- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1215-1216

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schulze-Delitzsch [Jo'ltse-], Franz Hermann - Schulze-Gävernitz [Jo'ltse gä'fernits]. Se Schulze, sp. 1212--13 - Schulzenheim, svensk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kooperativa idéers förverkligande. På hans initiativ
uppstodo snart i Delitzsch och annorstädes sjuk- och
begrafningskassor, kooperativa föreningar för
anskaffning af råmaterialier, halffabrikat och
lifsmedel samt kreditanstalter af den typ, som
fått namnet "folkbanker". Redan 1859 hade rörelsen
utvecklat sig därhän, att i Weimar hölls den första
kooperativa kongressen. Vid denna inrättades
en "central korrespondensbyrå för de tyska
förskotts- och kreditföreningarna", och S. utsågs
till ledare för denna byrå, hvilken utvecklade
sig till det 1864 stiftade "allmänna förbundet" af
tyska andelsföreningar. 1865 bildades i Berlin ett
centralt bankinstitut för andelsföretagen, Deutsche
genossenschaftsbank. (Om kooperationens utveckling i
Tyskland se vidare Kooperation, sp. 955, 959). S., som
under flera år utgaf "Innung der zukunft" (sedermera
betitlad "Blätter für genossenschaftswesen"),
medverkade energiskt vid stiftandet och
ledningen af "den nationalekonomiska kongressen",
"nationalföreningen" och "tyska sällskapet för
folkbildningens utveckling". S. inträdde åter i
det politiska lifvet och var 1861–75 medlem af
preussiska deputeradekammaren samt 1867–83 af
riksdagen; i båda dessa församlingar var han en
af framstegspartiets ledare. 1863 flyttade S. till
Potsdam. Af den nationalgåfva på 150,000 mark, som
före flyttningen öfverlämnades till honom, anslog
han största delen till en stiftelse för främjande af
kooperativa intressen. 1873 kallades han till juris
hedersdoktor i Heidelberg; minnesmärken öfver honom
ha rests i Delitzsch (1891) och Berlin (1899). –
Bland hans skrifter må nämnas
Wanderbuch (1838; 2:a uppl. 1859),
Associationsbuch (1853),
Vorschuss und kreditvereine als volksbanken (1855; 7:e uppl., bearb. af Crüger, 1904),
Die arbeitenden klassen und das associationswesen (1858; 2:a uppl. 1863),
Kapitel zu einem deutschen arbeiterkatechismus (1863),
Anweisung für vorschuss- und kreditvereine (1870),
Die entwickelung des deutschen genossenschaftswesens (s. å.),
Die genossenschaften in einzelnen gewerbszweigen (tills. med F. Schneider, 1873).
S:s ståndpunkt betecknas bäst som socialliberal. På
en idégrundval, hvars väsentliga innebörd var
hämtad från Bastiats optimistiska individualism
och i någon mån äfven från Manchesterskolan,
utvecklade han sina principer om den organiserade
själfhjälpens samhällsomdanande makt. Han rönte
häftigt motstånd. De fullödigt nobla dragen i S:s
personlighet och betydelsen af hans lifsgärning
försvagas ej af en Lassalles ytterst häftiga angrepp,
särskildt i "Bastiat-Schulze von Delitzsch". –
Litt.:
Bernstein, "S:s leben und wirken" (2:a uppl. 1879),
Ehebergs art. "S." i "Allg. deutsche biographie" (bd 33, 1891) och
art. "S." i "Handwörterbuch der staatswissenschaften" (3:e uppl.).

(E. H. T.)

Schulze-Gävernitz [ʃo’ltse gä’fernits]. Se Schulze, sp. 1212–13.

Schulzenheim, svensk adlig ätt, som härstammar från
den från Tyskland omkr. 1703 inkomne Jakob Schultz
(f. 1681, regementsfältskär vid Dalregementet 1707–44,
rysk krigsfånge 1709–18, d. 1766). Dennes äldste son,
David Schultz (se S. 1), adlades 1770 med namnet von
S.
, och yngste sonen, Karl Fredrik Schultz (se S. 2),
adlades och adopterades 1782 på

broderns namn och nummer. David von S:s yngste son,
Konrad Teodor von S. (f. 1768, generalmajor 1813,
generallöjtnant 1825, d. 1837 i Lübeck), blef friherre 1815,
men slöt själf sin ättgren, och dennes brorson David von S.
(se S. 3) erhöll 1830 friherrlig värdighet.

1. David von S. (se ofvan), läkare,
nationalekonom, f. 27 mars 1732 i Stora Tuna i
Dalarna, d. 24 april 1823 i Stockholm, blef 1747
student i Uppsala och 1754 med. doktor. Strax därefter
illustration placeholder

företog han med statsunderstöd en resa till England,
för att studera den i Sverige dittills oförsökta
koppympningen, och efter hemkomsten utgaf han 1756
en grundlig Berättelse om koppors ympande (öfv. till
ty. och eng.). Sistnämnda år kallades han till led. i
Collegium medicum, förordnades 1759 till läkare vid
frimurarbarnhuset, utnämndes 1761 till professor och
direktör i barnförlossningskonsten samt 1765 till
förste medicus och intendent vid det nyinrättade
koppympningshuset. Redan 1760 hade han kallats
till led. af Vet. akad. 1770 blef han med adelskap
belönad därför, att han ympat kopporna på de kungliga
barnen, och ständerna bekostade hans introduktion på
Riddarhuset. Han har inlagt största förtjänsten om
koppympningens införande i Sverige. 1775 förordnades
han till förste läkare vid det nya barnbördshuset,
hvilket kommit till stånd genom hans eget uppoffrande
nit och utan statsverkets betungande. Men plötsligt,
1778, nedlade han alla sina befattningar, af missnöje
med den allt tydligare hos regeringen framträdande
absolutismen, mot hvilken "hans frisinniga och
medborgerligt fosterländska anda reste sig". S. slog
sig i stället ned på ett landtgods, som han egde,
samt egnade sig med ifver åt jordbruket, införde
flera förbättringar i detsamma och uppdref i synnerhet
fårskötseln till betydande höjd. Därjämte idkade han
rätt omfattande skriftställen. En af honom skrifven
Afhandling om får (1794; i "Patriotiska sällsk:ts
journal") öfversattes till engelska. Hans tankerika
Bref om rikets penningeverk och allmänna hushållning
(1794–96) äfvensom hans Bref om Sveriges bank och
riksgäldskontor
(1796) anses som klassiska i sitt
slag och oumbärliga för den, som behandlar Sveriges
ekonomiska historia. S. deltog ock på ett framstående
sätt i ridderskapets och adelns förhandlingar
fr. o. m. 1789, hvilket år han oförskräckt motsatte
sig Förenings- och säkerhetsakten. Vid riksdagen 1800
räknades S. till den s. k. vänstern. Med anledning
af den bekanta konflikten mellan landtmarskalken
och oppositionen afsade han sig sin plats i hemliga
utskottet. Han var vid olika tillfällen led. af
bankoutskottet, hemliga utskottet och statsutskottet
och valdes flera gånger till revisor i banken,
riksdiskonten och Riksgäldskontoret. 1812 invaldes
han i Landtbruksakad. F. ö. var han led. af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:32 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free