- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
61-62

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Semitiska språk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(se Hebreiska språket och litteraturen). Om
de semitiska språkens studium se Orientaliska
språk
. – Se
Renan, "Histoire générale des langues sémitiques" (1855; 4:e uppl. 1864),
Nöldeke, "Die semitischen sprachen" (1887; 2:a uppl. 1899),
Wright, "Lectures on the comparative grammar of the semitic languages" (utg. af Robertson Smith 1890),
O. E. Lindberg, "Vergleichende grammatik der semitischen sprachen. 1. Lautlehre A. Konsonantismus" (1897),
Zimmern, "Vergleichende grammatik der semitischen sprachen" (1898) och
"Akkadische fremdwörter als beweis für babylonischen kultureinfluss" (1915),
Brockelmann, "Semitische sprachwissenschaft" (i "Sammlung Göschen", 1906),
"Kurzgefasste vergleichende grammatik der semitischen sprachen" (1908) och
"Grundriss der vergleichenden grammatik der semitischen sprachen" (2 bd, 1908–13),
H. Möller, "Semitisch und indogermanisch" (I, 1906),
"Indoeuropæisk-semitisk sammenlignende glossarium" (1909) och
"Vergleichendes indogermanisch-semitisches wörterbuch" (1911), och
Zetterstéen, "Om det jämförande studiet af de semitiska språken i äldre och nyare tid" (i "Bibelforskaren" 1914) och
"De semitiska språken" (s. å.).

K. V. Z.

Semitism, en i nyare tid införd beteckning för
judendomen, betraktad uteslutande från etnologisk
synpunkt och, som motsats till mosaism (se
d. o.), utan afseende på religiösa förhållanden.

Semitist, forskare på semitiska språk- och
litteraturområdet (semitistik).

Semitonium, nlat. (af semi, half), mus., namn på
halftonen l. lilla sekunden.

Semjonovka. Se Poltava, sp. 1283 och kartan å sp. 1282.

Semla, stundom Simla (ty. semmel, fnhty. semala, af
lat. simila, finaste hvetemjöl), fint hvetebröd
i form af rund bulle, som förtäres (vanligen med ilagd
mandelmassa) till mjölk, hufvudsakligen endast under
fastlagen (detta bruk uppträdde i Stockholm f. g. 1679).
Jfr Hetvägg.

Semler, Johann Salomo, tysk protestantisk teolog,
f. 1725 i Saalfeld, d. 1791 som teol. professor i
Halle (sedan 1753), står som en af banbrytarna för den
kritiska exegetiska och dogmhistoriska forskningen. I
ett stort antal skrifter häfdade han ett historiskt
och psykologiskt betraktelsesätt i motsats till det
herravälde, som dogmatiken tidigare utöfvat öfver de
exegetiska och dogmhistoriska disciplinerna. Hans
egen åskådning stannade vid en viss historisk
relativism, med motsättning också mot deismens
naturliga normalreligion. Bland hans mer än 170
skrifter märkas
Abhandlung von der freien untersuchung des Kanons (4 dlr, 1771–75) och
Versuch einer freien theologischen lehrart (1777).
Se
H. Hoffmann, "Die theologie S:s" (1905),
G. Karo, "J. S. S. in seiner bedeutung für die theologie" (s. å.), och
F. Huber, "J. S. S., seine bedeutung für die theologie" (1906).

G. A–n.

Semliki, ett af Stanley 1888 upptäckt vattendrag i
Ekvatorial-Afrika, 80–100 m. bredt, 3 m. djupt och
(i rak linje) 175 km. långt, förenar Edvardsjön
med Albertsjön och tillhör följaktligen Nilens
flodområde. Det har ett fall af omkr. 330 m.

(J. F. N.)

Semlin (ung. Zimony, serb. Zemun), stad
i Kroatien-Slavonien, i komitatet Syrmien,
vid Budapest–Semlin-banan, vid Donau ofvanför
Saves mynning, förenad med Belgrad genom en
bro öfver förstnämnda flod. 17,100 inv. (1910),
hälften tyskar, hälften serbokroater, flertalet
(65 proc.) rom. katoliker. Realgymnasium med
handelsskola, två tekniska skolor. Liflig handel
med Balkanhalfön. I närheten finnas ruiner från
romartiden äfvensom af den borg, där Johan Hunyadi
afled (1456). – I början af aug. och 2 sept. 1914
besköts Belgrad af österrikarna från vid S. anlagda
batterier, men 10 sept. lyckades serberna besätta S.,
som de dock efter någon tid åter måste utrymma. Ett
anfall af dem i slutet af sept. tillbakavisades. I
midten af nov. bombarderade österrikarna från S. än
en gång Belgrad, hvars artilleri 16 nov. bragtes
till tystnad. Belgrad intogs dock först 2 dec.,
hvarefter Semlinbron, som redan 29 juli sprängts
af serberna, återställdes; men sedan Belgrad 14
dec. återbesatts af serberna, sprängde dessa bron
än en gång 27 dec. Österrikarna, som i dec. besatte
den s. k. krigsön i Donau mellan S. och Belgrad,
förjagades redan 9 jan. 1915 därifrån af serberna,
som 18 febr. besköto S. Belgrad bombarderades sedan
af österrikarna från S. 28 mars, men först vid de
förbundnas stora offensiv i sept. s. å. drogo sig
serberna fullständigt undan.

J. F. N. L. W:son M.

Semmeltind, en 2,280 m. hög, enstaka, spetsig
bergstopp n. v. om insjön Gjende i södra kanten af
Jotunfjeldene, Loms härad, Kristians amt Norge.

K. V. H.

Semmelweiss [-vajs], Ignaz Filip, ungersk läkare,
f. 1 juli 1818 i Budapest, d. 13 aug. 1865 i Döbling
vid Wien, blef med. doktor i Wien 1844, tjänstgjorde
1846–49 som assistent vid obstetriska kliniken samt
illustration placeholder

utnämndes 1854 till professor i barnförlossningskonst
i Budapest. – Genom undersökningar om barnsängsfebern
inskref S. outplånligt sitt namn i mänsklighetens
historia. Före honom hade man ingen klar föreställning
om orsakerna till nämnda sjukdom; man visste
blott, att å barnbördshusen dödligheten bland
mödrarna kunde stiga till 10, 15, 25 proc. och ännu
högre. S. förelade sig nu uppgiften att klargöra
barnsängsfeberns uppkomst. Han fann, att sjukdomen
icke kunde förklaras på epidemisk väg, att densamma
icke framkallades af något psykiskt inflytande och
ej heller berodde på någon egendomlig förändring
i moderns organism. Slutligen uppstod hos honom,
i anslutning till ett vid en obduktion förvärfvadt
fall af blodförgiftning, – det var i mars månad 1847 –
tanken, att barnsängsfebern framkallades därigenom,
att läkarna vid den inre undersökningen af de födande
kvinnorna med sin hand införde "likgift" i dessas
blod. Att denna uppfattning väsentligen var riktig,
ådagalade S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free