Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwartz, Adolf Fredrik - Schwartz, , Marie Espérance von - Schwartz, Johan Jörgen - Schwartz, Johan Georg Frands - Schwartze, Hermann - Schwartze, Therese - Schwartzska ugnen. Se Kolning, sp.· 574, och Schwartz G. M., sp. 1240 - Schwarz [-ts], Bertold - Schwarz [-ts], Hugo, pseudonym. Se Vinsnes, H. O. - Schwarz [-ts], Frederik - Schwarz [-ts], Karl Hermann Amandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1243
Schwartz-Schwarz
1244
Schwartz, AdolfFredrik, musiker, f. 1800 i Stockholm,
d. där 1881 som f. d. violinist i hof-kapellet och
k. teaterns bibliotekarie, arrangerade och komponerade
musiknummer för en mängd vådeviller och balletter,
hvarjämte han som bibliotekarie utmärkte sig för ett
utomordentligt ordningssinne. Mus. akad. förvarar
af honom en violinskola i manuskript.
A. L.*
Schwartz, Marie Espérance von, född Brandt, tysk
författarinna, känd under pseud. Elpis M e l e n a
(grekisk öfv. af Espérance Schwartz), dotter till
en tysk bankir, f. 1818 i Hertfordshire i England,
d. 1899 i Ermatingen, Schweiz, var två gånger gift och
uppehöll sig merendels på resor i Orienten, i Italien,
där hon 1867 vårdade Garibaldi under hans fångenskap,
samt på Kreta. Bland hennes skildringar, som ha ett
visst etnografiskt intresse, märkas Memoiren eines
spanischen piasters (1857), Hundert und ein tag auf
meinem pferd (1860), Garibaldi in Varig-nano 1862
und auf Caprera 1863 (1864), Die insel Kreta (1867),
Garbaldi (1884) m. fl. Hennes hem på Kreta skildras
af Häckländer i romanen "Gräfin Tatartzky".
Schwartz, Johan Jörgen, norsk affärsman, politiker,
f. 1824 i Drammen, d. där 1898, sedan 1848
trävaruhandlande, sågverksegar© och skeppsredare i
sin födelsestad, hvars ledande man han var och där han
hade alla slags förtroendeuppdrag. S. representerade
Drammen i stortinget 1857-76, utom 1865-67,
och var där mycket inflytelserik. 1874-76 var
han president i lagtinget. Han var led. af
en mängd stortings- och k. kommittéer samt af
deputationerna till Stockholm med anledning af 4
nov. 1864 och kröningen 1873. Ett monument öfver
honom restes på järnvägstorget i Drammen 1900.
K. V. H.
Schwartz, Johan Georg Frands, dansk målare, f. 19
juli 1850 i Köpenhamn, studerade vid konstakademien
till 1872 och erhöll 1874 dess mindre guldmedalj. Han
gjorde sig hufvudsakligen bemärkt som illustratör
och har äfven utfört omkr. 124 raderingar. Bland
hans målningar märkas Job och hans vänner (1874),
Sjuka söka bot hos Jesus (1876), Själfporträtt
(1903, Kunst-museet) och porträtt af Karl Jacobsen
(Frederiks-borg) samt dekorativa alster, bilder ur
Fredrik III:s regering (1883, på Frederiksborg),
De visa och de fåvitska jungfrurna (1894, i
Soldenfeldtska stiftelsen), vägg- och takmålningar i
Glyptoteket (Hellos, Selene samt flera stora målningar
efter A. J. Carstens teckningar, 1897 ff.), dessutom
flera altartaflor och omfattande altarverk i Fruekirke
i Aalborg, Eliaskyrkan på Vesterbro o. a. Som lärare
har S. varit af stor betydelse för många yngre
konstnärers utbildning. G-g N.
Schwartze, H e r m a n n, tysk läkare, f. 1837
i Neuhof i Pommern, d. 1910 i Halle, blef 1859
med. doktor, 1863 docent, 1868 e. o. och 1903
ord. professor i öronsjukdomar i Halle. Skrifter: Die
paracentese des trommelfells (1868), Patholo-gische
anatomie des ohrs (1878), Lehrbuch der kir-urgischen
krankheiten des ohrs (1885), Handbuch der
ohrenheilkunde (1892-93) och Grundriss der otologie
(1905). Tills, med v. Troeltsch och Po-litzer
uppsatte han 1864 tidskr. "Archiv fur ohrenheilkunde".
