Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schan-tung - Schantz, von, svensk-finsk adlig ätt - Schanz [-ts], Martin von - Schanz [-ts], Georg von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monsunernas inflytande: sommaren är varm (25°–28°)
och fuktig, vintern kall och torr. I bergstrakterna
faller då snö ofta. All skog är nedhuggen; endast
vid byarna ser man trädgrupper. Stenkol förekommer
i flera fält, och äfven järn- och blymalm samt
kopparmalm finnas i betydande kvantiteter i
många distrikt. Invånarna äro af kraftigare växt,
mörkare hy och mindre snedögda än sina grannar;
deras hufvudnäring är jordbruk (hvete, durra, ris,
bokhvete, bomull, hampa, tobak, vallmo, oljefrukter,
grönsaker). Industrien är obetydlig. S. genomdrages af
den tyska järnvägen Tsing-tau–Tsi-nan, som vid Tsi-nan
förenar sig med den långa linjen Tien-tsin–Nanking–
Schang-hai och har en bibana till Po-schan (S:s
viktigaste industristad). Provinsens hufvudstad
är Tsi-nan. Sedan 1898 ha tyskarna arrenderat
omgifningarna kring Kiau-tschóu-bukten på södra kusten
(se Kiau-tschóu), hvilket område dock fråntagits dem
af japanerna under kriget 1914 (Tsing-tau eröfrades
7 nov. 1914). J. F. N.
Schantz, von, svensk-finsk adlig ätt, härstammar
från sekreteraren Johan Eberhard Schantz (f. 1614,
d. 1665), som under Karl X Gustafs tid inkom från
Tyskland till Sverige. Tre af hans söner adlades 1693
med namnet von S., nämligen Ludvig (f. 1650, d. 13,
ej 2 okt. 1702), 1686-97 bankosekreterare och 1701-02
sekreterare (föreståndare) vid Riksarkivet, hvars
gren utslocknade på manslinjen 1798, Fredrik (f. 1651,
d. 1697, protokollssekreterare) och Kristian (f. 1655,
d. 1702, referendariesekreterare), stamfäder för de
nu lefvande grenarna af ätten. En gren introducerades
1818 på finska riddar-huset.
1. Johan Fredrik von S., son af den
ofvannämnde Fredrik, ämbetsman, f. 9 juli 1680, d. 24
april 1743, blef 1719 sekreterare (föreståndare)
vid Riksarkivet och 1728 kansliråd samt var sedan
1737 öfverpostdirektör. Han genomförde 1739 en
lönereglering för postverkets personal, hvarigenom
åtminstone de klenare aflönade postförvaltarnas
inkomster ej oväsentligt förbättrades.
2. KarlLudvigvonS.,son till den ofvannämnde Ludvig,
arkeolog, f. 15 maj 1681 i Stockholm, d. 25 mars
1734 som assessor i Antikvitetsarkivet, utgaf
en Matrikel öfver Sveriges rikes ridderskap och adel
(1731) samt författade f. ö. en beskrifning öfver
runstafven, en ättebok öfver äldre och nyare svenska
familjer, tvenne släkttaflor öfver Helmfeltska ätten,
en redogörelse för Cron-stedtska myntkabinettet m.
m., h\ilka arbeten dock icke blefvo tryckta.
3. Gustaf von S., sonsons son af den ofvannämnde
Kristian, ämbetsman, vitterhetsidkare, f. 3 okt.
1775 i Stockholm, d. där 14 juli 1847, blef 1800
protokollssekreterare i K. M:ts kansli och 1810
expeditionssekreterare i Ecklesiastikexpeditio-
nen samt fick 1818 kansliråds titel. S. erhöll fyra
gånger Svenska akad:s andra guldpenning för skrifter i
vältalighet samt utgaf Försök till en historia öfver
det förra pommerska kriget åren 1757 -62 (1811) och
Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland
åren 1788-90 (2 dlr, 1817 -18). Han skref ock efter
statshvälf ningen 1809 en del politiska broschyrer,
som likväl ej torde ha haft något inflytande på
ärendenas gång.
4. Johan Filip von S., den föregåendes sysslings son,
finsk musiker, f. 17 jan. 1835 i Ulfs-by socken
invid Björneborg, d. 24 juli 1865 i Helsingfors,
blef 1853 student i Helsingfors och egnade sig åt
juridiken, tills hans studier 1855 afbrötos genom
hans relegering från universitetet, till följd af
oförsiktiga politiska yttranden. Han slog sig då på
musik, reste 1856 till utlandet och blef 1860, efter
studier vid Leipzigs konservatorium, anställd som
orkesterdirigent vid nya teatern i Helsingfors. Med
sin orkester gaf han tid efter annan soaréer och
symfonikonserter såväl i sistnämnda stad som ock i
Göteborg, Köpenhamn och Stockholm, där han 1863 tog
initiativet till de sedan så populära aftonkonserterna
i Berns salong. S. var en energisk dirigent, och
flera af hans raska kompositioner vunno popularitet
i hans hemland, särskildt manskvartetterna Vi äro
andens fria folk och Fiskarens sång på hafvet. Han
utgaf Finska toner3 Sånger vid piano och musik
till skådespelet Ainamo. Vidare komponerade han
kantaten Ynglingens drömmar, en Kullervo-uver-tyr,
en sorgmarsch öfver tronföljaren Nikolaus m. m.
4. A. L.*
Schanz [-ts], M a r t i n v o n, tysk filolog,
f. 1842, d. 1914, blef 1870 e. o. och 1874
ord. professor i Wiirzburg. S. tillhör samtidens
förnämsta kännare af Platon. Bland hans arbeten må
nämnas Speci-men criticum ad Platonem et Censorinum
(1867), Novce commentationes Platonicce (1871),
Kritische Platonausgabe (1875-87), bekant som en af de
bästa textupplagorna af Platon, samt Geschichte der
römischen litteratur bis zum gesetzgebungs-werk des
kaisers Justinian (6 bd; flera uppl., 1890-95). Jfr
Mön c e a u x, P. J. C.
Schanz [-ts], Georg von, tysk nationalekonom, f. 12
april 1853 i Grossbardorff, blef professor 1880 i
Erlangen och 1882 i Wurzburg. 1907 utnämndes han
till beständigt riksråd åt bajerska kronan. Han
har framför allt behandlat den ekonomiska
historien, socialpolitiken samt finans- och
bankväsendet, t. ex. i Zur geschichte der deutschen
gesellenver-bände (1877), Die handelsbeziehungen
zwischen England und den Niederlanden 1485-1547
(1879), Englische handelspolitik gegen ende
des mittel-alters (2 bd, 1881), Geschichte der
colonisation und industrie in Franken (1884), samt
det omfångsrika arbetet Die steuern der Schweiz in
ihrer entwicklung seit beginn des 19. jahrhunderts (5
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
