- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1149-1150

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schofield [skåu'fild], John Mc Allister - Schofield [skåu'fild], William Henry - Schogun, tysk transkription för shogun. Se Bd XII, sp. 1454 ff. - Schoho (Soho, Saho), hamitiskt folk. Se Saho - Schola - Schola cantorum - Scholæ monasticæ, lat. Se Klosterskolor - Scholander [Jw-]. 1. Fredrik Vilhelm S 2. Sven S 3. Anna Katarina S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Schofield-Scholander


grad. S. skref det själfbiografiska arbetet
Forty-six years in the army (1897).
V. S-g.

Schofield [skåufild], William Henry, nordamerikansk
litteraturhistoriker, f. 6 april 1870 i Brockville,
Ontario, studerade i Toronto, vid Harvard och flera
europeiska universitet, däribland i Köpenhamn och
Kristiania, till 1897 och har därefter varit lärare
vid Harvarduniversitetet, sedan 1906 innehafvare af
en lärostol i jämförande litteraturforskning. 1907-08
var han "bytesprofessor" vid Berlins universitet,
och 1911 höll han föreläsningar i Köpenhamn
och vid Sorbonne. Bland S:s arbeten märkas
English literature from the norman conquest
to Chaucer (1905) och Chivalry in english
literature (1912). S. är president för den till
främjande af andlig växelverkan mellan Förenta
staterna och de nordiska länderna upprättade
stiftelsen "American-scandinavian foundation".
V. S-g.

Schogun, tysk transkription för shogun. Se Bd XII,
sp. 1454 ff.

Schoho (Soho, Saho), hamitiskt folk. Se Saho.

Scho’la, lat. (af grek. scholé, ledighet,
d. v. s. från praktisk sysselsättning, sålunda tid
för andlig idrott), fick redan under den klassiska
tiden en hel del olika betydelser. Hos grekerna
var det sålunda uttryck för lärd sysselsättning
i allmänhet, för filosofiskt samtal, föredrag,
ja t. o. m. afhandling, så t. ex. hos Plutarchos,
som använde ordet också om platsen, där den
andliga verksamheten utöfvas, där läraren ger
undervisning. Hos romarna betecknade ordet en
mängd olika begrepp (filosofisk sekt, kollegium,
korporation, en sådans lokal, kår, afdelning af
kejserliga gardet o. s. v.).

Scho’la cantörum (lat., eg. "sångarskola"), ett
modernt musikinstitut i Paris, vid hvars månatliga
konserter ofta stora körverk af äldre mästare
uppföras. Se Indy och Konservatorium.

Scho’lae mona’stic8e, lat. Se Klosterskolor.

Schola’nder [jw-]. 1. Fredrik Vilhelm S., arkitekt,
målare, författare, f. 23 juni 1816 i Stockholm,
d. där 9 maj 1881, blef 1831 elev vid konstakademiens
byggnadsskola. Hans anlag lågo i själfva verket mer
åt måleri och diktning, men det var hans morbroder,
arkitekten A. Nyström, som bestämde hans bana och
med energi dref honom framåt på densamma. Under
studietiden var S. om somrarna murar-lärling och blef
1836 gesäll i ämbetet. I akademien uppträdde han från
1834 som utställare. 1836 blef han e. o. konduktör vid
öfverinten-dents- och Riksmarskalksämbetena samt vid
slottsbyggnaden. 1840 blef han agré af akademien. Som
dess stipendiat begaf han sig 1841 till Paris, där

F. Y. Scholander. Efter en teckning af
A. Zorn.

han i nära två år var elev af H. Lebas, som förut
varit Nyströms lärare, samt därifrån, hösten 1843,
till Italien. Midt under de stränga och flitiga
form-studierna "bröt hans af gjorda kallelse för
måleriet, hvilken han så länge måste kufva, fram med
kraft. Under af tecknandet af monument och byggnader
blef färgen ett för honom allt starkare framträdande
element; och småningom växte arkitekturstudierna
ut till bilder i rik färgskiftning, med växlande
och karakteristiskt figurstaffage". Emellertid
hade han 1843 som studieprof hemsändt ett projekt
till museibyggnad (finnes i konstakademien),
öfverintendentsämbetet fann förslaget lämpligt
för det påtänkta nationalmuseet i Stockholm, och
Anckarsvärd och Nyström genom-drefvo dess framläggande
utan täflan inför riksdagen, som godkände det lågt
beräknade kostnadsförslag, hvilket medföljde från
ämbetet. Nyström lagade jämväl så, att förslaget
skulle läggas till grund för ny ritning med de
ändringar, som funnos nödiga. S., som 1844 utnämnts
till ord. konduktör vid öfverintendentsämbetet,
hemkalla-des 1846, blef led. af akademien och möttes
med stora förhoppningar. Utgången af museifrågan blef
emellertid den, att tyske arkitekten F. A. Stiller
fick uppdrag att utarbeta nya byggnadsritningar - ett
uppslag, som innebar en fullkomlig bankruttförklaring
för den inhemska byggnadskonsten och blef en
svår stöt för det kotteri, som styrt Sveriges
konstangelägenheter. (Se Nationalmuseum.) Läxan
verkade i synnerhet på den känslige S., som mot
sin vilja blifvit inblandad i detta illa förberedda
företag. Hans återstående lif egnades i främsta rummet
åt att lyfta den svenska arkitekturen ur det lägervall
och den förkrympning, på hvilka nationalmuseibygget,
anförtrodt åt en utlänning, utgjorde inseglet. Kallad
1847 till vice professor och 1848 till professor i
byggnadskonst vid akademien, blef han en energisk
lärare, som både genom föresyn cch vidsträckt
vetande fick stort inflytande. Flertalet af den
nästa generationen svenska arkitekter bildades i
hans skola: Zetterwall, Gellerstedt, Dahl, Jacobson,
Clason, Möller m. fl. Äfven finnarna Sjöström och
Höijer voro hans lärjungar. S. fasthöll stadigt vid
sin utgångspunkt, att arkitekturen i främsta rummet
är en skön konst, som af sina utöfvare fordrar
vetande af konstnärlig och konsthistorisk art. Det
var med missmod han betraktade den nya organisation
af konstakademien, som förlade den förberedande
arkitekturundervisningen till Tekniska högskolan. Hans
verksamhet inom akademien inskränktes f. ö. ej till
denna lärarplats. 1851-53 var han t. f. direktör
och 1851-66 skattmästare. 1868 blef han sekreterare
efter Nyström och innehade denna befattning till sin
död. Som arkitekt fullgjorde S. framgångsrikt och
nitiskt en mängd uppdrag för offentlig och enskild
räkning. Ofta nog var han bunden af små förhållanden
och trång synvidd hos de bestämmande. Monumentala
uppgifter förekommo sällan, och äkta material användes
föga på hans tid. Han gjorde sitt bästa med användande
af de medel, som stodo till buds, alltid med fyndighet
och smidighet, ibland med snille. Hans verk visa en
fast och säker stilkänsla, rytm och spänstighet. Helst
rörde han sig inom den italienska renässansens former,
men upptog, där så

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free