- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1329-1330

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schön, Heinrich Theodor von - Schön (Schoen), Wilhelm Eduard von - Schönaich, Franz von - Schönaich, schlesisk adlig ätt - Schönau. Dr Zeisig, J. E. - Schönbach, Anton Emanuel - Schönbeck. 1. Karl Gustaf S 2. Henrik Olof S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förenades, och utvecklade betydelsefull
verksamhet för provinsernas förkofran. Hvarken
uppifrån (från regeringen) eller nedifrån tålde han
intrång i sin ämbetsmyndighet; hans själfrådiga
styrelsesätt har karakteriserats som "upplyst
despotism". Han vann kolossal popularitet bland
provinsernas befolkning, som vande sig att i
honom se ledaren och föregångsmannen. Härtill
bidrog hans starkt utpräglade personlighet:
ämbetsmannen förmådde aldrig hos S. uttränga
den frimodige samhällskritikern. I vida kretsar
såg man vid det preussiska tronskiftet 1840 i
S. den statsman, som skulle grundlägga en liberal
reformperiod. Och S. själf var, i sin äregirighet och
sitt själfförtroende, icke främmande för liknande
förhoppningar: han stod för öfrigt den nye konungen
nära och sökte personligen påverka honom i liberal
riktning. Vidare inspirerade han landtdagen i
Königsberg till en petition om inkallande af en
nationalrepresentation och författade i samma syfte
en mycket uppmärksammad skrift Woher und wohin? Men
förhoppningarna kommo på skam; missmodig begärde
S. afsked och erhöll det 1842. Han hedrades efter
afskedet med titeln "borggrefve af Marienburg".
– En samling Aus den papieren des ministers Theodor
von S.
utgafs 1875–76 (4 bd, med 3 supplement
1879–91). Den har, liksom öfver hufvud taget den
från S. härstammande traditionen om hans politiska
verksamhet, blifvit föremål för skarp kritik
(särskildt af Lehmann och Maurenbrecher).
Men på senaste tiden ha af
M. Baumann ("Th. v. S. Seine geschichtsschreibung und seine glaubwürdigkeit", 1910) och
Thimme (i "Forschungen zur brandenburgischen und preussischen geschichte", 23)
gynnsammare och förståelsefullare omdömen uttalats.

N. H–tz.

Schön (Schoen), Wilhelm Eduard von, friherre, tysk
diplomat, f. 3 juni 1851 i Worms, var först officer,
men öfvergick 1877 till diplomatbanan och var
bl. a. tyskt ambassadråd i Paris 1888–95. Efter
några års hoftjänst i Koburg var han 1900–05
envoyé i Köpenhamn och 1905–07 ambassadör i
Petersburg. S. åtföljde 1905 kejsar Vilhelm II
vid dennes politiskt betydelsefulla besök i Tanger
samt var okt. 1907–juni 1910 statssekreterare för
utrikesärendena, på hvilken post han dock ej skördade
några lagrar som talare i riksdagen. Okt. 1910 till
världskrigets utbrott aug. 1914 var S. ambassadör i
Paris. 1909 fick S. friherrlig värdighet.

Schönaich, Franz von, österrikisk militär,
f. 1844, d. i jan. 1916, blef 1862 officer, deltog
i krigen 1864 och 1866, fick 1895 befälet öfver 8:e
infanteridivisionen, blef 1899 förste sektionschef
i krigsministeriet, 1902 kårchef (i Josephstadt)
och 1904 fälttygmästare. 1905 och, ånyo, 1906
blef han landsförsvarsminister och var 1906–11
rikskrigsminister.

Schönaich, schlesisk adlig ätt, som fick 1548
friherrlig, 1700 riksgreflig och 1741 preussisk
furstlig värdighet. Hufvudmannen bär titeln furst von
Carolath-Beuthen
, efter de 1561 af ätten förvärfvade
herrskapen Carolath och Beuthen (se Karolath),
öfriga medlemmar af ätten titeln prinsar och
prinsessor von Schönaich-Carolath. – Emil,
prins von Schönaich-Carolath, tysk författare,
f. 8 april 1852 i Breslau, d. 30 april 1908 på Haseldorf i
Holstein, studerade i Zürich under Scherr och Kinkel, var en tid
dragonofficer, företog vidsträckta resor och egnade
sig sedan åt författarskap (diktsamlingarna
Lieder an eine verlorene, 1878,
Dichtungen, 1883,
Gedichte, 1903), novellerna
Tauwasser, 1881,
Geschichten aus moll, 1884,
Bürgerlicher tod, 1894,
Freiherr, 1896,
Lichtlein sind wir, 1903).
Hans lyrik anslöt sig till romantiken, var formfulländad,
starkt religiös; den kunde bli sökt, men aldrig banal,
hans berättelser utgingo från Storm; socialt och
nationellt patos, vemodig stämning och plastisk
utformning känneteckna honom. Hans
Gesammelte werke utkommo 1907 i 7 bd.
Se arbeten om S. af Lohr (1907) och Schüler (1909).

R–n B.

Schönau. Se Zeisig, J. E.

Schönbach, Anton Emanuel, tysk litteraturhistoriker,
f. 1848 i Rumburg, Böhmen, d. 1911, var lärjunge
till Scherer och Müllenhoff, verkade sedan
1876 som ord. professor i tysk filologi vid
Graz’ universitet. S:s synnerligen omfattande
verksamhet egnades till största delen åt den tyska
medeltidslitteraturen.

Schönbeck. 1. Karl Gustaf S., läkare, vitter
författare, f. 26 febr. 1786 i Lund, d. 28 april
1860 i Göteborg, var sonson till kontraktsprosten i
Luggude Kaspar Schönbeck (f. omkr. 1665, d. 1744), som
författat en i k. biblioteket befintlig, beaktansvärd
historisk-topografisk beskrifning öfver Luggude
härad i Skåne. Han blef 1802 student och 1812 docent
i matematik, men slog därefter om och egnade sig åt
det medicinska studiet samt blef 1818 med. doktor,
1819 universitetsadjunkt i obstetrik, 1822
stadsläkare i Lund och 1824 förste lasarettsläkare
där. 1835 utnämndes han till förste stadsläkare
i Göteborg och erhöll 1842 professors titel. Som
praktiserande läkare åtnjöt S. på sin tid mycket stort
anseende. Han utmärkte sig äfven som skald "och sjöng
mer än en gång, vid sidan af Tegnér på Lundagård,
tillfällighetsstycken, vittnande om poetiskt sinne,
liflig känsla och lätt versifikation". Om hans dotter,
gift Pfeiffer, se Pfeiffer, S. K. V. A.

2. Henrik Olof S., den föregåendes kusin, präst,
riksdagsman, f. 28 april 1810 i Malmö, d. 2 juli
1896 i Stockholm, blef 1824 student i Lund och 1829
illustration placeholder

filos. doktor, efter att längre tider ha idkat studier
äfven vid Köpenhamns universitet. Han kallades 1831
till docent i estetik samt utnämndes 1840, efter att
1838 ha undergått präst- och pastoralexamen, till
kyrkoherde i Häslunda och 1858 i Kvistofta pastorat,
bägge i Lunds stift. Under en resa i Tyskland 1846
öfvervar han det fria kyrkomötet i Neustadt. 1862–66
var han folkskolinspektör i Kristianstads och Blekinge
län och 1867 i vissa delar af Malmöhus län. Under
1856–58 års riksdag fullmäktig i prästeståndet,
blef han 1865 af Lunds stifts kyrkoherdar utsedd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free