- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1313-1314

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schybergson, finländsk från Sverige härstammande släkt - Schübl. - Schück. 1, Martin S 2. Johan Henrik Emil S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vice talman. Han har företrädesvis tillhört järnvägs-
och bankoutskotten. S:s själfständiga syn på tingen
och framstående förmåga som talare ha förskaffat
honom en mycket uppmärksammad ställning i det
offentliga lifvet. Härtill har bidragit hans
nitiska medarbetarskap i den periodiska pressen
("Nya Pressen", "Aftonposten", "Hufvudstadsbladet"
och "Finsk tidskrift"). Utom smärre skrifter
i politiska och ekonomiska ämnen har han utgett
Historik öfver Finlands hypoteksförening 1861-1911
(1911; äfven på fi., ty. och eng.) samt Finlands
bank
1811-1911 (1914; äfven på fi., ty. och ry.).
l o. 2. T. C.

Schübl., vid växtnamn förkortning för Gustav Schübler,
f. 1787, d. 1834 som professor i naturhistoria
i Tübingen.

Schück. 1. Martin S., pedagog, skriftställare,
f. 1819, d. 1872 i Stockholm, blef 1843 filos.
doktor i Uppsala och var sedan i Stockholm verksam
mest för kvinnobildningens höjande. Jämte några bland
hufvudstadens lärare öppnade han 1859 den "lärokurs"
för kvinnor, hvilken sedermera öfvertogs af staten och
förändrades till det nuv. Högre lärarinneseminariet,
och efter att ha tjänstgjort där några år öppnade
han 1864 en ny läroanstalt för flickor samt öfvertog
själf ledningen däraf. S. utgaf åtskilliga läroböcker
och en mängd öfversättningar, bl. a. af Moliére,
samt var hufvudredaktör för ett Konversations- och
universallexikon
(1857-66).

2. Johan Henrik Emil S., den föregåendes brorson,
litteratur- och kulturhistoriker, universitetsman,
f. 2 nov. 1855 i Stockholm, blef 1873 student,
1878 filos. kandidat, 1881 filos. licentiat och
1882 filos. doktor och docent i litteraturhistoria,
allt vid Uppsala universitet. Han utnämndes 1890 till
professor i estetik, litteratur- och konsthistoria vid
Lunds universitet och kallades 1898 till innehafvare
af motsvarande professur vid Uppsala universitet,
hvarest han dessutom alltsedan 1905 beklädt posten
som rector magnificus. 1901 var han universitetets
representant vid Glasgow-universitetets jubelfest,
vid hvilket tillfälle han promoverades till juris
doktor ("doctor of laws"), och 1903 anmodades han af
kommittén för samarbete mellan Nordens universitet att
hålla en serie föredrag vid Köpenhamns universitet och
1905 att föreläsa vid Kristiania universitet. S. har
under årens lopp kallats till led. af åtskilliga
inhemska och främmande samfund, såsom Vitt. hist. och
ant. akad. (1893), Vet. akad. (1908), Akad. för
de fria konsterna (hedersled., 1908) och Svenska
akad. (1913), där han efterträdde K. G. Malmström. I
vetenskapligt syfte har S. besökt de flesta europeiska
länder; förnämsta målet för hans färder har emellertid
alltsedan 1884 varit Italien, och månget år har ej
förflutit, utan att S. vistats någon tid i Rom, för hvars
historia han ständigt hyst ett lifligt intresse.

I sin vetenskapliga produktion, hvilken nått
en enastående omfattning, har S. behandlat vidt
skilda områden; största uppmärksamheten har han
dock egnat den äldre svenska litteraturhistorien,
för hvilken hans arbeten varit af grundläggande
betydelse. Hans första mer omfattande studier
berörde Englands renässanslitteratur: Studier i
den elisabethska literaturen
(1881; licentiatafh.),
Hufvudriktningarna inom femtonhundratalets engelska
renässanceliteratur
(1882; doktorsafh.) och William
Shakspere. Hans lif och värksamhet
(1883-84; belönadt
med halfva årsräntan af Oskar II:s jubelfestdonation),
af hvilket arbete han i samband med Shakspere-jubileet
1916 utgett en fullständig omarbetning under titeln
Shakspere och hans tid. Hans nästa större verk: Svensk
litteraturhistoria I
(1890, belönad på samma sätt som
Shaksperebiografien och därjämte med Svenska akad:s
kungl. pris), omfattande medeltiden och reformationen,
ingick i något sammanträngd form och fortsattes intill
frihetstidens början i den af S. tills. med K. Warburg
utg. Illustrerad svensk litteraturhistoria (1-3,
1895-97; ny uppl. 1910 ff.). Det är S:s förnämsta
arbete och ett af den svenska kulturhistoriens
mest betydande verk, hvari vårt lands äldre
litteratur för första gången underkastas en rent
vetenskaplig behandling. Kring detta arbetes olika
upplagor gruppera sig en stor mängd förarbeten
och specialafh., hvaraf de tidigare till största
delen publicerats i Svenska litteratursällskapets
skrifter (S. är själf en af detta sällskaps stiftare)
och hvaribland särskildt är att märka den för den
litteraturhistoriska forskningen betydelsefulla
uppsatsen Skrifter i svensk literaturhistoria (i
"Samlaren" 8, 1887), sedermera kompletterad af det
i själfständig form utg. arbetet Bibliografiska och
litteraturhistoriska anteckningar
(1896); vidare
Lars Wivallius. Hans lif och dikter (i "Skr. utg. af
Sv. litt. sällsk.", 13: 1-2, 1893-95) och från
hans senare vetenskapliga period en serie afh. i
den äldsta nordiska kulturhistorien, såsom Studier i
nordisk litteratur- och religionshistoria
(1-2, 1904),
Studier i Ynglingatal ([1-4], akad. inbjudningsskr.,
1905-10), Bidrag till tolkning af Rökinskriften
(i Uppsala univ:s årsskrift 1908), Studier i
Beowulfsagan
(akad. inbjudningsskr., 1909) m. fl.;
i den nya uppl. af "Illustr. sv. litt.-hist." är det
också den förkristna perioden, som underkastats en
mer ingående omarbetning och utvidgning. S. har
äfven behandlat den svenskdanska litteraturen
under forntiden och medeltiden i bd 2 af Pauls
"Grundriss der germanischen philologie" (1893;
omarb. i 2:a uppl. 1901-09). Ett stort antal
editioner af äldre svenska litteraturverk har S. till
utgifvare, t. ex. "1500- och 1600-talens visböcker"
(1-4, 1884-94, i förening med A. Noreen; ofullb.),
"Joh. Messenius, samlade dramer" (h. 1-4 1886-88;
ofullb.), "Skrifter från reformationstiden"
(1-2, 1889, i förening med A. Andersson),
"Lars Wivallius. Dikter" (1895, i samband med
ofvan nämnda biografi), – samtliga dessa i
Sv. litteratursällskapets skrifter. – Af senare
perioder i vår kulturhistoria har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free