- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1417-1418

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sedepolis. Se Reglementering - Sederholm, svensk-finsk släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1417

Sedepolis-Sederholm

1418

Sedepolis. Se Reglementering.

Sederholm, svensk-finsk släkt, som härstammar
från vedbäraren vid Stockholms slott Johan
S. (d. 1726). Hans sonson Johan, köpman och redare
i Helsingfors, riksdagsman, titulärt kommerseråd
(f. 1722, d. 1805), lade grunden till släktens
förmögenhet. Den i Sverige nu lefvande släktgrenen
härstammar från dennes son, brukspatronen Alexander
Magnus S. (f. 1775, d. 1830), som i sin hand förenade
Näfvekvarn (se d. o.)3 hvilket ännu tillhör ättlingar
till honom. Hans broder Henrik Fredrik S. (f. 1779,
förste expeditionssekreterare, d. ogift 1852) stiftade
lör Uppsala universitet 6 fakultetsstipendier (nu
utgående med 200 kr.) samt 2 inrikes resestipendier (å
400 och 500 kr. årligen) och 2 utrikes resestipendier
(ä 2,100 kr. hvart tredje år). En gren af släkten
fick 1886 finsk adlig värdighet med namnet C e d e r
h o l m. Se J. Sederholm, "Genealogiska anteckningar
rörande släkten S. och dess utgreningar" (1880).

1. Karl S0 sonson till kommerserådet Johan
S., filosofisk och teologisk skriftställare, f. 6
juni 1789 i Tusby socken, Nylands län, d.
27 juni 1867 i guv. Tula, student i Åbo 1807, blef
där en varm anhängare, af G. I. Hartmans filosofiska
system, men afbröt snart sina studier och öfvertog
förvaltningen af faderns egendom. Otillfredsställd
i denna sysselsättning, flydde han 1810, fruktande
sin stränge faders misshag, till Viborg. Därefter
genomgick han skiftande öden. Han prästvigdes
i Viborg och fick anställning som pastor
vid en tysk koloni i guv. Taurien. 1817 kallades han
till Charkovs evangeliska församling, men afsattes
1820, emedan han låtit trycka ett misshagligt
förslag till förbättringar i Luthers lilla katekes.
Han lefde därefter i tryckta omständigheter i Moskva,
tills han 1839 utnämndes till divisionspredikant för
lutheranerna vid 6:e armékåren. 1850 blef han
plötsligt ånyo afsatt genom en ministeriell
skrif-velse, under förebärande att han i sina
predikningar begagnat otillbörliga uttryck, i själfva
verket emedan han i sin egenskap af evangelisk präst
upp-trädt emot det grekisk-ortodoxa prästerskapets
pro-selytmakeri. S. författade ett stort antal
filosofiska skrifter, bland hvilka de förnämsta äro
Die welt-ansicht, Die ewigen thatsachen (1845)
och Der geistige kosmos* eine weltanschauung der
versöh-nung (1859). Han försökte i dessa skrifter
likasom i en år 1825 till universitetet i Königsberg
insänd latinsk afh., De philosophia cum religione
chri-stiana connectenda, genom hvilken han förvärfvade
sig doktorsgraden, grundlägga en världsåskådning,
inför hvilken ingen motsats finnes mellan
de Q uppenbarade religionen och filosofien.
Därjämte författade S. ett antal religiösa skrifter,
afsedda dels för religionsundervisningen, dels
äfven för religiös uppbyggelse: Evangelisches
erbauungsbuch (1835) och Leitfaden der evangelischen
glaulens-und sittenlehre (1865). Han utgaf
f. ö. läroböcker på ryska m. m. Se V. Bolin i
"Finsk tidskrift" (1879).

2. KarlKobertS., den föregåendes brorson,
militär, religionsfilosof, f. 6 juni 1818
i Parikkala, Karelen, d. 28 mars 1903 i
Helsingfors, genomgick Finska kadettkåren och
ingenjörakademien i Petersburg. Han tjänstgjorde

från 1846 på fästningen Kinburn och råkade vid
dess kapitulation 1855 i fransk fångenskap. Efter
kriget blef befälet ställdt inför krigsrätt, men
S., som manhaftigt protesterat mot kapitulationen,
erhöll flera utmärkelser och befordrades till
kapten. Han gjorde sig bemärkt som en insiktsfull
ingenjörofficer, publicerade flera afhandlingar i sin
vetenskap, ledde befästningsarbetena vid Nikolajev
samt befäste 1865-80 Kertj och inloppet till
Azovska sjön på ett för tiden utmärkt sätt. Från
kommendantskapet på Kertj transporterades S.,
hvilken 1881 blifvit generallöjtnant, 1883
till chefsposten för de ryske ingenjörerna i
Finland. Därefter egnade han sig förnämligast åt
religionsfilosofisk skriftställarverksamhet samt åt
att i trä modellera alla tiders märkligaste byggnader
för att visa arkitekturens historiska utveckling;
han rekonstruerade orientaliska praktbyggnader,
egyptiska tempel, Akropolis, Pergamos, Kapitolium,
nyare kyrkor och borgar, exempelvis Gripsholm, Viborg
och Olofsborg. S. offentliggjorde Andens eller det
rena förnuftets religion (1883; 2:a uppl. 1887),
som från teologiskt håll framkallade polemik, Buddha,
den upplyste och hans lära (1886), Kristendomen och
därmed öfverensstäm-mande religioner och filosofemer
(1888), hans vidlyftigaste arbete, Den moderna
spiritualismens dess .filosofi och etik (1889) samt
flera smärre skrifter. S:s religionsfilosofi har
karakteriserats som en tro på det rena ofördunklade
förnuftet, hvilken vore en gifven fulländning af
hvarje normal religionsutveckling; sträfvandet att
nå en sådan gestaltning af det religiösa medvetandet
framträdde hos alla kulturfolk, antingen i religionen
eller den filosofiska spekulationen. Den för all sann
filosofi och religion gemensamma grundidén vore idén
af det i människan inneboende, oförstörbara sanna
jaget, det rena förnuftet.

3. Klas (Claes) Teodor S., den
föregåendes kusin, skriftställare, f. 9 jan.
1832, d. 21 aug. 1881 i Helsingfors, blef
1851 student, egnade sig efter en studieresa till
utlandet åt bokhandels- och förlagsverksamhet i
Helsingfors samt var tillika amanuens vid akademiska
konsistoriet. På S:s förlag utkom den första samlade
uppl. af J. L. Runebergs arbeten. S.
utgaf ett häfte Smärre dikter och berättelser
(1858) och tre häften berättelser med titeln J Finland
(1863-67), hvilka utmärkas för liffull framställning
och glad komik. I det publicistiska lifvet
tog han liflig del, bl. a. som grundläggare af och
medarbetare i "Helsingfors dagblad" samt af
flera andra publicistiska och litterära företag.

4. Jakob Johannes S., den föregåendes son,
geolog, f. 20 juli 1863 i Helsingfors,
blef student 1882, filos, kandidat 1885 och
licentiat 1892, statsgeolog vid Geologiska
kommissionen (Finlands geologiska undersökning)
1888 och är direktor för detta ämbetsverk
sedan 1893. För detta värf förberedde S. sig efter
de första studierna vid universitetet i Helsingfors
genom studier hos Brögger i Stockholm och Rosenbusch
i Heidelberg samt genom resor i de skandinaviska
länderna och Tyskland. Som chef för Geologiska
undersökningen har S. höjt denna institution till
en mycket hög vetenskaplig ståndpunkt. Under
hans ledning har Finland redan i mycket stor
utsträckning blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free