- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1151-1152

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scholander [Jw-]. 1. Fredrik Vilhelm S 2. Sven S 3. Anna Katarina S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1151

Scholander

1152

passade sig, äfven medeltidsformer och i Synagogan
österländska motiv3 dem han tillämpade med
själfständighet. Ungdomligt frisk fantasi uppenbara
ofta nog hans detaljbehandling och orna-mentik, han
är aldrig slafviskt bunden af ett stilschema. Af hans
kyrkliga arbeten må nämnas Bernadotteska grafkoret
i Kiddarholmskyrkan (1858-60), Ulriksdals kapell
(1865), V ånga kyrka (1866), östermalmskyrkans kupol
(1866-68), Gärdhems kyrka (1879) samt, framför
allt, den i österländska former hållna Synagogan i
Stockholm (1867 -70), med konstnärligt intressant
inre utsmyckning. Bland läroverkshus uppgjorde
han ritningar till det i Visby (1855-59), Tekniska
högskolan (1863), det i Uppsala (1867-69) m. fl. Andra
byggnader af hans hand äro Vasamonumentet i Utmeland
(1859), Warodellska huset vid Drottninggatan (1849)
och Barclayska (sedermera Wallenbergska) huset
i Stockholm (det sistnämnda rifvet 1915, afb. i
art. Bostad), ombyggnaden af slotten Ekholmen och
Vik (1857), S örby (1858) och Vinas (1861) samt af
landshöfding-residensen i Malmö och Kristianstad
m. m. Som arkitekt vid Drottningholm (1847-57)
och vid Yet. akad. (1848-60) samt intendent vid
Stockholms slott (1850-73) var han verksam för om-och
nyinredningar. Vid Nationalmuseum var han arbetschef
1864-66. I öfverintendentsämbetet, där han sedan 1864
var intendent och flera gånger t. f. chef, verkade han
ganska mycket, ehuru ibland kanske föga ingripande,
där något stred mot hans öfvertygelse. Den betydande
samling af arkitektoniska studier (öfver 1,200 blad,
hvaraf 218 behandlande äldre svensk byggnadskonst),
som S. efterlämnat, inlöstes 1882 för statens räkning.

Men om arkitektens värf af S. omfattades med
den kärlek, som fyllandet af en plikt inger,
var det målarens, som egde hans hjärtas varmaste
hängifvenhet. Åt teckningen och akvarellen egnade han
sig ofta som ett nöje och en vederkvickelse. Hans
måleri blef dock trots hans rika begåfning, hans
friskt kvällande fantasi, endast en dilettants
älsklingsnöje, en lätt improviserad lek. En
öfver-blick af hans mångsidiga alstring skänkte
den utställning af hans ritningar och akvareller,
som konstakademien 1882 ordnade. Den omfattade
byggnadsstudier, arkitektoniska motiv med
figurstaffage, ofta af själfständig betydelse,
serier af bildkompositioner till några hans
egna dikter, utkast till teaterdekorationer,
byggnadsdetaljer och byggnader, dels i akvarell,
dels i penn- och kolteckningar, äfvensom ett och
annat i oljefärg. Bland hans yppersta arbeten må
ihågkommas bildserierna Fjolners saga (1867, 32 blad,
Nationalmuseum, reproducerade i två uppl., den ena i
originalritningarnas storlek) och Den blödande rosen
(1881, kompositionerna utförda såväl i pennteckningar
som i akvareller) samt Sagor och Pennteckningar,
samtliga till text af honom själf. Vidare akvareller
till Böghs "Sanningens pilgrimsfärd". (Flera
teckningsserier utgåfvos efter S:s död.) "Men på samma
gång dessa ypperliga verk visa höjden af S:s förmåga,
ge de oss också en inblick i dess begränsning. Utöfver
det typiska, det för ett visst tidehvarf eller en
viss lokalitet betecknande i yttre hänseende, når ej
hans konst, och ej ens dit hinner han alltid. Indi-

viden, personligheten, det själsliga lifvet i dess
finare skiftningar förmår han ej skildra, när han
någon gång haft en afsikt ditåt." Också till dikten
sträckte denna mångfrestande ande sina utflykter,
men äfven där gällde det för honom en sysselsättning
på lediga stunder, en formöfning snarare än en
afsiktslös., af inre kallelse buren alstring. Oaktadt
sin öppet erkända dilettantism på detta område
nådde S. smidig versbehandling, särskildt af ottave
rime, färgrik och fantasipräglad framställning
och humoristisk fläkt, som låter oss ana, hvilka
betydande anlag han egde. Också väckte hans
versifierade novell Luisella, en kvinnomodells öden
(1867), påverkad af Byron, och Noveller (1868), båda
utgifna under pseudonymen A c h a-r i u s, betydande
uppmärksamhet. Mer i romantiska skolans stil äro
hans ballader samt prosaberättelserna Casa Polidoro
och Sune Hårdssons äfventyr. En konsthistorisk afh.,
Ornamentikens formlära, föreligger i fragment och
är särdeles viktig för bedömande af hans ståndpunkt
som arkitekt. Mycket angenäma, öppenhjärtiga och
af varm konstkärlek genomandade äro hans bref,
ofta på vers och ofta illustrerade af humoristiska
teckningar (en del i konstakademiens arkiv). Ett
urval af hans litterära arbeten utgafs 1881-82
i 3 dlr af J. Bottiger. S. efterlämnade jämväl
musik till några af sina egna dikter. Han blef 1877
hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest, var
led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1871), af danska
konstakademien, Franska institutet och Eoyal institute
of british architects. 1898 lät Sv. akad. prägla
en minnespenning öfver S. Jfr F. Sander, "Sveriges
nationalmuseum. Dess byggnadshistoria" (1866),
G. Nordensvan, "Svensk konst och svenska konstnärer"
(1892), och K. R. Nyblom, "Scholander" (i Sv. akad:s
handlingar 1898).

2. Sven S., den förres son, vissångare, f. 21 april
1860 i Stockholm, studerade ornamentik hemma och
1883-86 under resor i de romanska länderna, studerade
samtidigt sång för Ellen Bergman och i Paris hos
Delle Sedie, blef ornaments- och byggnadsbildhuggare i
Stockholm, tjänstgjorde som teckningslärare vid skolor
och öppnade 1895 ett större magasin för försäljning
af fotografiska utensilier. Framför allt har han dock
med lif och själ egnat sig åt återupp-lifvandet af den
gamla vissången med ackompanjemang af luta. Särskildt
har Bellmanssången genom honom ånyo blifvit populär
i sin ursprungliga form, d. v. s. som solosång i
st. f. i sin urartning till manskvartett. Därjämte
har S. under sina studieresor inbärgat äldre och
nyare franska, italienska, tyska, engelska och
spanska visor samt själf satt lätta melodier till
stycken af Sehlstedt, Fröding o. s. v., hvilket allt
han föredrar på ett fjättrande sätt med obetydlig
röst, men mästerlig artikulation och frasering samt
sprittande liffull dramatisk uttrycksför-

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free