- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
981-982

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheele [Jele], von, svensk, urspr. gammal pommersk adlig ätt - Scheele [Jele], före 1855 von Scheel, Ludvig Nicolaus von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prästkonferenserna. Äfven i det politiska lifvet har
han deltagit, 1865 som representant för sin ätt
på Riddarhuset vid den sista ståndsriksdagen,
där han röstade för upphäfvandet af adelns
själfskrifvenhet, och 1900–11 som fullmäktig för
Visby i riksdagens Andra kammare, där han intog
moderat-liberal ståndpunkt och sedan 1906 var
led. af konstitutionsutskottet. Bland utmärkelser,
som kommit S. till del, må nämnas, att han 1901
kreerades till juris doktor vid Yale university
i Amerika. S. har författat bl. a.
Rationalismens förberedelser (1868; 2:a uppl. 1877),
Den kyrkliga katekisationen (1869; 4:e uppl. 1881, öfv. till ty. 1886),
Julcykeln inom de nya högmessotexternas andra årgång (1874),
Teologisk symbolik (1877–79;
öfv. till ty. 1881 o. 1886, ingår i Zöcklers "Handbuch der theologischen wissenschaften"),
Från förgården in i helgedomen. Smärre uppsatser (1879),
Till strids för friden. Apologetiska föredrag (1881),
Herren mitt banér. Strödda föredrag (1892),
Hemlandstoner. En hälsning från modern Svea till dotterkyrkan i Amerika (2 dlr, 1894–95).
S. utgaf 1883–94 "Tidskrift för kristlig tro och bildning"
(t. o. m. 1886 tills. med U. L. Ullman).

illustration placeholder

4. Frans Alexander von S., sonson till S. 1, universitets- och
skolman, pedagogisk och filosofisk skriftställare,
f. 31 juli 1853 i Färnebo, Värmland, blef student i
Uppsala 1873, promoverades till filos. doktor 1885
och förordnades s. å. till docent i estetik, hvilken
docentur han 1887 utbytte mot en i praktisk filosofi
samt egnade sig samtidigt med sällspordt nit åt
studentkårens angelägenheter. Han var 1899–1905
föreståndare för den teoretiska profårskursen
vid Uppsala högre allm. läroverk, erhöll 1903
professors n. h. o. v. och utnämndes 1905 till förste
folkskolinspektör i Stockholm. Somrarna 1908 och
1909 var S. t. f. föreståndare vid Nääs. Pedagogiken
som modern vetenskap har i S. en af sina första
betydande representanter hos oss. Efter grundliga
fackstudier såväl hemma som i Frankrike och Tyskland –
i Berlin, Leipzig och Jena – har han verkat genom ett
synnerligen mångsidigt pedagogiskt författarskap,
genom vetenskapliga och populärvetenskapliga
föreläsningar – hans talekonst kan kallas glänsande
– och genom seminarieöfningar i barnpsykologi och
pedagogik i Uppsala. Själf mottaglig för impulser,
hvilka hans stora beläsenhet tillfört honom, har
han kunnat skänka sådana åt andra, hvarom hans
arbete som chef för Stockholms folkskoleväsen burit
vittne. S. är målsman för den åskådning, som önskar
se barnens aktivitet konsekvent tagas i anspråk
vid undervisningen. Åt fantasiutvecklingen skall
därvid ges dess fulla betydelse sida vid sida med
den omvårdnad, som egnas förståndsodlingen. "Redan
på skolbänken måste man få öfva sin fantasi i att
själf lösa sanningsgåtorna, i stället för att
inplugga dem ur torra facitböcker". I besittning
af ett sällsynt omfattande vetande, har S. som
universitetsman och i egenskap af utgifvare 1891–95
af "Svensk tidskrift" haft stort inflytande på
svensk bildning under de senare årtiondena. Utom
en rad Grundlinjer i psykologi och pedagogik har
han utgett bl. a.
Samuel Grubbes skönhetslära (1885),
Nutidslögner och framtidssanningar? Kritik af Max Nordau (s. å.),
Kan Gud tänkas såsom vilja? (i "Upps. univ:s årsskr.", 1887),
Finnes det ett omedvetet själslif? (i "Skrifter, utg. af K. hum. vet. samf. i Uppsala", 1897),
Den herbartska psykologiens grundtankar (i "Tidskr. för folkundervisningen", 1893),
Det mänskliga själslifvet (1894–96),
Filosofiska studier, I (1899),
Lärobok i psykologi (s. å.; 2:a uppl. 1914),
Om själens odödlighet (1899),
Om allmänbildning och själfstudier (1905; 3:e uppl. 1910),
Folkuppfostran och yrkesskolor (1911),
hvarjämte han skrifvit en mängd artiklar
i filosofi och pedagogik i Nordisk familjebok
(1:a och 2:a uppl.). – På S:s sextioårsdag 1913
egnades honom en skrift af vänner och lärjungar.

3. E. M. R.
4. R. N–n.

illustration placeholder

Scheeleele], före 1855 von Scheel,
Ludvig Nicolaus von, dansk statsman,
f. 14 okt. 1796 i Itzehoe, d. 1 jan. 1874, tog 1821
juridisk examen i Glückstadt, blef 1827 amtman i
Syd-Slesvig och 1846 president i slesvig-holsteinska
regeringen på Gottorp samt var s. å. k. kommissarie
vid slesvigska ständerförsamlingen. Hans uppträdande
där och ifriga sträfvan att kufva upprorsandan
i hertigdömena gjorde honom ytterligt hatad
bland slesvig-holsteinarna, som också i mars 1848
bl. a. fordrade, att S. skulle afskedas. Denne
hade dessförinnan eftertryckligt, men förgäfves
varnat regeringen för det hotande upproret. Vid
dettas utbrott måste han fly till Köpenhamn och
utnämndes där till geheimeråd. Han författade
s. å. ett svar på tyska till Jos. Bunsens "Memoir" om
hertigdömenas statsrättsliga förhållanden och riktade
1850–51 i Fragmente skarpa angrepp mot Tillischs
diktatoriska regemente i Slesvig och särskildt mot
ordnandet af språkförhållandena, i det att han, som
alldeles misskände nationalitetsidén, kräfde full
likställighet för bägge språken och ifrigt fasthöll
planen på en konstitutionell helstat. 1852 blef
S. "landdrost" (ung. detsamma som landshöfding) i
Pinneberg och var 1853 k. kommissarie vid holsteinska
ständerförsamlingen. Genom sitt personliga inflytande
på Fredrik VII hade S. väsentlig del i ministären
Örsteds afgång i dec. 1854 samt blef sedan minister
för Holstein och utrikesminister. Han var med om
att genomföra helstatsförfattningen 1855 och valdes
själf i Holstein till led. af riksrådet, kom dock
snart i strid med ständerförsamlingen (särskildt
med ridderskapet, hvars privilegier han ville
afskaffa) och blef anklagad af den, men frikänd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free