- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1207-1208

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schultz [Jo'lts], Daniel - Schultz, Niels Stockfleth - Schultz [Jo'lts], tyska botanister - Schultz [Jo'lts; Schultz-Lupitz), Albert - Schultz [Jo'lts], Hermann - Schultz, Julius Vilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1207

Schuitz

1208

andra äro kända genom Jeremias Falcks gravyrer,
t. ex. porträttet af konung Johan II Kasimir, utfördt
efter originalmålningen (helfigur) på Grips-holm.
O. Gr-g.

Schuitz, Niels Stockfleth, norsk präst, politiker,
f. 1780 i Krödsherred, d. 1832 i Kristiania, från
1809 till sin död hjälppräst i Trondhjem, valdes från
Trondhjem till led. af alla storting 1814-30, men
af böjde 1821 och 1830 samt var odelstingspresident
1818 och 1824 och stortingspresident 1827. Han
tillhörde i stortinget en liten missnöjd fraktion
af den s. k. "äm-betsmannaoppositionen". Postumt
utkommo hans Tåler og vota (1834) i stortinget samt
en årgång Prcedikener (1838, 2:a uppl. 1843; företalet
innehåller en öfversikt af S:s lefnad). S. var 1815-29
vice preses och 1829-32 preses i Vi-denskabsselskabet
i Trondhjem. K- V. H.

Schuitz [JoTts], tyska botanister. 1. Friedrich
Wilhelm S., apotekare, f. 3 jan. 1804 i Zweibriicken,
d. 30 dec. 1876 i Weissenburg (El-sass), blef 1829
filos, doktor i Tubingen, var 18B2 -42 apotekare i
Bitsch (Elsass) och egnade sig därefter som privatman
åt undervisning och växt-samling. Han började
1836 utge ett stort exsickat-verk Flora Gallies et
Germanice exsiccata och sedermera Herbarium normale,
som än i dag fort-sättes (senast under utgifning
af I. Dörfler i Wien). Af dessa i vetenskapligt
afseende mycket värdefulla samlingar hade vid
S:s död 3,300 nummer utgetts. Af S:s botaniska
skrifter märkas Archives de la flore de France et
d’Alle-magne (1842-54) och Archives de flore (1854-
66), som innehålla de till exsickatverken hörande
iakttagelserna, samt Flora der Pfalz (1846) och
Grundziige der phytostatik der Pfalz (1863).

2. Karl Heinrich S., kalladi Bipon-tinus
(d. v. s. "från Zweibriicken"), den föregåendes
broder, läkare, f. 30 juni 1805 i Zweibriicken,
d. 17 dec. 1867 i Deides-heim, blef 1829 med. doktor
i München och praktiserade som läkare där. För sina
fria politiska åsikter hölls han i fängelse 1832-35
och började därunder idka botaniska forskningar. 1836
blef han hospitalsföreståndare i Deidesheim och
stiftade där det naturvetenskapliga sällskapet
Pollichia. S:s många skrifter, som finnas strödda i
tidskrifter, behandla nästan uteslutande växtfamiljen
Compositce. l-2. C. Lmn.

Schuitz LKlts; Schultz-Lupitz], Albert, tysk
jordbrukare, f. 1831 i Rehna, Mecklenburg, d. 1899,
köpte 1855 godset Lupitz vid Klötze i prov. Sachsen,
hvilket han brukade till sin död. Till följd af
den torra, sandiga beskaffenheten af godsets jord,
lämplig till odling af råg och potatis, men ej af
foderväxter, drefs S. att inskränka kreatursskötseln
och för jordens gödsling öfvergå till gröngödsling,
d. v. s. gödsling genom nedplöjning af en frodigt
växande gröda, särskildt lupiner, som gå väl till
på sandjord. Erfarenheten lärde honom, att han med
märgling och riklig gödsling med kali och fosforsyra,
men utan kväfvegödsel kunde alstra stora grödor af
lupiner och andra baljväxter, som tillförde jorden
stora mängder af kväfve, och härigenom ådagalade han
praktiskt riktigheten af den gamla, men vid denna tid
af vetenskapen utdömda uppfattningen om baljväxters
förmåga att upptaga

