Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schoner (Schöner), Johannes - Schongauer [Jån-], Martin - School board
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Schongauer-School board
1158
M. Schongauer. Efter en mål-ning af H. Burgkmair.
fessor i matematik i Niirnberg. Han gjorde
astronomiska observationer och skref flera
astronomiska arbeten, men är mest bekant som
utgifvare af Re-giomontanus’ (se denne)
efterlämnade arbeten. Jfr Peuerbach.
B~d-
Schongäiier [jan-], Martin, tysk konstnär, kallad
Martin Schön eller H i p s c h (hiibsch) Martin
(ej för sitt yttres, utan för sin konsts skull),
f. säkerligen ett par år före 1450 i Kolmar (Elsass),
son af en guldsmed Gäspar S. där, d. 2 febr. 1491 i
Breisach. Hans korta artistbana är så betydelsefull,
särskildt inom grafiken, att han med skäl anses som
en af 1400-talets främsta tyska konstnärer. Till en
början åtnjöt S. undervisning af fadern, men okända
äro hans första lärare i teckning och målning. 1465
befinnes S. varaimmatrikulerad vid Leipzigs
universitet, och ungefär vid den tiden besökte han som
gesäll Nederländerna, där han studerade den brabantska
konsten. Det är mycket osannolikt, att han varit elev
hos Rogier van der Weijden (Rogelet de la Pasture),
men dennes inflytande är synnerligen märkbart i S :s
konst, framför allt i flera af hans ungdomsarbeten,
och genom sin förening af ädel stilfullhet,
realistiskt detaljerad teknik och gripande mysticism
torde han afgörande ha påverkat honom. Från den
finstämda Kölnskolan mottog dock S. äfven djupa
och värdefulla konstintryck, som likaledes spåras
i hans storartade produktion efter bosättningen i
fädernestaden, där han ai betade för de rikaste
kyrkorna och erhöll en mängd beställningar. Han
tycks ha varit vidtfrejdad. Åtminstone omnämner
en af hans samtida uttryckligen ej blott, att S:t
Martins- och S:t Franciscuskyr-korna i Kolmar äfvensom
predikarbrödernas samfund i Schlettstadt egde ifrigt
kopierade målningar af hans hand, utan äfven att hans
taflor spridts till Italien, Spanien, Frankrike,
England och annorstädes. Flertalet af dessa verk
synes dock ha gått förloradt under krig och politiska
omstörtnin-gar eller andra oroligheter. Man vet,
att A. Diirer samlat och daterat handteckningar af
S. samt försett ett bland hans blad med en hedrande
anteckning. S:s konst berömmes äfven af Vasari, ja,
af själfva Michelangelo. Under sina senare lefnadsår
lär S. ha lidit af ohälsa, och 1489 flyttade han,
ovisst af hvad orsak, till Breisach. Fullt autentiska,
bevarade målningar af S. äro mycket fåtaliga. Numera
tillerkännes honom dock den 1473 daterade Jungfru
Maria i rosenlunden (S:t Martinskyrkans sakristia
i Kolmar). Madonnan (i mer än kroppsstorlek och
med upplöst hår) är med barnet placerad framför en
rosenhäck, hvaraf namcet, och krönes af två änglar i
långa, blå dräkter. Den på trä och guldgrund målade,
med sällsynt pietet och utomordentlig skicklighet
restaurerade täflan utstrålar ett fint, naivt behag,
som leder
tanken till Kölnskolans andaktsbilder. Koloriten
är harmonisk och undviker bjärta kontraster. Med
beundransvärd omsorg utpenslas allt biverk,
såsom rosorna, gräset, fåglarna och kronans
klenoder m. m. Åtskilliga af S:s fint utförda
handteckningar jämte 9 graverade, ej för tryckning
afsedda silfverplåtar förvaras i Basels museum. Hans
115 kopparstick beteckna afgjorda framsteg inom
den tyska grafiska konsten och i denna konstgren
i allmänhet. Alla äro odaterade, men däremot
nedtill försedda med hans konstnärsmonogram
(A\C£S)> hvars tid efter annan något växlande
form varit af värde, då det gällt att bestämma
tidsföljden. Ungdomsverkens period, som fixerats till
1469-74, innefattar bl. a. serien Marias lif och Den
stora korsbärningen. Som kop-parstickare frapperar
han ej genom märkvärdiga och originellt personliga
idéer, och i bildstoffets omväxling öfverträffas han
af sin föregångare, mästaren med initialerna E. S. Men
han är mycket mångsidig, än vek och innerlig (såsom
i sina madonnor), än djupt tragisk (såsom i flera
framställningar af Kristus på korset, bl. a. i den
s. k. Passionssviten), än humoristisk och fantastisk
(såsom i den lifliga genrebilden Lärpojkarna och
vissa ypperliga djurbilder och arabesker). Han för
sin grafstickel med största säkerhet och förstår att
genom olika strecklag och maner ej blott förträffligt
utmodellera sina figurer, utan äfven att med
beundransvärd talang återge landskapliga bakgrunder,
draperier o. a. accessoarer. Vid framställningen af
naturens skönhet visar han vaket öga, liffull känsla
och säker hand. Ljusa och mörka partier, dagrar och
skuggor äro hos S. mästerligt af vägda mot hvarandra,
och många af hans blad genomdallras af en varm,
metallisk ton, som ger illusion af skälfvande luft,
af solsken och färgspel, hvarigenom modelleringen
får en dittills ovanlig frihet och naturlighet. På
höjdpunkten af S:s bana utmärkes hans teknik af en
viss lekfull sirlighet. Särskildt berömda bland hans
senare, mera fulländade kopparstick (från 1479) äro
Apottlaserien, Bebådelsen (2 varianter), S:t Antonius’
frestelse, Evangelistsymbolerna, Johannes på Patmos,
Gripen (lika öfverlägsen genom sin linjeverkan som
genom sin stora, fritt fantasirika stil), De visa och
fåvitska jungfrurna (bland d« senare är i synnerhet
en framställning i half-figur ryktbar för sitt
mästerskap) samt Bebådelsens ängel, som anses tillhöra
hans förnämsta verk. Ej minst genom sin tekniska
genialitet är S. en märklig och värdig föregångare
till den senare germanska konstens största grafiker,
och bland hans närmaste efterföljare räknas kopior
efter hans grafiska verk i hundratal. Med en viss
rätt har han också kallats "kopparstickets egentlige
uppfinnare eller åtminstone dess förste mästare’’
(Wendland). - Det bibliografiska hufvudarbetet
om S. är A. Waltz’ "Bibliographie des ouvrages et
artides de Martin Schongauer, Mathias Griine-wald et
les peintures de Tancienne école alleman-de ä Colmar"
(1903). Se f. ö. A. v. Wurzbach, "M. S." (1880),
D. Burckhardt, "Die schule M. S:s am Ober-Rhein"
(1888), och i synnerhet H. Wendland, "M. S. als
kupferstecher" (med där anförd litt., 1907).
O. G-g. (E. A-ie.)
School board [skö’lbåd], eng., skolråd, skolsty-
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
