- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
819-820

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarrien [-riä], Jean Marie Ferdinand - Sarru-ukin, assyrisk konung. Se Sargon - Sars - Sars, norsk familj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

819

Sarru-ukin-Särs

820

blef snart en inflytelserik ledare inom den radikala
vänstern, blef 1884 ordf. i budgetkommissionen,
minister för post och telegraf i Brissons kabinett
(april-dec. 1885), inrikesminister i Freycinets
(jan.-dec. 1886), justitieminister i Goblets
(dec. 1886-dec. 1887) och inrikesminister i
Tirards (dec. 1887-mars 1888) samt i Bourgeois’
(nov. 1895-apr. 1896). Sedan han vid Mélines
fall för-gäfves sökt bilda en egen ministär,
blef han 1898 justitieminister i Brissons
(juni-okt.). Han understödde kraftigt Combes
i kampen mot kongregatio-nerna och röstade för
lagen om skilsmässan mellan stat och kyrka. Efter
Rouviers fall bildade han mars 1906 egen ministär,
där han själf blef justitieminister och Clemenceau
inrikesminister och den ledande själen. Trots
stark majoritet i deputeradekammaren afgick han
jämte hela kabinettet i okt. s. å., förebärande
hälsoskäl. 1908 valdes han till senator.
E. A-t.

Sarru-ukin, assyrisk konung. Se S ar gon. Särs
(fr. serge), ett slags lätt tyg, merendels af
silkesvarp och bomulls- eller silkesinslag.

Särs, norsk familj af nordtyskt ursprung, hvilken
invandrade till Norge med sjökaptenen M i c h a e
l S. (f. 1763, d. 1829). 1. Michael S., den ofvan
nämndes son, zoolog, f. 30 aug. 1805, d. 22 okt. 1869,
student 1823, tog teol. kandidatexamen 1828 för att
få ett lefvebröd, men fortsatte samtidigt att idka
naturvetenskapliga studier och kunde , 1829 utge
sitt första | större zoologiska arbete, Bidrag til
söedyre-nes naturhistorie. 1830 -53 var S. kyrkoherde,
till 1839 i Kinn (Söndfjord), därefter i Mänger. S:s
Beskri-velser og iagttagelser över nogle i havet ved
den bergenske kyst levende dyr (1835) ställde den
anspråkslöse landtprästen med ens i främsta ledet
bland Skandinaviens zoologer. Efter hemkomsten från
en 1837 med offentligt stipendium företagen utländsk
studieresa återupptog han sina forskningar, särskildt
rörande de lägre sjödjurens utvecklingshistoria;
en serie af hans hithörande morfologiska arbeten
föreligger i Fauna littoralis Norvegice (1846-77). En
studieresa till Lofoten och Finmarken 1849 medförde
en rik skörd af många för vetenskapen nya arter och
ännu flera, som voro nya för landets fauna. 1851-52
undersökte S. Adriatiska hafvets kustfauna och
det maritima djurlifvet vid Neapel och Sicilien
och kom därigenom att lämna viktiga bidrag till den
jämförande zoologien och till djurgeografien. 1853 tog
han afsked som präst. Med hans anställning 1854 som
e. o. professor i zoologi vid Kristiania universitet
börjar ett nytt skede i hans forskarlif. Ett hufvudmål
för hans undersökningar den följande tiden blef att
påvisa sambandet mellan nuvarande djurlif och lifvet
under den geologiska forntiden och det i synnerhet
på de stora hafsdjupen Stort uppseende väckte sålunda
S:s beskrifning öfver en 1864 af sonen G. O. S. vid

Lofoten, på 300 famnars djup funnen hårstjärna,
uppenbart en öfverlefvande art från en länge
sedan försvunnen geologisk period. S:s härom
offentliggjorda Mémoires pour servir å la connaissance
des crinoides vivants (1868) föranledde maritima
djup-hafsexpeditioner från England och Nord-Amerika
samt den norska "Nordhavsexpeditionen" 1876- 78. Hans
sista större arbete var Bidrag til kund-skab om
Christiania] j ordens fauna (I, 1868; II utg. af
G. 0. S. 1870). Äfven Norges paleon-tologi var föremål
för hans undersökningar och föranledde honom till
betydliga utvecklingshistoriska upptäckter. För Norge
fick S. som zoolog en banbrytares betydelse. Han
var led. och hedersled, af en mängd in- och
utländska lärda samfund, såsom Yet. akad. (1855)
och Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1866). - 1831
gifte sig S. med Maren Katarina Welhaven (f. 1811,
d. 1898), syster till skalden Welhaven; hon var en af
Norges märkligaste kvinnor på 1800-talet, och Sarsska
hemmet i Kristiania blef medelpunkten i en stor krets
vetenskapsmän, författare och konstnärer.

2. Johan Ernst Welhaven S., den föregåendes son,
historiker, f. 11 okt. 1835 i Florö prästgård i Kinn
(Söndfjord), student 1853, vann 1856 kronprinsens
guldmedalj för en täflings-skrift om Kalmarunionens
uppkomst ("Nord. univ:s tidsskr." III, 1857),
inledningen till Norge under föreningen med Danmark
(ibid., IV, VI, IX o. X, 1858 -65), där han påvisade,
att norska folket i denna union hade fortsatt
sin själfständiga nationella utveckling, hvarför
frigörelsen 1814 var det natur-nödvändiga resultatet
af en länge förberedd evolution. Riktigt klart och
konsekvent framträdde S:s grundåskådning dock först
i hans hufvudverk Udsigt över den norske historie
(4 bd, 1873-91), som fick epokgörande betydelse
därigenom, att det lade den historiska grunden för
Norges politiska och nationella frigörelsesträfvan
i den svensk-norska unionens sista årtionden,
på samma gång det var det vetenskapliga uttrycket
för den i Norge utkämpade striden för en nationell
demokrati. Hela S:s historieskrifning kan sägas vara
en enda, ständigt fortsatt, allt rikare insats i
denna sträfvan och kamp. Äfven i dagsstriderna ingrep
S., dels genom bidrag till dagspressen och till
tidskrifter, af hvilka han var medredaktör (tills,
med J. Lieb-lein "Nyt norsk tidsskr." 1877-78;
tills, med 0. Skavlan "Nyt tidsskr." 1882-87;
tills, med Chr. Collin, S. Ibsen och A. Löchen "Nyt
tidsskr.", ny ser. 1892-95; tills, med S. Ibsen och
Bj. Björnson "Ringeren" 1898-99), dels genom större
historisk-politiska monografier, bland hvilka må
nämnas Historisk indledning til grundloven (1882;
4:e uppl. 1887), som framkallade motskrifter af
Y. Nielsen, L. Daae, N. Höjer ("Norsk nationel
historieskrifning", i "Hist. tidskr." 1886) och L C

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free