Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schamanism - Schamblonbräder (sjamblonbräder), träv. Se Bräder, sp. 407 - Schamien, ö i Kantonflodens delta. Se Kanton, sp. 829 - Schammaj - Schammar - Schamo - Schamplun. Se Schablon - Schamponera - Schamyl - Schan - Schan, folkstam. Se Tai - Schanche [ska'nke]. 1. Herman Garmann S --2. Berent Henrik Wilhelm S -- 3. Ingolf Findregaard S - Schanday - Schandorph, Sophus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
939
Schamblonbräder-Schandorph
940
äro principiellt lika de schamanistiska. Trumman,
som inom nyssnämnda område alltid hör med till
schamanens utrustning, har ibland förlorat karaktären
af direkt medel att framkalla yran och tankes då vara
liksom ett fångstredskap, hvari schamanen infångar
andarna. Härigenom kan han använda dem till det han
önskar. Men äfven under sådana förhållanden kan han
det ej utan att vara i extas. Litt.: Radloff, "Aus
Sibirien" II (1884), C. de Harlez, "Religion nationale
des Tartares ori-entaux" (1887), W. Sieroszewski
i "Revue de 1’histoire des religions" (bd 46),
J. Stadling, "Shamanismen i norra Asien" (1912),
och E. Reuterskiöld, "De nordiska lapparnas religion"
(s. å.). - Jfr Mytologi, sp. 177-180 samt fig. 2 o. 4
däri. E. Rid.
Schamblonbräder (Sjamblonbräder), trav. Se Bräder,
sp. 407.
Schamien, ö i Kantonflodens delta. Se Kanton,
sp. 829.
SchammaJ, berömd judisk rabbin, antagligen från
Palestina, samtidig med Hillel (se d. o. 1). S., som
uppges ha varit vice ordf. i stora rådet (sanhedrin)
i Jerusalem, namnes nästan alltid tillsammans med
Hillel och utmärkte sig i motsats till denne genom
ytterlig stränghet i fråga om den judiska lagens
tolkning och tillämpning. - Se vidare Rabbinska
språket och litteraturen, sp. 815-816. _
K.V.Z. Schammär. 1. (S j a mm är) Landskap och
rike. Se Djebel Schammar. - 2. Beduinstam. Se Araber,
sp. 1266, och Mesopotamien.
Schamo, kin., sandhaf, sandöken, företrädesvis öknen
Gobi (se d. o.). Schamplun. Se Schablon. Schamponera
(eng. shampoo, af ind. tscham-pna,
pressa, krama), ingnida hufvudhåret med
något rengöringsmedel (såpa, tvållösning e.
d.) samt rentvätta och med varm luft torka detsamma;
till behandlingen hör ock massering af
hufvud-svålen. Subst. Schamponering.
Schamyl (S c h a m i l, d. ä. Samuel), eg. Ben
Muhammed Schamyl Efendi, tjerkesshöfding, kallad
"de trognes furste", f. 1797 i Aul Himry, i norra
Dagestan, d. 1871 i Me-dina, var först murid (se M u r
i d i sm), men anslöt sig sedan till den med sufismen
besläktade religionssekt, som bildats af Kasi Molla
Muhammed. Han tog del i det uppror, som utbröt emot
ryssarna i Kaukasus 1824. Då han vid stormningen af
bergfästet Himry 1831 ensam bland hela besättningen
blef räddad, betraktades han som ett helgon och valdes
1834 till sin sekts öfverhufvud. Med den religiösa
hänförelsens kraft förenade han Dagestans stammar
till en teokratisk stat, och genom ett af honom
själf organiseradt försvar trotsade han framgångsrikt
ryssarnas angrepp. Innestängd i berg-
fästet Achulgo 1839 och 1849 samt i Salty 1848,
räddade han sig undan med sällspord djärfhet och
gjorde år 1850 ströftåg ända in på transkaukasiska
slätten. Vid Krimkrigets utbrott 1853 återupptog han
striden, understödd af Turkiet och västmakterna, men
blef slagen vid Aul Ismail 1858 och fördrifven från
fästet Veden 1859 samt måste i sin sista tillflyktsort
Gunib (se d. o.), efter för-tviflad kamp, ge sig åt
general Barjatinskij 6 sept. s. å. Med sin familj
tillbragte han på regeringens anvisning några år i
Kaluga och Kiev. Se vidare Kaukasien, sp. 1321-22.
Schan, kin., berg.
Schan, folkstam. Se T a i.
Schanche [ska7nke]. 1. Herman Garmann S., norsk
landskapsmålare, f. 1818 i Bergen, d. 1884 i
Düsseldorf, utbildade sig sedan 1855 hos H. Gude
i sistnämnda stad, där han blef bofast för hela
sin återstående lifstid. Bland S:s många norska
mariner märkas Landskap vid Hardangerfjord
(ut-ställdt i Stockholm 1866) och den i Wien
1873 prisbelönta Inloppet till Bergen i månsken
(Stockholms Nationalmuseum). - 2. Berent Henrik
Wilhelm S., skådespelare, f. 1848, debuterade 1878
på Bergens nationella teater och anställdes 1879
vid Kristiania teater, hvarifrån han 1899 of ver
gick till Nationaltheatret. Han är mycket använd
i lustspelsroller och för Holbergs-figurer (Gert
Westphaler, Jean de France) samt har utmärkt sig som
Johan von Ehrenpreis i "Kierlighed uden strömper". -
3. Ingolf Findregaard S., skådespelare, f. 1877, sedan
1905 anställd vid Nationaltheatret (Kristiania),
till hvars mera framstående och ofta använda
krafter han hör^ är lika användbar i älskar- som i
karaktärsroller. Hans repertoar omfattar så olikartade
uppgifter som Darnley i Björnsons "Maria Stuart",
prinsen i "Gamla Heidelberg", Helge i T. Hedbergs
"Johan Ulfstierna" och Danilo i "Den glada änkan".
1-3. K. V. H.
Schandau, stad i sachsiska kretsen Dresden,
på högra Elbestranden, vid Kirnitschs mynning,
123 m. ö. h. 3,403 inv. (1910). Beläget i hjärtat
af det romantiska Sachsiska Schweiz, är S. om
sommaren mötesplats för tusentals turister. Det
har en mineralkälla, som jämte kalksalter och fri
kolsyra innehåller 0,026 pro mille järn, och utmärkta
bad af alla slag, men betraktas hufvudsakligen som
luftkurort. Säsong maj–sept.; frekvens 4–5 tusen
kurgäster.
Ln.
Schandorph, Sophus, dansk författare, f. 8 maj
1836 i Ringsted, d. l jan. 1901 i Köpenhamn, blef
teol. kandidat, men egnade sig redan tidigt åt studiet
af de romanska språken och deras litteraturer, tog
1874 filos, doktorsgrad på en afh. om Goldoni og Gozzi
samt författade senare några litteraturhistoriska
uppsatser och öfv. af lyriska dikter af Leopardi och
Man-zoni. Ett par små diktsamlingar 1863 och 1868
hade rent romantiskt innehåll, och Ude i skoven,
dramatiska scener (1867), är visserligen polemisk
både mot "kälkborgarna" och studenternas skråanda,
men visar eljest endast föga släktskap med hans senare
alstring. Påverkad af G. Brändes och det litterära
genombrottet, utgaf han 1876 en samling berättelser,
Fra provinsen, och senare följde en lång rad större
eller mindre berättelser i
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller S j-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
