Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheele, före 1855 von Scheel, Ludvig Nicolaus von - Scheeles grönt - Scheeles oljesocker, kem. Se Glycering - Scheelit Leonhard, Tungsten Scheele, miner. - Scheelium, kem. Se Volfram - Scheel-Plessen, Karl Teodor August - Scheer, Reinhold - Scheerer, Karl Johann August Theodor - Schefela, lågland. Se Judéen, sp. 235 - Schefer, Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverappellationsrätten i Kiel 1856. I febr. 1857 utsände
S. utan samråd med sina danska kolleger till de
främmande regeringarna en rundskrifvelse, hvari han
hånfullt afvisade den nordiska enhetstanken som en
"poetisk idé", praktiskt outförbar; och som afgjord
helstatsman försmådde han det försvarsförbund, som
Oskar I kort därpå erbjöd Fredrik VII, emedan det
ej omfattade Holstein. Denna själfrådighet bragte
S. i strid med de andre ministrarna, och i april
1857 måste han af gå. Han blef ånyo landdrost
i Pinneberg och 1861 därjämte öfverpresident
i Altona, men afsattes i dec. 1863 af de tyske
förbundskommissarierna och bosatte sig i Köpenhamn.
E. Elbg.
Scheeles grönt, kem., en af
K. V. Scheele upptäckt, vackert grön, men giftig färg,
som utgöres af arseniksyrlighetens kopparsalt. Jfr
Arsenikförgiftning, sp. 87.
P. T. C.*
Scheeles oljesocker, kem. Se Glycerin.
Scheelit Leonhard, Tungsten Scheele, miner.,
ett i pyramid- eller tafvelformade kristaller
uppträdande tetragonalt mineral af sammansättningen
CaWo4, motsvarande 19 1/2 proc. kalk och 80 1/2
proc. volframsyra. Det är stundom färglöst, oftast
hvitgrått med brun, gul, röd eller grön ton. Hårdheten
= 4,5-5; eg. v. = 5,5-6,2. Genomgångarna efter
deuteropyramiden (101) äro tydligare än efter
pyramiden (111). Genomgångsytorna visa glasglans,
brottytorna fettglans. Scheeliten smälter trögt för
blåsröret till genomlysande glas och sönderdelas af
klorvätesyra under afskiljande af volframsyra i form
af gult pulver. Mineralet förekommer i till urberget
hörande graniter och gnejser, vanligen tillsammans med
tennmalm, topas, fluorit, kvarts, apatit o. s. v. I
Sverige är scheeliten funnen i järngrufvor, på
kvartsgångar (Bispberg, Dalkarlsberg, Persberg,
Taberg), i biotitskölar (Norberg), tills. med kalkspat
(Nordmarken). Vid Pitkäranta i Finland förekommer den
på granat- och malakitskarn. – Det var i scheelit
från Bispberg, som Scheele 1781 upptäckte metallen
volfram; mineralet kallades af honom tungsten, men
blef sedermera af tysken Leonhard kalladt scheelit.
A. Hng.
Scheelium, kem. Se Volfram.
Scheel-Plessen, Karl Teodor August, dansk baron, preussisk
grefve, slesvig-holsteinsk politiker, f. 18 mars
1811 i Kiel, d. 7 juli 1892, blef 1846 deputerad
i danska Räntekammaren och upptogs som "lojal
slesvigholsteinare" 22 mars 1848 i ministären,
men utträdde 2 dagar senare på grund af dess
nationella program, emedan han önskade så mycket
som möjligt tillmötesgå de slesvig-holsteinska
krafven. Däremot var han under vapenstilleståndet
1849-50 förvaltningskommissionens departementschef
i Slesvig och förestod 1852 i några månader
administrationen i Holstein för danska
regeringen samt blef sedan öfverpresident i
Altona. 1854-63 var han ordf. i holsteinska
ständerförsamlingen och samtidigt dess politiske
chef i kampen mot danska regeringen (han miste därför
1856 sitt ämbete). 1856 var han i riksrådet ledaren
och hufvudtalaren för de elfva slesvig-holsteinare,
som protesterade mot den gemensamma författningen;
1857 utträdde han själf ur riksrådet. Han slöt sig
1864 genast till det preussiska partiet i Holstein
och tillrådde redan i dec. hertigdömenas anknytning
till Preussen. Därför blef han också 1867 preussisk
öfverpresident i Schleswig-Holstein och genomförde
kraftigt och skickligt samt i stor hast provinsernas
införlifvande med Preussen. Utan skonsamhet bekämpade
han nämligen sina forna partikamrater, som ännu höllo
fast vid augustenborgaren, och förföljde ifrigt
dansk nationalitet i Nord-Slesvig. Vid sin afgång 1879
fick han säte och stämma för lifstiden i preussiska
herrehuset och upphöjdes 1888 till grefve. – Wulf S.,
hans äldre broder, dansk länsgrefve, f. 1809, d. 1876,
var 1836–46 dansk legationssekreterare och 1852-72
envoyé i Stockholm. – Otto Plessen, S:s yngre broder,
baron, f. 1816, d. 1897, var 1846-66 danskt sändebud
i Petersburg och liksom Wulf fullt lojal mot danska regeringen.
E. Ebg.
Scheer, Reinhold, tysk sjökrigare,
f. 1863, inträdde 1879 i tyska marinen, där han
1882 befordrades till löjtnant, deltog 1884 i
undertryckandet af oroligheterna i Kamerun och var
1888–90 vaktofficer på kryssarkorvetten "Sophie", som
blockerade östafrikanska kusten, hvarvid han ådagalade
tapperhet i flera landstigningsstrider. S. avancerade
1893 till kapten-löjtnant, kommenderade till 1903
första torpedafdelningen, användes 1897–1900 och
1903–07 i riksmarinstyrelsen. 1907–09 var han
chef på linjeskeppet "Elsass", vardt 1909 chef för
högsjöflottans stab och avancerade som sådan 1910
till konteramiral. 1911 vardt han direktör för
marindepartementet, 1913 chef för andra eskadern
och 1915 vice amiral; efter amiral von Pohls död
erhöll han befälet öfver tyska högsjöflottan. Efter
den under S:s befäl utkämpade stora striden med
engelska flottan i Skagerak (31 maj och 1 juni 1916,
se Skagerak-slaget) befordrades S. till amiral.
Scheerer, Karl Johann August Theodor
r, tysk kemist och mineralog, f. 1813 i Berlin,
d. 1875 i Dresden, var 1833–39 hyttmästare i
Modum i Norge och blef 1841 lektor i mineralogi
och metallurgi vid Kristiania universitet samt var
1848–73 professor vid bergsakademien i Freiberg. Han
verkställde flera viktiga kemisk-mineralogiska
undersökningar samt utgaf Lehrbuch der
metallurgie (2 bd, 1846–53), Lötrohrbuch (1851;
2:a uppl. 1857), Der paramorphismus (1854) m. m.
(S. A–s.)
Schefela, lågland. Se Judéen, sp. 235.
Schefer, Leopold, tysk skald, f. 1784 i Muskau
i Oberlausitz, d. där 1862, kom i vänskapligt förhållande
till furst Pückler-Muskau och var under några år dennes
generalfullmäktig, tillbragte därefter en längre tid på
resor och slog sig slutligen ned i sin fädernestad. Han
debuterade anonymt med en samling Gedichte mit
compositionen (1811), egnade sig sedan åt den berättande
dikten och utgaf Novellen (5 bd, 1825–29), Neue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
