Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sars, norsk familj - Sarsaparill, bot. Se Smilax - Sarsenet - Sarsina - Sartain [satei'n], John - Sartakårtje - Sarténe - Sarter, folkslag. Se Tadschik - Sarthe - Sarti, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Sarsaparill-Sarti
822
H. K. Steenstrup. Sin "Udsigt" fortsatte S. i Norges
politiske historie 1815-85, som bilagor medföljande
"Verdens gäng" 1899-1904 och till väsentlig del
inarbetad i sammelverket "Norges historia, fremstillet
for det norske folk" (bd VI: l, tidsskedet 1814-84;
1913), en skildring, som fullföljts ända till 1905
i sistnämnda samlingsverks bd VI: 2 (1909). S. är
den evolutionistiske naturforskaren bland de norske
historieskrifvarna. Han intresserar sig ej för
specialundersökningarna, för historiens detaljer;
hvad han önskar visa är det organiska sammanhanget i
utvecklingen. S. blef 1870 universitetsstipendiat, och
1874 upprättades åt honom, på förslag af Joh. Sverdrup
m. fl., en e. o. professur i historia. S:s Samlede
vcerker (där dock viktiga arbeten af honom saknas)
ut-kommo i 4 bd 1911-13 (i bd 4 finns en kronologisk
förteckning öfver alla S:s litterära arbeten till
1913). - Se biogr, af H. Koht i "Samtiden" (1905),
"Nordmaend i det 19:e aarh." (red. af G. Gran, 1912)
och "Vore hövdinger" (red. af H. Koht, 1914) samt
af Alex. Bugge i "Det kong. Fredriks universitet
1811-1911", II (1911).
3. GeorgOssianS., den föregåendes broder,
zoolog, f. 20 april 1837 i Florö prästgård i Kinn
(Söndfjord), student 1857, fick 1862 konungens
guldmedalj för afh. Norges ferskvandskrebs-
dyr. I. Branchiopoda (1865) och hade 1864 -73
statsstipendium för praktisk-vetenskap-liga
undersökningar ang. torskfiskerierna,
hvarefter han 1873- 93 var statskonsulent i
fiskeriangelägenheter. Emellertid hade han 1870
blifvit universitetsstipendiat och 1874 professor
i zoologi. 1876-78 deltog S. i den norska
expeditionen till Norra ishaf-vet ("den norske
Nordhavsexpedition"), hvilken han jämte H. Mohn
planlade och af hvars redaktionskommitté han senare
var medlem. Han har författat en utomordentlig
mängd vetenskapliga monografier och afh., spridda i
lärda samfunds publikationer och facktidskrifter,
t. ex. "Archiv for mathematik og naturvidenskab",
hvaraf han varit medutgifvare sedan dess stiftande
1876. S:s hufvudverk, An account of the Crustacea of
Nor-way (I-V, 1880-1911; utg. med statsunderstöd af
Bergens museum), är det viktigaste arbete, som finns
rörande kräftdjurens systematik. I detta liksom i
andra, mindre arbeten har S. själf utfört de många
konstnärligt förträffliga teckningarna. Utom på
krustacéerna har S. specialiserat sin forskning
på Norges blötdjur och andra invertebrata samt
på torskens och h valarternas biologi. Liksom
fadern och brodern anses han tillhöra Norges
yppersta vetenskapsmän. Han är led. af Vet. soc. i
Uppsala (1875), Fysiogr. sällsk. i Lund (1878) och
Vet. akad. (1900). Vid Uppsala univ:s jubelfest 1877
blef han hedersdoktor.
4. Maria Katarina S., de föregåendes syster,
sångerska. Se Lammers 2.
5. Eva S., de föregåendes syster, sångerska. Se
Nansen, sp. 426. 1-3. K. V. H.
Sarsapari’11, bot. Se Smila x.
Sarsenet [sä^snit], eng. (af lat. saracénicum), ett
slags tätt väfdt och glättadt bomullstyg, enfärgadt
eller med tryckta mönster. Det användes hufvudsakligen
som foder.
SaYsina (fordom Sassina), stad i
italienska prov. Forli (Emilien), vid
kustfloden Savio. 3,933 inv. (1911) i hela
kommunen. Katedral. Provinsmuseum. Plautus’
födelseort.
Sartain [sätéYn], John, amerikansk konstnär, f. 1808
i London, d. 1897 i Philadelphia, kom till Amerika
1830, var en utmärkt kopparstickare samt utgaf flera
illustrerade tidningar och tidskrifter, gjorde äfven
utkast till monument (Lafayettes och Washingtons i
Philadelphia m. fl. st.). G-g N.
Sartakårtje, ett staten tillhörigt fall i Pite älf
mellan sjöarna Mäkakjaure och Paijeb Sartajaure
ofvanför Tjäggelvas i Arjepluogs socken, Norrbottens
län. Fallhöjden utgör 11 m., den industriella
medelvattenmängden omkr. 4,4 kbm. i sek. Fallet,
som nedstörtar mellan höga fjällstränder, är mycket
bredt samt söndersplittradt af mer eller mindre låga
hällar och skär.
Sarténe [-tan], arrondissemangshufvudstad på franska
ön Corsica, vackert belägen 300 m. ö. h. i öns södra
del. 3,323 inv. (1911; i hela kommunen 4,617). En del
af staden daterar sig från medeltiden och har rester
af gamla fästningsmurar. Kommunen är den på fasta
fornminnen rikaste på Corsica. Vin- och olivodling. J-
F. N.
Sarter, folkslag. Se T a d s c h i k.
Sarthe [sart]. 1. Flod i nordvästra Frankrike,
upprinner på 300 m. höjd vid byn Somme-Sarthe,
nära klostret La Trappe, i dep. Orne, flyter först
mot s., sedan mot v. genom dep. Sarthe, Mayenne
och Maine-et-Loire, passerar städerna Alencon,,
Beaumont-le-Vicomte, Le Mans och Sablé samt faller 3
km. ofvanför Ångers ut i Mayenne, hvilken sedermera
under namnet Maine mynnar i Loire. Bifloder fr. h. äro
Sarton och Végre, fr. v. Huisne och Loir. Med en
längd af 286 km. är S. segelbar under en sträcka af
132 km. (från Le Mans). - 2. Departement i nordvästra
Frankrike, bildadt af delar af de forna prov. Maine,
Anjou och Perche, begränsas i n. af dep. Orne,
i ö. af Eure-et-Loire och Loir-et-Cher, i s. af
Indre-et-Loire och Maine-et-Loire samt i v. af
Mayenne. 6,245 kvkm. 419,370 inv. (1911). Landet är
kuperadt; de förnämsta vattendragen äro Sarthe och
Loir. Jordmånen, som är fruktbar, utom i det södra
distriktet, producerar hvete, majs, hafre, klöfver,
hvaraf frö exporteras, samt hampa, frukt, cider och
landtvin. Boskapsskötseln, särskildt hönsafveln, är
betydande. Af mineralier bearbetas järn, stenkol,
marmor, kvarn- och byggnadssten. Industrien år
liflig. De mest framstående grenarna äro textil- och
lervaruindustrien samt tillverkning af papper, läder
och handskar. Dep. är indeladt i 4 arrondissemang:
Le Mans, S:t Calais, La Fléche och Mamers. Hufvudort
är Le Mans. l
o. 2. (J. F. N.)
Sa^ti, G i u s e p p e, italiensk kompositör, f. 1729
i Faenza, d. 1802 i Berlin, studerade för Martini och
skref 1752 sin första opera, Pompeo in Armenia. 1755
anställdes han som hof kapell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
