- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1327-1328

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schöldström, Birger Fredrik - Schöll (Schoell), Maximilian Samson Friedrich - Schöll, Gustav Adolf - Schömann, Georg Friedrich - Schön, Martin, tysk målare. Se Schongauer - Schön, Heinrich Theodor von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


skuggor
(1883), Bakom fäld ridå (1888), I
kikaren
(1890), I tittskåpet (1891), ”Hög och sann
konstnärlig anda” (1892), Brokiga bilder (s. å.),
Mörkt och ljust (1893), Zigzag (1895), Damer och
knektar
(1902), Svenskarne under Danebrogen 1848–1850
(1903), Vid pulpeten n:r 14 (1908),
öfversatte åtskilliga af Petöfis dikter, meddelade i
Harposlag och svärdsklang (1888), samt skref
lefnadsteckningar öfver J. G. Schultz (1884), M.
Cramær
(1885) och K. Wetterhoff (1889), i
sammanhang med upplagor af deras skrifter, samt
öfver E. Flygare-Carlén (1888).

Schöll (Schoell), Maximilian Samson
Friedrich
, tysk-fransk litteraturhistoriker och
historiker, f. 1766 i Harskirchen i Nassau-Saarbrücken,
d. 1833 i Paris, studerade juridik i Strassburg,
var sedermera under en kortare tid redaktör för
en tidning i Posen och öfvertog 1796 i Basel ledningen
af en bokhandel och ett tryckeri. 1803 fick han anställning
vid preussiska legationen i Paris, där han avancerade till
legationsråd, och 1819 utnämndes han till föredragande
råd i preussiska utrikesministeriet. Under sin
diplomatiska bana åtföljde han statskansleren
furst Hardenberg till flera kongresser, bl. a. i
Wien. S. utgaf Histoire abrégée de la littérature
grecque
(1813; 2:a uppl. 1824), Recueil des pièces
officielles destinées à détromper les français sur les
événements qui se sont passés depuis quelques années

(9 bd, 1814–16), hvari han upplyste fransmännen om
åtskilliga historiska fakta af nyare datum, hvilka
den kejserliga polisen undanhållit dem, Histoire de
la littérature romaine
(1815), Recueil des pièces
relatives au congrès de Vienne
(6 bd, 1816–18),
Histoire abrégée des traités de paix (15 bd,
1817–18), Archives politiques ou diplomatiques (3 bd,
1818–19), Tableau des révolutions de l’Europe (1823,
förf. af M. Koch, men efter hans död med förbättringar
och tillökningar utgifven af S.; "Historisk tafla
öfver Europas statshvälfningar", 3 bd, 1825–32),
vidare det berömda verket Cours d’histoire des états
européens depuis la chute de l’empire romain jusqu’en
1789
(46 bd, 1830–36) m. m. Se biogr. af Pihan de la
Forest (1834).

Schöll, Gustav Adolf, tysk litteraturhistoriker
och estetiker, f. 1805 i Brunn, d. 1882 i Weimar,
blef 1835 lektor vid konstakademien i Berlin,
1842 professor i arkeologi i Halle, 1843 direktor
för konstanstalterna och 1860 överbibliotekarie
i Weimar. S. utgaf åtskilliga innehållsrika
litteraturhistoriska uppsatser, till större delen
samlade i Goethe in hauptzügen seines lebens und
wirkens
(1882) och Aufsätze zur klassischen litteratur
alter und neuerer zeit
(1884), bland hvilka särskildt
märkas afhandlingar om Sofokles och om grekernas
dramatiska diktning. Han offentliggjorde dessutom
förträffliga bidrag till Goethe-litteraturen: "Briefe
und aufsätze von Goethe aus den jahren 1766–86"
(1846), "Göthes briefe an frau von Stein" (1848–51)
och "Karl-August-büchlein" (1857). Vidare utgaf
han Weimars denkwürdigkeiten einst und jetzt (1847),
öfversättningar af Sofokles’ sorgespel, Herodotos’
historia m. m. – Hans söner äro Rudolf S., f. 1844,
d. 1893, professor i klassisk filologi i München, och
Friedrich S., f. 1850, professor i klassisk filologi
i Heidelberg, som utom fackskrifter författat en
biografi öfver sin fader

(1883) och gett ut Nietzsches brefväxling med Erwin Rohde (1902).

Schömann, Georg Friedrich, tysk hellenist,
f. 1793 i Stralsund, d. 1879, utnämndes 1826 till
professor i Greifswald, där han sedan äfven erhöll
befattning som bibliotekarie, och blef 1853 geheime
regeringsråd. S. utgaf några grundligt och klart
skrifna arbeten om det attiska domstolsväsendet: De
comitiis atheniensium
(1819), Der attische prozess
(1824, tills. med M. H. E. Meier) och Antiquitates
juris publici græcorum
(1838). Hans förnämsta
verk är Griechische altertümer (2 bd, 1850–59; 3:e
uppl. 1871–73). Vidare märkas kommenterade upplagor af
grekiska författare: Isaios, Plutarchos, Aischylos och
Herodotos samt af romaren Cicero. Af hans grammatiska
arbeten må nämnas Die lehre von den redeteilen nach
den alten
(1862). Ett urval af hans smärre skrifter
(Opuscula academica) utgafs i 4 bd 1856–71.

(J. C.)

Schön, Martin, tysk målare. Se Schongauer.

Schön, Heinrich Theodor von, preussisk
statsman, f. 20 jan. 1773 i Schreitlaucken i
reg.-omr. Gumbinnen, Ostpreussen, d. 23 juli 1856,
inträdde 1793 i preussisk statstjänst. Under en
illustration placeholder

studieresa till England 1798–99 fördjupades genom
iakttagelser i engelskt statslif de intryck, hvilka
han redan som student i Königsberg mottagit från
Adam Smiths idéer. De blefvo sedan bestämmande
för hela hans politiska verksamhet: "först genom
England blef jag en statsman". 1800 mottog han en
post i "generaldirektoriet" i Berlin, och under
den stora reformperioden efter katastrofen vid Jena
(1806) blef han Steins mest anlitade medarbetare.
Så t. ex. hade han stor andel i utarbetandet af den
förordning, som genomförde bondeståndets frigörelse i
Preussen, och af Steins berömda politiska testamente
af 5 dec. 1808. I de nya förhållanden, som inträdde
efter Steins afsked, fann S. sig ej till rätta. Efter
att en kort tid ha varit minister för handel och
näringar blef han på egen begäran regeringspresident
i Gumbinnen (1809). Planen på hans återinträde 1810
i regeringen som finansminister under Hardenberg
strandade. S. trodde sig motarbetad af Stein och
Hardenberg, och den sårade fåfängan och stoltheten
växte under årens lopp till hätsk och bitter
fienskap. Hans egen roll vid reformverket förstorades
däremot i hans fantasi; i tal och skrift bidrog
han (ända in i sin höga ålderdom) till utbildande
af en tradition, som, delvis med uppenbart våld
på den historiska sanningen, på ett obehörigt sätt
underkände Steins och Hardenbergs förtjänster. – 1813
trädde S. åter för en tid i preussiska statslifvets
medelpunkt och beklädde viktiga förvaltningsposter,
men återvände sedan till Gumbinnen. 1816–42 var
han öfverpresident i Westpreussen, hvarmed 1824
också Ostpreussen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free