeologen Svenonius har där
bedrifvit glaciologiska och geologiska undersökningar,
men särskildt har professor A. Hamberg sedan 1895
gjort omfattande undersökningar af dessa högfjäll
(jfr härom H a m-be r g, A.).
Sarektjåkko, bergstopp. Se Sarekfjället, sp. 804.
Sare’pta. 1. (Bibelns Sär ef ät) Fenicisk stad
vid Medelhafvet, n. om Tyrus, var under korstågen
biskopssäte. På det ställe, där Elias uppehöll
sig (l Kon. 17), stod ett kapell. Nu heter platsen
Sarafen d. - 2. Herrnhutarkoloni, anlagd 1765, i ryska
guv. Saratov, nära Sarpas utlopp i Volga. Kolonien,
hvilken omfattar 190 kvkm. med 1,779 inv. (1897),
har betydande privilegier. I närheten finnes en i
synnerhet förr mycket besökt bittervattenkälla. Från
denna ort kommer ett slags kraftigt verkande matsenap,
sarepta, som utgöres af fröna af Brassica Besseriana,
sedan dessa befriats från den feta oljan och
pulveriserats. (J- F- N-)
Sare’ptasenap, bot. Se B r a s s i c a, sp. 31,
och Sarepta 2.
Sarf 1. K u d m ö r t, Leuciscus erythrophthal-WMS,
zool., en till ordn. Malacopterygii, fam. karpfiskar
(Cyprinidce) och mörtfisksläktet (se d. o.) hörande
fisk. Kroppen är hög och hoptryckt med ryggen
bågformig och trind. Ryggfenan börjar
bakom bukfenornas fäste; analfenan är något
urringad. Käkarna äro lika långa. Ryggen
är mörkbrun, sidorna silfverfärgade och undre
delarna hvita. Längden är ända till 29 cm. Sarf ven
förekommer allmänt i södra och mellersta Sveriges
vattendrag äfvensom i Östersjöns skärgårdar. Den
leker i maj eller början af juni, stundom bland
andra fiskar (däraf ordstäfvet "som sarfven i hvar
lek"). Bastarder mellan den och mörten, björknan
och löjan ha blifvit iakttagna. Den föredrager i
allmänhet grumligt vatten med dyig botten och för
ett ganska stationärt lif. Dess kött värderas föga.
L-e.
Sarflax, gods. Se Sarvlaks.
Sarg. 1. Mus., de vertikala träribbor, som förena
lådans bägge skifvor 1. bottnar å violinen och dess
syskoninstrument. Se Viola och Violin. - 2. Bygnk.,
i södra Sverige använd benämning för kantlisten å
en sockel.
Sarg., vid växtnamn förkortning för Ch. S. Sargent
(se d. o.).
Sargassohafvet 1. Sargassosjön (af port. sargaco,
tång) 1. Gräshafvet, en mellan Kanarieöarna och
västindiska öarna under 25°-35° n. br. samt 38°-60°
v. lgd belägen del af Atlan-
tiska oceanen, där hafstång (mest alger af släktet
Sargassum) ymnigt förekommer. Förr föreställde man
sig, att S. såsom ock andra stora tångsamlingar,
hvilka förekomma här och där i världs-hafven, egde
grunda vatten och att tångplantorna växte på platsen,
fästa på hafsbottnen. Detta är likväl icke fallet
(se därom Sargassum). Den allmänna föreställningen,
att i Sargassohafvet vidsträckta områden äro så
uppfyllda af Sargassum, att sjöfarten kan hindras,
är betydligt öfverdrifven. I allmänhet ligga algerna
mycket glest, ofta ordnade i långa strimmor. Endast
v. om 45° lgd och ungefär på 30° n. br. påträffas
tämligen ofta smärre fläckar (högst 30 m. i diameter),
där algerna äro sammanhopade. Sargassohafvet var kändt
af portugiserna redan före Amerikas upptäckt, men blef
allmännare bekant genom Columbus, hvars fartyg foro
i detta under 14 dagar. Liknande simmande algmassor
finnas äfven annorstädes, t. ex. i norra delen
af Stilla hafvet (30° -40° n. br. och 150°-180°
v. lgd) samt s. ö. om Nya Zeeland m. fi. st.
J. F. N.
Sarga’ssotången, bot. Se Sargassum.
Sargassum Äg., Sargassotången, bot., ett till
fam. Fucacece hörande algsläkte, hvars bål företer
en åtskillnad på stjälk och blad och som alltså har
högre differentiering än alger i allmänhet. Namnet
på en art bacci’ferum (lat., "bärförande") har
föranledts al de bärformade, skaftade, klotrunda,
luftfyllda blå-sorna, hvilka tjänstgöra som flytorgan
(se fig.). Talrika exemplar af denna alg, under sitt
simmande tillstånd tillväxande och förökande sig,
men alltid steril, träffas i Atlantiska oceanen
och utgöra det mycket omtalade Sargassohafvet
(se d. o.). Sedan Humboldts tid har detta sjögräs
ansetts vara ditfördt från kringliggande kontinenters
kuster genom de hafsström-mar, som kretsa omkring
detsamma. Mot denna uppfattning har dock nyligen
danske botanisten F. Börgesen (i "Mindeskrift for
Japetus Steenstrup", 1914) opponerat sig och sökt
bevisa, att Sargassum är perenn och lefver hela
sitt lif ute på öppna hafvet, drifvande med ström
och vind i stora anhopade massor. Däremot anser
Börgesen, att denna "Sargassum natans" en gång för
långa tider sedan uppstått ur en fastväxande form,
men småningom anpassat sig för sitt nya lefnadssätt.
O. T. S. (G. L-m.)
Sargent [säMjant], Epes, nordamerikansk författare,
f. 1812 i Gloucester, Massachusetts, d. 1880,
studerade vid Harvard college och blef tidningsman
i Boston. Han var en på sin tid omtyckt lyriker
(Songs of the sea, 1847, m. m.), romanskribent
(Wealth and worth, 1840; What’s to be done, 1841,
o. a.) samt dramatiker (The bride of Genoa, 1836;
Velasco, 1837; Change makes
Sargassum bacciferum, gren i nät. storl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
