Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schopenhauer [Jå'-]. 1. Henriette Johanna S 2. Arthur S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Schopenhauer
1162
på grund af opassande uttryck om några af
tidens mest ansedda filosofer) belönta på Danske
viden-skaberces selskabs prisfråga om moralens grund
(1838) offentliggjorde han under den gemensamma
titeln Die beiden grundproblems der ethik (1841;
2:a uppl. 1860). Alltsedan sin första italienska
resa hade S. vant sig att flitigt nedskrifva sina
tankar i handskrifna böcker. De omfattande tillägg
han skrifvit till "Die welt als wille und vorstellung"
föranledde en ny uppl. af detsamma i 2 bd 1844, dock
efter mycken tvekan hos förläggaren, som ej gaf något
författarhonorar. Men tilläggen i manuskript till
hufvudarbetet växte, och han utgaf dem under titeln
Parerga und Paralipomena (biverk och öfverblifvet; 2
bd 1851, 7:e uppl. 1891; urval ha utkommit i sv. öfv.:
"Tankar och fragment af S:s filosofi", 1908, 2:a
uppl. 1914; "Om döden och det odödliga", 1912). Den
i förra delen bl. a. införda samlingen "fragment till
filosofiens historia" afslutar S. med några uttalanden
om sin egen filosofi, i jämförelse med hvilken han
väntar, att man en gång skall finna all annan filosofi
"flack". Den samtida "universitetsfilosofien" utsätter
han i en följande uppsats för det bittraste hån,
stundom i oöfversättliga okvädinsord. I de mästerliga
Aphorismen zur lebensweisheit lämnar dan radikale
pessimisten kloka och skarpsinniga anvisningar rörande
konsten att göra lifvet så angenämt och lyckligt
som möjligt. Andra delen innehåller en samling korta
uttalanden i en massa olika frågor, än filosofiskt
djupsinniga, än af kvickhet sprudlande, och i dem når
S. det stilistiska mäsferskapets höjdpunkt. Ännu hade
han dock så litet lyckats vinna uppmärksamhet, att han
endast genom sin vän J. Frauenstädts ansträngningar
lyckades få en förläggare för detta sitt populäraste
arbete. Men ändtligen skulle S:s tid komma. Hegel var
länge sedan död, och vänstern inom hans skola hade
väckt betänkligheter äfven mot mästaren. Reaktionen
efter 1848 års misslyckade revolution beredde
marken för S:s pessimism. Den mystiska riktning,
som fann smak i andeskådning och borddans, hade ock
beröringspunkter med S., som i sitt sista arbete
infört ett Versuch ilber das gei-stersehen und was
damit zusammenhängt. Hans anhängare blefvo allt
talrikare: bland dem hade han lyckan få räkna äfven
R. Wag-ner; och t. o. m. vid universiteten förelästes
öfver hans filosofi. Af alla S:s arbeten ut-kommo nya
upplagor, och med förtjusning lyssnade S. till de om
honom fällda loforden. Så tillbragte han lyckligare än
någonsin sina sista lefnadsår. . - I S:s personlighet
kämpade med hvarandra de skarpaste motsatser, å ena
sidan de våldsammaste sinnliga begär och en egoism,
som ropade på lycka i lifvet, å den andra en mystisk
idealism och en förtviflaa
Schopenhauer på äldre dagar.
pessimism, som ville utrota viljan att lefva och
utplåna individualiteten. Båda voro lika djupt
grundade i hans innersta väsen, öfver motsatserna
härskade blott hans geniala tanke, men i lifvet
tillämpade han alls icke det asketiska helgonideal,
i hvilket hans lära utmynnade. - Som filosof var han
först och främst Kants lärjunge, därnäst Platons,
men sina pessimistiska teorier hade han fått från
den indiska filosofien, hvilken han redan under
studentåren börjat studera. Äfven af sina föraktade
föregångare, en Schelling och en Fichte, hade han
rönt större inflytande, än han någonsin ens för sig
själf ville erkänna, och mycket i hans filosofi röjer
släktskapen med nyromantiken.
- Utgångspunkten för hans filosofi var en
drastisk formulering af Kants kunskapsteoretiska
idealism: världen är min föreställning. Det är
vår egen kunskapsförmåga, som med tillhjälp af
"den tillräckliga grundens lag" väfver den Mayas
slöja, som förespeglar oss denna värld som en
objektiv verklighet. Men finnes det intet bakom
fenomenen, och är allt blott en tom dröm? Ja,
något bakomliggande kan vårt förstånd alls
icke komma åt. Kausaliteten sträcker sig icke
till "tinget i sig" Men det finnes ett annat medel
att tränga ned till verklighetens innersta väsen.
Vi själfva äro ?:ting i sig". Genom omedelbar
intuition fatta vi eget väsen såsom vilja. Först i
andra hand äro vi tänkande; förståndet är själft
blott en funktion af viljan. Och i analogi
därmed kunna vi fatta också allt annat: världen
är vilja. Det, som i vår inre eifarenhet ger
sig till känna såsom vilja, ter sig för vår af den
tillräckliga grundens lag ledda kunskap såsom en
organiserad kropp. Den yttre världen är intet
annat än "viljans objektivation". Äfven de döda
tingen äro viljemanifestationer, visserligen
icke yttringar af en medveten och afsiktlig vilja
såscm människans, utan af en blind, omedveten
naturvilja, som kan tänkas yttra sig äfven i de
kemiska och fysiska processerna. När S. skall så
tolka dessa, rör han sig med godtyckliga och obestämda
analogier, som osökt erinra om den schel-lingska
naturfilosofiens lek med begreppen. I de olika
graderna af medvetenhet ser S. skillnaden mellan
lägre och högre stående ting och varelser. Högst
står människan, hvars hjärna är så organiserad, att
den kan ge upphof till föreställningarnas värld.
Utvecklingsgången bestämmes af de oföränderliga
släkttyperna, i hvilka man finner åter Platons
idéer. Men all vilja är uttryck för ett behof;
det är något man vill, men ännu icke har. När man
nått det, uppstår antingen ett nytt behof eller ock
enformighetens otillfredsställelse. Därför är lifvet
endast lidande, smärta; hvad vi fatta som lust eller
lycka, är endast öfvergång från en större olust till
en mindre. Därför är lifvet utan värde. Detta är
den schopenhauerska pessimismen. Innerst
är världsviljan blind; liksom den är utan grund,
är den ock utan mål: det är därför som världen är
- - sådan den är. Men ur pessimismen födes med
nödvändighet behofvet af frälsning. Om lifs-viljans
bejakande ("wille zum leben") är det
onda, så måste frälsningen vara att söka i lifvets
förnekande, i utplånandet af den vilja, som uppbär
lifvet. Dit leda enligt S. tre vägar. Viljan
kommer till ro i den ointresserade vetenskapliga
forskningen och framför allt i den estetiska
åskådnin-
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
