Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sedelutgifning - Sedelära - Sede moab, hebr., Moabs fält. Se Moab, sp. 763 - Sedemålning - Sedeño [-de'njå], Juan - Sedentär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1415
Sedelära-Sedentär
1416
affärsbankernas uppkomst sedelutgifningen i
allmänhet redan monopoliserad af centralbankerna,
och äfven i de länder, där sedelutgifningen varit
fri, slog man in på samma väg. Äfven i England
infördes sådana bestämmelser, att affärsbankernas
sedelutgifning praktiskt taget bragtes att
upphöra. Resultatet har blifvit, att i alla länder,
där sedel-utgifvande centralbanker finnas (se S e
d e l b a n k), sedelutgifningen monopoliserats af
dessa. Blott i England finnas ännu omkr. 100,000
pd st. privata sedlar utelöpande. Sedelutgifning
för affärsbanker förekommer numera endast i
de länder, där någon centralbank ej finnes,
nämligen Skottland, Irland, Förenta staterna,
Canada och Sy d-Af rika. Förhållandet synes vara,
att fri sedelutgifning är det lämpligaste på ett
primitivt ekonomiskt stadium. Sedelutgifningen
är då bankernas viktigaste rörelsemedel, och
bankväsendets tidiga utveckling i de angelsaxiska
länderna beror helt säkert främst på den fria
sedelutgifningen. Under utvecklingens gång minskas
emellertid sedlarnas betydelse som rörelsemedel
för affärsbankerna alltmera, och på samma gång bli
fördelarna af sedelutgifningens koncentrerande hos
riksbanken alltmera vägande. 2. Sedelutgifningens
reglering. I alla länder är sedelutgifningen
underkastad inskränkande bestämmelser. Dessa
kunna vara af två hufvudarter. A. Visst maximum
jör sedelstocken. I ett par länder är ett absolut
maximum fastslaget för sedelstocken, nämligen i
Frankrike, där sedelstocken ej på några villkor,
sålunda ej ens mot full guldtäckning, får öfverstiga
6,s milliarder frcs, och i Spanien, där gränsen satts
vid 2 milliarder pesetas. I Förenta staterna och
Syd-Afrika får sedelstocken ej öfverstiga kapitalet
och reserverna. I Canada bildar i regel äfven
kapitalet en gräns, men denna får där öfverskridas
mot full guldtäckning. B. Sedeltäckning. I två
länder är bestämmelsen om maximum för sedelstocken
allt som finnes, nämligen Frankrike och Canada. Där
finnas sålunda inga som helst bestämmelser rörande
guldtäckning och dylikt. I alla andra länder
måste viss säkerhet finnas för sedlarna. Denna
kan emellertid vara ordnad på olika sätt. Täckning
med statspapper förekommer i Förenta staterna och
Syd-Afrika. Det vanliga är emellertid täckning
med guld och därmed jämförliga tillgångar. Detta
kan ske efter flera olika system. Enligt
kontingenteringssystemet får banken utge en viss
bestämd summa utöfver guldkassan. Detta system
härstammar från England, där det genomfördes för
Bank of England och för bankerna i Skottland och
Irland genom Peelska bankakten (bank charter act) 19
juli 1844. Dessutom tillämpas det i Norge, Finland
och Ryssland. Yanligare är kvotdelssystemet,
enligt hvilket alltid minst en viss bråkdel
(vanligen 1/3, äfven 2/5 och 1/2) skall vara
täckt med guld. Detta förekommer i Danmark,
Nederländerna, Belgien, Schweiz och Spanien
samt i en del Balkanstater och utomeuropeiska
centralbanker. Dessa system kunna sedan kombineras
på olika sätt. Viktigast af de blandade systemen är
den s. k. indirekta kontingenteringen. Enligt detta
får sedelstocken fritt öfverstiga guldkassan med en
viss summa, öfverskrides denna, betalas skatt på det
öfverskjutande beloppet. Kontingenten får dock ej
öfverskridas hur mycket som
helst; en viss bråkdel af sedelstocken måste städse
vara täckt. Detta system tillämpas i Tyskland,
Österrike och Italien. - En annan variation förekommer
i Sverige (se Riksbanken). I regel behöfva sedlarna
ej täckas enbart med guld. Silfver användes sålunda
som täckning i de länder, som tillhöra latinska
myntunionen (Frankrike, Italien, Schweiz och
Belgien), samt dessutom i Holland och Spanien. I
guldkassan inräknas dessutom ofta a vista fordringar
i utlandet (så i Ryssland, Italien, Norge, Finland)
samt utländska växlar (Italien, Ryssland^ Finland,
Österrike, Belgien). Oftast få dessa säkerheter dock
utgöra endast en viss bråkdel af guldkassan. Å andra
sidan inräknas stundom alla a vista förbindelser
i sedelstocken (Finland, Holland, Belgien). Den
se-delutgifningsrätt, som en centralbank sålunda
får, kan emellertid icke fullt ut nyttjas. Banken
skulle i så fall ej ha rätt att ge ut en enda
sedel till, och den skulle då ej kunna bevilja
några lån eller återbetala insatta medel. Hvarje
centralbank har därför städse en betydande obegagnad
sedelutgifningsrätt, s. k. sedelreserv. För Bank of
England och stundom äfven för ryska riksbanken medför
detta, att guldkassan blir större än sedelstocken. I
alla andra länder förhåller det sig emellertid
tvärtom. Den del af sedelstocken, som öfverskjuter
guldkassan, skall i regel täckas med växlar eller
statsobligationer (supplementär täckning). Bland
sakkunniga torde det numera vara en allmän mening,
att värdet af bestämmelser ang. sedeltäckning icke
är synnerligen stort. Hela detta system härstammar
från en tid, då sedlarna betraktades som skuldsedlar
och då blott reda mynt ansågs för "pengar". I vår
tid äro sedlarna emellertid ett verkligt mynt,
och all teori och all praktisk erfarenhet ha visat,
att det för deras värde är fullständigt likgiltigt,
om det i riksbankens källare ligger mer eller
mindre guld. Snarare äro dessa bestämmelser till
skada; vid kritiska tillfällen kunna de dels hindra
sedelstocken att ökas i tillräcklig utsträckning,
dels kunna de göra det omöjligt att använda
guldfonden för dess egentliga ändamål, anskaffandet
af valutor i utlandet. Se vidare Sedel och Sedelbank.
Sv.B-n.
Sedelära, filos., läran eller vetenskapen om
sedligheten. Den kallas ock moral, morallära eller
etik (se d. o.).
Sede mö5äb, hebr.,Moabsfält. Se Mö a b, sp. 763.
Sedemålning, litt., detsamma som genremålning. Se
Genre.
Sedeno [-de;njå], Juan, spansk skald och krigare,
lefde i midten af 1500-talet, studerade i Italien,
hvars språk han behärskade fullständigt såväl
som latinet. S. öfversatte till spanska Tassos
"Gerusalemme liberata" och Sannazaros "Area-dia"
och har f. ö. efterlämnat Dos coloquios de amores y
otro de bienaventuranza (1536) och Surna de varönes
ilustres (1551) samt till vers öfverflyttat Röjas
"La Celestina". S:s namn är intaget i Spanska
akad:s "Catålogo de los auto-ridades de la lengua".
Ad. H-n.
Sedentär [-daltar; fr. sédentaire, af lat. seder
e, sitta], stillasittande, t. ex. i uttrycket "ett
sedentärt lefnadssätt"; som ej ändrar garnisonsort
(om vissa franska trupper).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
