Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1127-1128 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schmidtbonn, Wilhelm - Schmidt-Cabanis, Otto Richard - Schmidt-Nielsen [-ni'lsen], Sigval - Schmidt-Rimpler, Hermann - Schmidt-Rubin gevär. Se Handeldvapen, sp. 1315--16 (tabellen) - Schmidt-Weissenfels [-va'jsen-], Eduard - Schmideberg - Schmideberg [Jmid-], Johann Ernst Oswald

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följts af dramerna
Die goldene tür (s. å.),
Der graf von Gleichen (1908; 3:e uppl. 1914),
som Max Reinhardt gett med stor framgång,
Der zorn des Achilles (1909; 2:a uppl. 1911),
Der verlorene sohn (1912; 2:a uppl. 1914),
Der könig von Münster (1914) och
Die stadt der besessenen (1915) samt lustspelen
Hilfe! Ein kind ist vom himmel gefallen (1910) och
Der spielende Eros (1911).
S. har skrifvit äfven noveller:
Uferleute (1903),
Raben (1904),
Der heilsbringer (1906),
en samling legender, Wunderbaum (1913; 2:a uppl. 1914),
och dikter, Lobgesang des lebens (1911).
Han är ett kraftigt, lidelsefullt temperament, som
gärna uppsöker djärfva ämnen och slösar med must
och färg i framställningen. Från världskriget äro
hans båda arbeten
Krieg in Serbien (2 uppl. 1916) och
Menschen und städte im kriege (2 uppl. s. å.).

^{R–n B.}

Schmidt-Cabanis, Otto Richard, tysk skriftställare,
f. 1838 i Berlin, d. där 1903, var 1860–67 skådespelare,
men egnade sig därefter åt humoristiskt författarskap och
vardt 1895 redaktör för "Ulk". Skrifter:
Allerlei humore (1872),
Was die spottdrossel pfiff (1874),
Veilchen und meerrettig (1875),
Wechselnde lichter, en diktsamling (1881),
Brummstimmen der zeit (1886),
Lachende lieder (1893) m. fl.

Schmidt-Nielsen [-nilsen], Sigval, norsk
kemist, f. 17 nov. 1877 i Röros, utexaminerad från
Trondhjems tekniska läroanstalt 1897, filos. doktor
i Basel 1901, fortsatte från 1902 sina kemiska
och näringsfysiologiska studier under professor
O. Hammarsten i Uppsala, var 1904–07 docent vid
Stockholms högskola, hvarefter han anställdes vid
Kristiania universitet som assistent i fysiologi
och som kemist i medicinalstyrelsen. Sedan 1912 är
han professor i teknisk-organisk kemi vid tekniska
högskolan i Trondhjem. S. har offentliggjort en
stor mängd afh. i näringsmedelskemi, fysiologi och
hygien. Åtskilliga af dessa har han utarbetat tills.
med sin hustru, Signe Torborg S., född Sturzen-Becker,
f. 1 dec. 1878 i Stockholm, filos. doktor 1907
i Uppsala, gift s. å.

^{K. V. H.}

Schmidt-Rimpler, Hermann (hette eg. Smidt, men antog efter sitt
äktenskap namnet Schmidt-Rimpler), tysk ögonläkare,
f. 30 dec. 1838 i Berlin, d. 23 sept. 1915 i Halle,
kallades 1871 till den nyinrättade e. o. professuren
i ögonsjukdomar i Marburg, där han 1873 blef
ord. professor och 1885 fick en ny präktig klinik
till stånd. S. blef 1890 professor i Göttingen
och var 1901–10 professor i Halle. Med mycket god
utbildning och i besittning af mångsidig begåfning,
var han vetenskapligt verksam inom ett flertal af
oftalmologiens områden. Mest värderad torde han vara
för sin länge äfven i Sverige använda och för sin tid
utmärkta lärobok Augenheilkunde und ophthalmoskopie
(1885; 7:e uppl. 1901).

^G–d.

Schmidt-Rubins gevär. Se Handeldvapen, sp. 1315–16 (tabellen).

Schmidt-Weissenfels [-va’jsen-], Eduard, tysk
skriftställare, f. 1833 i Berlin, d. 1893, skref en
mängd arbeten i historia och biografi,
Frankreichs moderne litteratur (1856),
Rahel und ihre zeit (1857),
Geschichte der französischen revolutionslitteratur (1859),
biografier öfver Gentz, Metternich

och Freiligrath, historiska romaner
(Pascal, Paoli, 1867) m. m.

Schmiedeberg [ʃmid-]. 1. Stad i preussiska
reg.-omr. Liegnitz (Schlesien),
vid berget Schneekoppe och S.–Hirschbergbanan.
5,945 inv. (1910). Klimatisk kurort, 472 m. ö. h.
S. var fordom berömdt för sina järnvaror
och linneväfnader samt har ännu matt-,
siden- och linnefabriker samt stor tillverkning
af porslinsarbeten (isolatorer, flaskproppar
m. m.) och kirurgiska instrument. I närheten finnas
rika lager af svartmalm. – 2. Stad i preussiska
reg.-omr. Merseburg (Sachsen), 80 m. ö. h. 2,661
inv. (1910). Moorbadanstalt. Frekvens öfver 2,000
patienter. Säsong maj–sept.

2. ^Ln.


Schmiedeberg [ʃmid-], Johann Ernst Oswald, tysk
farmakolog, f. 20 okt. 1838 i Kurland, blef professor
i farmakologi 1866 i Dorpat och 1872 i Strassburg,
där han gjort sitt väl utrustade laboratorium till
den förnämsta skolan för farmakologer, dit
lärjungar samlats från de flesta länder och hvarifrån
under hans ledning öfver 200 vetenskapliga
arbeten utgått. S. är särskildt utmärkt
för djärf kombinationsförmåga, omfattande
lärdom och skarp kritik. De flesta från
hans laboratorium utgångna arbetena ha jämte
många andra sådana publicerats i det af honom
och Naunyn redigerade "Archiv für experimentelle
pathologie und pharmakologie", omfattande utom
farmakologi äfven fysiologi, experimentell
patologi och närstående vetenskapsgrenar.
Äfven om flertalet af arbetena från S:s
laboratorium egentligen utgått från honom, bära
dock jämförelsevis få af dem hans eget namn;
hans lärjungar ha i regel fått publicera dem i
sitt namn. Hans första mera bemärkta arbete,
utfördt tills. med R. Koppe, handlar
om flugsvampgiftet (muskarinet), som han äfven
lyckades syntetiskt framställa; han påvisade
därjämte atropinets motgiftverkan mot muskarin och
lämnade därmed viktiga bidrag till belysning
af den fysiologiska hämningsföreteelsen. 1875
följde den första genomförda kemiska och
farmakologiska undersökningen af hjärtmedlet
digitalis. Ytterligare må nämnas upptäckten
af kaffeinets egendomliga muskelverkan och
dess samt teobrominets urindrifvande verkan;
arbeten öfver narcotica och kombination af
dessa med en ammoniakrest, t. ex. i uretan (och
senare veronal), för att motverka narcoticas
deprimerande effekt på andning, hjärta och blodtryck.
I samband med studier öfver kamferns verkan och
förhållande i organismen upptäckte S. kamferns
och många andra aromatiska ämnens bindning vid
i kroppen bildad glykuronsyra, en släkting till
organismens eget kolhydrat, glykogenet; i bindning
vid glykuronsyran kunna aromatiska m. fl.
ämnen utsöndras genom njurarna utan att skada dessa.
Vidare påvisade S. i förening med kemisten Bunge
den fysiologiskt synnerligen viktiga, i njuren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>