Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1137-1138 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schnéevoigt [Jne'fåjkt]. 1. Georg Lennart S 2. Sigrid Ingeborg S - Schneid. - Schneidemühl - Schneider, Johann. Se Agricola, Johann - Schneid [Jna'j-], Johann Gottlob - Schneid [Jna'j-], Johann Christian Friedrich - Schneider [Jnädär], Joseph Eugène - Schneider [Jna'j-], Louis - Schneider [Jnädär], Cathérine Jeanne Hortense

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fru S. af publik och kritik vunnit oförbehållsamt
erkännande. Efter att ett par år som vikarie ha
omhänderhaft förste klaveriärartjänsten vid
Helsingfors’ musikinstitut antogs fru S. 1912 till ord.
innehafvare af denna tjänst.

1–2. ^{O. Asn.}

Schneid., vid djurnamn förkortning för tyske zoologen Johann Gottlob Schneider.

Schneidemühl [ʃna’j-], po. Pila, stad i
preussiska reg.-omr. Bromberg (Posen), vid Küddow,
biflod till Netze, och flera järnvägslinjer. 26,126
inv. (1910). Gymnasium med realskola, katolskt
lärarseminarium, döfstumanstalt. Tillverkning af
maskiner, stärkelse, cement, tegel m. m.

^{J. F. N.}

Schneider, Johann. Se Agricola, Johann.

Schneider [ʃna’j-], Johann Gottlob, tysk
filolog och zoolog, f. 1750 i Kollmen i Sachsen,
d. 1822, blef 1776 professor i döda språk vid
universitetet i Frankfurt a. d. O. och 1811 i Breslau.
S. inlade stor förtjänst om kännedomen af den
klassiska forntidens naturvetenskapliga skriftställeri
genom värdefulla kommenterade upplagor af bl. a.
Aristoteles’ ”Animalium historia” (1811),
Theofrastos’ ”Opera quæ supersunt” (1818–21),
Nikandros’ ”Alexipharmaca” (1792) och ”Theriaca” (1816),
båda sammanförda i en senare upplaga (1856),
äfvensom de latinske landtbruksskriftställarna
(”Scriptores rei rusticæ”, 1794–97).
Epokgörande var hans stora lexikaliska arbete,
Grosses kritisches griechisch-deutsches handwörterbuch
(1797–98; 3:e uppl. 1819), hvilket legat
till grund för Passows ”Handwörterbuch der
griechischen sprache” och därigenom för hela den
följande grekiska lexikografien.

^{A. M. A.}


Schneider [ʃna’j-], Johann Christian
Friedrich, tysk musiker, f. 1786 nära Zittau,
d. 1853 i Dessau, spelade redan i barnaåren alla
instrument och skref på gymnasiet sonater,
orkestermusik, mässor, en opera, sånger m. m. 1807 blef han organist i
Leipzig, 1817 dirigent vid stadsteatern där och 1821 hofkapellmästare
i Dessau. Där verkade han som lärare, teoretiker och kompositör, ryckte
upp hoforkestern, bildade en kyrkokör och en ”liedertafel”, bragte
sångakademien i flor samt öppnade en musikskola (1829), som först
genom Leipzigkonservatoriets bildande blef
öfverglänst. S. ansågs som en af de talangfullaste
epigonerna af Haydn-Mozartska riktningen; knappt
kunde en musikfest föranstaltas i Tyskland utan
hans medverkan antingen som dirigent eller
tonsättare, och gång på gång uppfördes hans nu
nästan glömda oratorier Das weltgericht (1819),
hans förnämsta verk, Die sündflut, Das
verlorne paradies, Gideon, Pharao, Absalon,
Gethsemane und Golgatha (1838) m. fl. Han skref
dessutom mässor, kantater, hymner, motetter, koraler,
operor, symfonier, uvertyrer, stråkensembler, sonater,
omkr. 400 manskörsånger och 200 sånger vid

piano m. m. Som musikskriftställare gjorde han
sig känd genom Elementarbuch der harmonie und
tonsetzkunst (1820; flera uppl.), Vorschule der
musik (1827), Handbuch des organisten (1828–29)
m. m. S. blef hedersdoktor i Halle och Leipzig
samt 1827 led. af Mus. akad. i Stockholm. Hans
biografi skrefs af Kempe (1859; 2:a uppl. 1864). –
Hans fader och hans broder, båda med namnet
Johann Gottlob S., voro berömda orgelspelare.

^{A. L.}*

Schneider [ʃnädär], Joseph Eugène, fransk
industriidkare, politiker, f. 29 mars 1805 i
Bideshoff (Lothringen), d. 27 nov. 1875 i Paris,
började sin bana som banktjänsteman och lyckades

genom begåfning och ihärdigt arbete skapa sig en
förmögenhet, som satte honom i stånd att tillsammans
med sin äldre broder, Adolphe S., inköpa
metallverken i Le Creusot (se d. o. och Schneider-Canet)
1830, hvilka han inom kort ryckte upp ur deras
förfall och omskapade till en af världens förnämsta
och mest aktade anläggningar i sitt slag. 1845 valdes
S. till senator i Saône-et-Loire, och 1851 var han
några månader jordbruksminister. Liflig anhängare till
andra kejsardömet redan från statskuppen 2 dec. 1851,
var han under hela dess tid medlem af lagstiftande
kåren (för Saône-et-Loire) och dess president
några månader 1865. Som sådan fungerade han också 4
sept. 1870, då republiken proklamerades. Han drog sig
sedermera tillbaka till privatlifvet och egnade sig
helt åt utvecklingen af sina fabriker i Creusot, där
en staty öfver honom restes af arbetarna och invånarna
i staden 1879.

^{E. A–t.}

Schneider [ʃna’j-], Louis, tysk skådespelare och
skriftställare, f. 1805 i Berlin, d. 1878, blef redan
1820 engagerad vid k. teatern i Berlin och vann där
popularitet som ypperlig komiker. 1848 lämnade han
skådespelaryrket samt egnade sig företrädesvis åt
skriftställen, på samma gång som han var konungens
föreläsare och privatbibliotekarie. S. offentliggjorde
en mängd bearbetningar och öfversättningar af
engelska, spanska, franska och ryska teaterstycken
i den af honom under pseudonymen L. W. Both utgifna
"Bühnenrepertoire des auslandes". F. ö. skref
han Schauspielernovellen (1839), Die gallerie der
kostüme (1844–47), Aus meinem leben (1879–80),
romaner, historiska arbeten m. m. Postumt utkom Aus
dem leben kaiser Wilhelms (3 bd, 1888).

Schneider [ʃnädär], Catherine Jeanne Hortense, fransk
operettsångerska, f. 1838 i Bordeaux, tillhörde
från 1855 olika teatrar i Paris, tills hon 1864 på
Variétés-teatern med stor framgång kreerade Offenbachs
Den sköna Helena, för hvilken roll hon var likasom
skapad genom yttre behag, fria och utmanande later,
kvick uppsluppenhet och sångförmåga. Ännu större
rykte vann hon 1867 som Storhertiginnan af Gerolstein
inför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>