(R.T-dt.)
Schwartze, T h e r e s e, holländsk målarinna, gift
van D u i j 11, f. 1852 i Amsterdam, dotter till
porträttmålaren John Georg S. (f. 1815, d. 1874),
var elev af fadern, af Gabriel Max i Mimenen och
Bonnat i Paris. Hon vann ett namn genom energiska
och färgkraftiga studier af kvinnor och barn:
Barnhusbarnen sjunga psalmer (1889), Lutherska
nattvardsbarn i Amsterdam (1894), Gud är de faderlösas
moder o. a. Hon blef äfven en eftersökt och uppburen
porträttmålarinna. Bland hennes många alster inom
denna konstgren märkas porträtt af konstnärinnans
moder, af drottningarna Emma och Vilhelmina)
af Transvaals president Kru-ger, själf porträtt
(Uffizigalleriet i Florens). Många damporträtt har hon
utfört i pastell. Hon är representerad i holländska
museer, i Amsterdam, Eot-terdam, Mesdags museum i
Haag m. fl. st. G-g N.
Schwartzska ugnen. Se Kolning, sp. 574, och Schwartz,
G. M., sp. 1240.
Schwarz [-ts], Bertold, eg. Konstantin A n k l i t
z e n, tysk franciskanmunk, skall genom en explosion
vid af honom företagna kemiska experiment ha upptäckt
krutets sammansättning och verkningar. Enligt de
flesta uppgifter skedde detta omkr. 1330, men då
var likväl krutet redan kändt i Europa. Platsen
för upptäckten uppges olika, vanligast Freiburg,
där 1853 en minnesvård restes öfver S. Se Hansjakob,
"Der schwarze Bertold" (1891). S. är hjälten i dramer
af A. Rost (1867) och J. N. Anzengruber (1891).
Schwarz [-ts], Hugo, pseudonym. Se V i n s-nes, H. O.
Schwarz [-ts], F r e d e r i k, dansk skådespelare,
f. 1753, d. 1838, kom 1767 till k. teaterns
dansskola, debuterade 1773 som aktör och fick
snart en omfattande repertoar, både i tragiska och
komiska roller och där det gällde att framställa unga
och gamla män. Han utarbetade 1778 en fullständig
organisationsplan för teatern och fick sin forne
gynnare Warnstedt till direktör. Som stiftare
och ledare af Det dramatiske selskab 1775 -78 och
som teaterns instruktör sedan 1779 ut-öfvade han
stort inflytande på skådespelarkonstens utveckling
genom att alltid framhålla betydelsen af natur
och sanning i konsten. S. tog 1810 afsked som
skådespelare och 1816 som instruktör. Han var
äfven produktiv dramatisk öfversättare (34 pjäser).
E. Ebg.
Schwarz [-ts], Karl Hermann Amandus, tysk matematiker,
f. 1843 i Hermsdorf, Schlesien, blef professor 1875
i Göttingen och 1892 i Berlin. Hans arbeten beröra
hufvudsakligen teorierna för konform afbildning,
minimalytor samt variationskalkylen. S. har angett
allmänna metoder för den konforma afbildningen på
en cirkel af områden begränsade af räta linjer eller
cirkelbågar. I sammanhang härmed står den klassiska
undersökningen af den hypergeometriska serien, där
han framställer ett högeligen intressant samband
mellan de reguljära polyedrarna och de fall, då
serien framställer en algebraisk funktion. S. har
vidare lämnat väsentliga bidrag till den stränga
grundläggningen af Dirichlets princip. S:s intill
1890 offentliggjorda skrifter finnas utgifna
under titeln Gesammelte mathematische abhandlungen
(2 bd, 1890). S. är led. af Vet. soc. i Uppsala
(1895) och Yet. o. vitt. samh. i Göteborg (1913).
I- F.
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
