Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schleiermacher [Jla'j-], Friedrich Daniel Ernst - Schleifer - Schleifheim von Sulsfort [Jla'jfhajm fånn solsfårt], German, pseudonym för H. J. Chr. von Grimmelshausen (se denne) - Schleinitz [Jla'j-], Alexander von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Schleifer-Schleinitz
1082
art och själfständiga område i det mänskliga
själs-lifvet - den starka isoleringen från metafysik
och moral visade sig dock stå tillsammans med ett
visst undanskjutande af religionens sanningsfråga samt
med en bristande inblick i religionens betydelse för
det praktiska lifvet. - S:s kortfattade encyklopediska
Kurze darstellung des theolo-gischen studiums
har grundläggande betydelse för den teologiska
vetenskapsläran, ehuru det blifvit föremål för
starka kritiska invändningar. Det innehåller S:s
totalåskådning af teologiens art och uppgift samt af
förhållandet mellan dess olika grenar. Teologien
är en praktisk, "positiv" vetenskap. De olika
teologiska disciplinerna sammanhållas till en helhet
genom den praktiska uppgiften att tjäna den kristna
kyrkan. Teologien är "totali-teten af de kunskaper
och konstregler, utan hvilka en samstämmande ledning
af den kristna kyrkan icke är möjlig". Utan detta
intresse för kristendomens samfundsgestaltningar
skulle de vetenskapsgrenar, som nu äro teologiska,
inordnas under olika profanvetenskaper. Teologien
sönderfaller enligt S. i filosofisk, historisk och
praktisk. Till den historiska räknas äfven dogmatiken,
som enligt S. är framställningen af den lära, hvilken
vid en viss gifven tid är uttryck för en kyrkas
lifsåskåd-ning. - Intet af alla S:s teologiska arbeten
går i betydelse upp emot Der christliche glaube, den
mest systematiskt slutna framställning af det kristna
trosinnehållet, som sett dagen inom den evangeliska
kyrkan. Det begynner med en religionsfilosofisk
och religionshistorisk inledning; här undersökes
först religionens väsen, hvilket S. nu bestämmer med
den berömda formeln "känsla af absolut beroende",
och sedermera kristendomens ställning till de andra
religionerna: kristendomen skiljer sig från besläktad
teleologisk monoteism därigenom, att allt inom henne
har relation till och bestämmes af den genom Jesus
fullbragta frälsningen. Den egentliga dogmatiken
sönderfaller i två hufvuddelar. I den förra behandlar
S. det fromma själfmedvetandet, bortsedt från
motsatsen mellan synd och nåd, i den senare detsamma
sådant det bestämmes af denna motsats. Dogmatikens
satser fattas alltså genomgående som "det fromma s
j älf medvetandets" bestämningar; S:s dogmatik vill
vara "erfarenhetsteologi". I förra hufvudafdelningen
behandlar han de kristna världsåskådningsfrågorna,
speciellt de af den kristna tankens problem,
som vetta åt naturvetenskapen, hvarvid det ligger
honom om hjärtat att söka uppvisa, huru det kristna
själfmedvetandets utsagor i själfva verket gå fria
från all kollision med denna vetenskap. I den senare
afdelningen dominera de problem, som betingas af det
kristna själfmedvetandets ställning till historien
därigenom, att intresset koncentrerar sig på den
genom Jesus fullbragta frälsningen. Betydelsen
af Kristi person och verk vill S. klarlägga
genom en granskning af de från Kristus utgångna
verkningarna. Frälsningen betyder öfver-gång från
det hämmade till det ohämmade gudsmedvetandet. Den
frälsande kraften kan icke sökas hos församlingen,
som består af idel frälsnings-behöfvande, utan endast
hos dennas stiftare, Kristus. Det, som alltjämt
öfvervinner det hämmande, är den från Jesus stammande
kraften i det från
honom utgående religiösa lifssammanhanget. Själf
framträder han därför som mänsklighetens "urbild’ , på
samma gång som han är alla människor olik genom sitt
gudsmedvetandes obrutna kraft, något som betyder "ett
egentligt Guds varande i honom". Hans frälsningsverk
består alltså däri, att han upptar människorna i sitt
gudsmedvetandes kraft; det därmed följande meddelandet
af salighet kallar S. "försoning", som alltså tages
i en vida inskränktare bemärkelse, än eljest är
vanligt (jfr Dogmatik, sp. 624-625, Försoning,
sp. 489, Kristologi, sp. 1460, och Moralteologi,
sp. 1061). Sin enkla grundtanke om frälsningen genom
den från Jesus utgående religiösa kraften utvecklar
S. under ingående kritisk-dialektisk behandling af
den äldre protestantiska kyrkolärans formler, under
bemödande att behålla allt, som icke direkt strider
mot hans grundtanke och dess konsekvenser. Han
ledes därvid af medvetandet om att befinna sig i
väsentlig öfverensstämmelse med det bakom dessa
formler liggande rent religiösa innehållet samt
bemödar sig om att kläda detta i en sådan dräkt, att
det kunde stå tillsammans med den kantska filosofiens
kunskapsteoretiska resultat. Någon egentlig dogmatisk
skola har S:s dogmatik icke bildat, men den har i
stället påverkat de mest olikartade riktningar inom
den senare protestantiska teologien (jfr Dogmatik,
sp. 625). För alla dogmatiska arbeten af betydenhet
har S. varit den store läromästaren såväl genom
den systematiska skolning hans dogmatik mer än någon
annan ger som genom den oerhörda rikedomen på fina och
djupa iakttagelser samt nyeröf-ringar. För en senare
tids kritiska granskning har emellertid framför allt
den schleiermacherska dogmatikens förhållande till
historien visat sig otillfredsställande. Var S:s
betonande af de dogmatiska utsagornas erfarenhets-
eller troskaraktär en stor och omistlig vinst i
jämförelse med all föregående dogmatik, så har å
andra sidan hans behandling af den kristna trons
uppenbarelsehistoriska grundval icke låtit denna
komma till sin rätt. Denna brist sammanhänger med
själfva frälsnings-uppfattningen, som med sitt
romantisk-estetise-rande drag icke alltid fullt når
upp till den evangelisk-reformatoriska kristendomens
klart etisk-per-sonliga karaktär. I Sverige var
H. Reuterdahl S:s första lärjunge af betydenhet.
Litt. bl. a.: W. Dilthey, "S:s leben" (I, 1873),
H. Bleek, "Die grundlagen der christologie
S:s" (1898), E. Huber, "Die entwicklung des
religions-begriffs bei S." (1901), H. Stephan,
"S:s lehre von der erlösung" (s. å.), H. Mulert,
"S:s ge-schichtsphilosophische ansichten in ihrer
bedeu-tung liir seine theologie" (1907), F. Ålin,
"Studier öfver S:s uppfattning af det evangeliska
skapelsebegreppet" (1909), H. Siiskind, "Christentum
und geschichte bei S." (1911), och J. Lindskog, "S:s
lära om synden i samband med lärans utbildning inom
protestantismen" (1912). G. A-n.
Schleifer (fr. coulé), mus., for-slag
af två eller flera noter i sekundfölid.
A. L.*
Schleifheim von Sufsfort [jla^fhajm fann sols-fart],
German, pseudonym för H. J. Chr. von Grimmelshausen
(se denne).
Schleinitz [Jla’j-], Alexander von, grefve, preussisk
diplomat, f. 1807 i Blankenburg vid
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