kväfve ur luften, en uppfattning, som ock senare
(1887) vetenskapligt bekräftades af Hellriegel. Han
blef genom sina skrifter Kalidungung auf leichtem
boden (1882; 4:e uppl. 1890) och Zwischenfrucht-bau
auf leichtem boden (1895; 3:e uppl. 1905) en verksam
och mycket hedrad förkämpe för gröngödsling med
kalifosfatgödsling ("System Schultz-Lupitz").
H.J.Dft.

Schuitz [jo’lts], Herm an n, tysk protestantisk
teolog, f. 1836 i Liickow i Liineburg,
d. 1903, blef ord. professor 1864 i Basel,
1872 i Strassburg, 18<4 i Heidelberg och 1876 i
Göttingen, där han tillika beklädde platsen som
förste universitetspredikant. Hans akademiska
lärarverksamhet omfattade så skilda fack som
gammaltestamentlig exegetik, systematisk teologi
och praktisk teologi; som vetenskaplig författare
framträdde han framför allt på de båda förstnämnda
områdena. Af hans exegeti-ska arbeten är det utan
jämförelse mest betydande Theologie des alten
testaments (1869; 5:e uppl. 1896), som länge på
sitt område intog en erkänd rangplats och i hvars
olika upplagor S. med beundransvärd vetenskaplig
energi inarbetade de för hela uppfattningen af
Israels religionsutveckling omhvälfvande resultaten
af Wellhausens och hans "skolas" forskningar. Som
systematiker gjorde S. betydande insatser dels genom
i sitt slag mönstergilla, hela den systematiska
teologiens område omfattande läroböcker (Grundriss
der christlichen apologetik, 1894, 2:a uppl. 1902;
Grundriss der evangelischen dogmatik, 1890, 3:e
uppl. 1902; Grundriss der evangelischen ethik, 1891,
3:e uppl. 1902), dels genom flera större, monografiska
arbeten: Die lehre von der gottheit Christi (1880),
Studien und kritiken zur lehre vom heiligen abendmahl
(1886) m. fl. Dessutom utgaf S., hvilken som predikant
var synnerligen uppburen, tre predikosamlingar
(1880, 1902, 1903). Till sin teologiska ståndpunkt
plägar S. räknas till Ritschls "skola". Dock är S:s
samstämmighet med Ritschl snarare frukten af en
parallell utveckling än af ett direkt inflytande
af Eitschl, och från dennes kärfva ensidighet
skiljer sig S. genom sin mera förmedlande hållning.
E. Bg.

Schuitz, Julius Vilhelm, dansk skulptör, f. 21
maj 1851 i Köpenhamn, studerade gravyr och senare
skulptur vid konstakademien och var sin lärare
Jerichaus biträde på dennes ateljé. Han debuterade
1873 med statyn Filoktetes m. m. Sedan följde Ivar
Huitfeldt (staty, 1875) och reliefen Jesus tvättar
lärjungarnas fötter (1877), som förskaffade konstnären
stora guldmedaljen och akademiens stipendium. Han
vistades lx/2 år i Paris och sedan länge i Kom. Bland
hans arbeten under de följande åren märkas gruppen
Adam och Eva (1881, marmor, i konstmuseet), Moder
och barn (1890, museet i Ribe), Judit (1893) och de
båda statyerna öfver den unge Öhlen-schläger (1898)
och Baggesen (1901, båda i konstmuseet, den förra i
ett förstoradt exemplar uppställd i Falkonerallén
vid Frederiksberg). Till hans arbeten från de
senare åren höra Citystatyn på östergade, Merkur på
Köbmagergade, Holberg (1906), Vårmorgon (1910) samt
flera reliefer. Han har äfven utfört en del medaljer
af förtjänst. S. blef lärare vid akademiens konst-

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free