Print (PDF) - On this page / på denna sida - Semitiska språk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Semmering-Sémonville
64
genom resultaten af den tvättning af händerna med
klorkalk, som han genast införde. Härigenom sjönk
dödligheten i det barnbördshus, där han verkade, med
ens till omkr. 3 proc. och 1848 till l proc. Fortsatta
iakttagelser lärde emellertid S., att icke allenast
’"’likgift", utan ock andra i sönderdelning stadda
organiska ämnen (vi säga numera bakterier) kunna ge
upphof till barnsängsfebern. - Om någon hade väl denna
upptäckt af fackmännen bort mottagas med det varmaste
erkännande. Så blef dock icke fallet; tvärtom förhöllo
sig tidens förnämsta auktoriteter på obstetrikens
område fullständigt afvisande, och S. skördade af
sin upptäckt endast obehag. Småningom började tecken
till sinnessjukdom allt tydligare framträda hos honom,
så att han slutligen måste intagas på en vårdanstalt
för sinnessjuka, där han efter några dagar afled
i följd af blodförgiftning. I Die ätiologie, der
begriff und die prophylaxis des kindbettfiebers
(1861) hade S. sammanställt resultaten af sina
hithörande undersökningar. Till detta verk anslöto
sig Zwei offene brieje an v. Siebold und Scanzoni
(s. å.) samt Zwei offene briefe an Späth und Scanzoni
(s. å.), i hvilka han med en blott alltför väl
berättigad vrede gick till rätta med de obste-triske
professorerna. Biogr, af E. Essen-Möller i "Hygienisk
revy" (1915). 11. T-dt.
Summering, pass i Oetiska alperna på gränsen mellan
Nedre Österrike och Steiermark, förenar Miirz-dalen
(i s. v.) med Leitha-dalen (i n. ö.), 981 m. ö. h. En
väg öfver S. anlades 1728 (ny väg 1841) och en järnväg
(S.-banan, en del af sydbanan från Wien till Trieste)
1848-54, hvilken var den första af Europas stora
bergbanor. Den går från Miirzzuschlag (681 m.) vid
Miirz till Gloggnitz (439 m.) och har sin största höjd
(897 m.) i den 1,462 m. långa Semmeringtunneln. Banan
är 55 km. lång och går genom 15 tunnlar och öfver
16 viadukter samt genom flera i klippväggen byggda
gallerier. S. är vattenkuranstalt och klimatisk
kurort, öppen maj-midten af okt. och besökt af
omkr. 4,000 kurgäster. J- F. N. Ln.
Se’mmola [-måla], M a r i a n o, italiensk läkare,
f. 1831, d. 1896, blef 1853 med. doktor, 1856
läkare vid sjukhuset för obotliga i Neapel samt
1865 professor i farmakologi och terapi där. Sedan
1886 var han medlem af senaten. S. åtnjöt stort
anseende som akademisk lärare och utgaf ett
betydande antal skrifter, såsom Recherches sur les
albuminuries et sur la maladie de Bright (1850),
Sur la pathologie et la thérapeutique du diabete
(1855-61), m. m. S:s föreläsningar i experimentell
farmakologi och klinisk terapi utkommo 1887.
R. T-dt.
Semnai’, grek. myt., "de vördnadsvärda". Se Eriny er,
sp. 812.
Semnän, stad i persiska prov. Chorasan, vid sydöstra
foten af Albors, 1,100 m. ö. h. Omkr. 15,000
inv. Sades-, frukt- och vinodling.
Semne, stad i Nubien, prov. Dongola, ofvanför 2:a
Nilkatarakten vid sydgränsen för det mellersta
Egyptiska riket. På höjderna ligga väldiga
fästningsverk med väl bevarade omfattningsmurar
och innanför dessa en af Thutmosis III af 18:e
dynastien åt den nubiske guden Tetun uppförd helgedom.
J. F. N.
Semnöner (S en n ön er), den förnämsta af de
väst germanska stammar, som Tacitus sammanfattade
under namnet svebi (= sveber, se d. o.). De bodde
vid tiden för Kristi födelse mellan Öder och Elbe
i nuv. Brandenburg, där den svebiska hufvud-guden
Tiwaz’ (= T y, se d. o.) helgedom - en helig lund
- var beläg-en. De anslöto sig här till det af
markomannen Marbod (se Markoman-n e r) grundlagda
stora folkförbundet, men afföllo 17 e. Kr. till
Arminius (se d. o.) och vandrade sedan söderut
till Maintrakten, där de 213 omtalades under namnet
alemanner (troligen = "alla män", emedan spridda delar
af stammen där samlades). Om deras följande öden se
Alemanner. Själfva synas de ha kallat sig sveber, och
under det däraf kommande namnet schwaber spelade sedan
semnonernas ättlingar en roll i Tysklands historia.
S. B.
Semnopithecus, zool. Se Prima tes, sp. 259. Om den
hit hänvisade languren 1. hulma-n e n (S. entellus)
se äfvenledes P r i m a t e s.
Semollnagryn (it. semolma, dim. af se’mola,
hvetemjöl, hvilket i sin tur kommer af senlat. si’mila
1. sifmala, hvetemjöl, hvaraf äfven ty. sem-mel och
sv. s em l a, se d. o.), gryn af samma slags hvetedeg
som en del makaroner och vermi-celler. Dessa gryn
användas i soppor eller till söta mellanrätter. Utom
de gula semolinagrynen af hvetemjöl, med korinter och
äggula, samt färgade med saffran, finns en sort hvita,
af rismjöl. De förväxlas ofta med mannagryn.
Semologi (af grek. serna, tecken, och lofgos, lära),
språkv., detsamma som betydelse l ära (se d. o.). Jfr
S em em.
Semön (lat. sémo), skyddsande. Se S e m o n e r.
Semon fsémån], Richard, tysk zoolog, f. 1859 i Berlin,
1891-97 e. o. professor i anatomi i Jena, sedan
dess bosatt i Munchen, har företagit vetenskapligt
mycket gifvande forskningsresor i Australien och å
Malajiska arkipelagens öar. Hans viktigare arbeten äro
Studien iiber den bauplan des urogenitalsystems der
wirbeltiere (1892), Zoologi-sclie forschungsreisen
in Australien und dem Ma-layischen archipel (1893
ff., flera dlr), Die mneme als erhaltendes prinzip
im wechsel des organischen geschehens (1904; 3:e
uppl. 1911), Die mnemischen empfindungen (1909) och
Das problem der vererb-ung erworbener eigenschaften
(1912). L-e.
Semöner (lat. semönes, sing. sémo) voro hos romarna
skyddsandar (motsvarande de katolska skyddshelgonen);
de betecknade urspr, den verkande kraften i hvarje
handling, såsom insitor, den gudom, som gjorde,
att sådden växte, Pomona, den gudinna, som lät
träden bära frukt. Dessa gudomligheter, "special-
1. begreppsgudar", hade ännu ej fått utpräglad
personlighet, utan voro hos de italiska folken dunkla,
endast anade väsen. "Romarnas religion var helt och
hållet prosa, lika torftig som deras bostäder, men
också, lika invecklad som deras jurisprudens". Äfven
staten, hären o. s. v. hade sina semoner. Ej alltid är
namnets sammanhang med semonens verksamhet så klar som
i ofvannämnda exempel. Detta beror därpå, att semonens
namn tillhör ett äldre bortglömdt språklager. Jfr S
e m o S a n c u s. J- C.
Sémonville [-måvi’1], Charles Louis H u-g u e t,
markis de, fransk diplomat, f. 1759 i Paris, d. 1839,
gjorde sig först bemärkt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
