Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Savile [sä'vil], sr George - Savings-bank - Savioli [-ål], Lodovico - Savitaipale - Svajar - Savitri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Savings-bank-Savitri
872
och medverkade 1673 energiskt till testaktens
antagande. Efter Danbys fall kom S. åter i gunst hos
Karl Hj som 1679 gjorde honom till earl af Halifax
och ånyo inkallade honom i rådet, hvilket han 1672-76
tillhört. Han råkade emellertid snart i oenighet med
Shaftesbury och andra sina rådskolle-
ger ang. iragan om den katolske prins Jakobs
uteslutande från tronföljden (exklusions-billen) och
hertigens af Monmouth antagande till tronföljare,
och genom sitt glänsande tal 15 nov. 1680
medverkade han till exklu-sionsbillens förkastande
i öfverhuset. S. åtnjöt redan förut stad-gadt
rykte som glänsande parlamentarisk talare, och hans
oratoriska duell vid detta tillfälle med Shaftesbury
tillhör de ryktbaraste episoderna i öfverhusets
annaler. Underhuset begärde hans "skiljande för
alltid från konungens person och råd", men Karl II
ej blott behöll honom i rådet, utan upphöjde honom
till markis af Halifax och lord privy seal (1682). Om
S. också försvarade den legitima tronföljdsordningen,
önskade han likväl genom en "limitation bill",
som dock förkastades, begränsa Jakobs makt och göra
Vilhelm af Oranien till den verkligen styrande. Yid
sin tronbestigning (febr. 1685) utnämnde Jakob
honom till president i Privy council (hemliga
rådet), hvarigenom han visserligen fick högre rang
än förut, men förlorade det politiska inflytande
han förut utöfvat. I okt. s. å. aflägsnades S. ur
rådet, emedan han gjort invändningar mot konungens
öfverträdelser af testakten. Invigd i planen att
till häfdande af Englands frihet och religion emot
Jakobs despotism och katolska nit inbjuda prins
Vilhelm af Oranien till England, förklarade han
sig emot hvarje väpnad inblandning från prinsens
sida, och efter dennes landstigning uppträdde han
som medlare mellan honom och konungen. Först då
Jakob II genom sin flykt gjort all tanke på hans
restauration omöjlig, slöt sig S. till Vilhelm. Han
utsågs till talman i öfverhuset (jan. 1689) och
därefter till lord privy seal,, n?en lämnade redan
i febr. 1690 kabinettet, nominellt behållande sin
plats i Privy council, samt uppträdde sedan vid
flera tillfällen i öfverhuset med ganska bitter
kritik af regeringens politik. I juni 1692 ströks
hans namn från listan på rådsledamöter. - S. utgaf
åtskilliga skrifter af politiskt och historiskt
innehåll, af hvilka den anonyma flygskriften
Ön the character of a trimmer (1684 eller 1685)
väckte största uppseendet. Jfr miss H. C. Foxcroft,
"Life and letters of sir George S., l:st marquis of
Halifax^’ (2 bd, 1898). V.K-r. (V.S-gr.) Savings-bank
[séYviijs-bäijk], eng., sparbank. Savioli [-åli],
L o do vi c o, italiensk skald, f. 1729 i Bologna,
d. där 1804, utgaf som professor i diplomatik "Annali
bolognesi" (1784). Hans skönlitterära produktion
omfattar herdedikten Monte Liceo, tragedien Achille
samt den
lyriska diktsamlingen Amori, som Carducci värdesatt
och i urval meddelat i "Poeti erotici del secolo
XVIII". S. Cillario utgaf 1902 "L. S., monografia".
P. A. G.
Sa7vitaipale, socken i Viborgs län, Lappvesi härad och
domsaga, utgör ett imperiellt pastorat af 2:a kl.,
Nyslotts stift, Villmanstrands kontrakt. Areal 531
kvkm. 8,157 inv. (1914), finsktalande. Socknen är
i krigshistorien bekant genom G. M. Armfelts och Sa
volaks j ägarnas strid med ryssarna där 4 juni 1790.
A. G. F.
Savitar (nom. Savitä), ind. relig., namn på Solguden i
hans speciella funktion som pådrifvare, lif-gifvare,
hvilket synes vara namnets betydelse. Han är sålunda
en personifikation af solens Utgifvande kraft som
inherent i himlakroppen (Surya o. a. namn). S. räknas
till de s. k. Ädityäs (se Va-runa). Han skildras i
de 11 - bland dem några af de mest poetiska morgon-
och aftonhymner - direkt till honom riktade hymner i
"Rigveda" som en guldglänsande gud med gyllene hår,
som lyfter sina gyllene armar till välsignelse öfver
alla väsen. Han drifver människan och ger henne
kraft till arbete, liksom han också beskär henne
hvila, vid hvilken han förjagar onda drömmar och
störande demoner. Han förlänger människans lif och
för de aflidnes själar till den himmelska boningen,
hvarjämte han skänker äfven gudarna odödlighet. Den
berömda versen i "Rigveda" III, 62, 10 kallas
(såsom egnad S.) Sävitri och är det bramanska
Indiens allmänna morgonbön. Jfr Muir, "Original
sanskrit texts" V (1872), Ksegi, "Der Rigveda"
(2:a uppl. 1881), Oldenberg, "Die religion des Veda"
(1894), Macdonell, "Vedic mythology" (i Biihlers
"Grundriss der indoarischen philologie", III, l,
1897), och Hillebrandt, "Vedische mytho-logie", III
(1902). K. F. J.
Sävitri. 1. (Äfven Gäyatri) Namn på en helig vers i
en hymn till Savitar (se d. o.). Utom som morgonbön
användes den vid den ceremoni, upa-nayana, hvarigenom
hvarje tveboren (dvija) fick sin konfirmation som
kastmedlem. Häraf personifierades S. som moder
till de tre högsta kasterna och gällde som Brahmans
hustru, identifierad med Q akti 1. Sarasvatj, (se
d. o.) samt som dotter af Savitar. -. 2. Namn på
olika kvinnor i den indiska litteraturen. Berömdast
är konung Acvapatis (af Ma-dra) dotter, hjältinnan
i den berömda episoden "Sävitri" i "Mahäbhärata",
3:e boken (Vanaparvan), Förälskad i en landsflyktig
konungs son, Satyavant, är hon sin kärlek trogen^
ehuru en siare förkunnar, att Satyavant har blott ett
år kvar af sitt lif. Hon äktar honom och följer honom
till hans boning i skogen. Då dödsguden Yama efter
ett år kommer för att hämta Satyavant, bönfaller
S. honom om sin makes lif. Yama nekar, men bevekes
dock slutligen genom S:s på samma gång spetsfundiga
och i en högstämd poetisk dräkt klädda böner att
återlämna hennes make. Dikten öfversattes 1829 af Bopp
(i "Die siindfluth nebst drei anderen der wichtig-sten
episoden des Mahäbhärata") och Riickert och sedan af
många andra, t. ex. J. Merkel (1830), på svenska af
K. Fr. Bergstedt (1844). Texten är särskildt utgifven
af Kossowicz (1861), Kellner (i "Elementarbuch", 1888)
och Geiger (i "Elemen-tarbuch der sanskritsprache";
2:a uppl. 1911). - Jfr L. v. Schröder, "Indiens
literatur und cultur"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
