Print (PDF) - On this page / på denna sida - Senator ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Sendomir-Seneca
80
rån och Tebris, 1,740 m. ö. h. Omkr. 25,000 inv. Stora
trädgårdar, vattnade af den s. om staden rinnande
Sendjanfloden. Tillverkning af silfverar-beten. Som
babisektens sista fäste belägrades S. 1850-51 under 8
månader och vardt efter eröfringen nästan fullständigt
förstördt.
Sendomir. Se Sandomierz.
Sendrag, med. So Muskelsjukdomar, sp. 1461.
Sendrätt. Se S e n d.
Sendschibu (S in d j ib u), turkisk furste. Se
Persien, sp. 555, och Turkar.
Sendschirli (Z e n d j i r l i), af kurder bebodd
by, ,530 m. ö. h. i vilajetet Adana, 10 km. n. ö. om
Islahije. Yid S. finnas ruiner, där på bekostnad af
Orientkommittén i Berlin gräfningar anställdes 1883,
1888-94 och 1902 af Humann, Puch-stein, v. Luschan
m. fl. Man har funnit lämningar af en hufvudstad
i ett af chattifolkets (het-titemas) delriken,
senare en semitisk vasallstat under Assyrien. Man
har utgräft en akropol och en understad, omgifven af
dubbla koncentriska murar, hvardera med 100 torn, men
endast tre portar; den yttre muren håller 700 meter i
diameter. Porten till akropolens berg (från omkr. 1000
f. Kr.) har vackra reliefer; där funnos ett större
och ett mindre kungapalats; man har äfven påträffat en
staty af konung Panammu, lydfurste under Tiglatpileser
III (745-727 f. Kr.), med en arameisk inskrift,
vidare en kilskrifts-stele från Assarhaddons tid
m. m. Äfven hettitiska inskrifter ha uppdagats. Jfr
Chetafolket och H e 11 i-ter. Litt.: bl. a. Humann
och Puchstein, "Reisen in Kleinasien und Nordsyrien"
(1890), "Ausgrab-ungen zu S." (3 bd, 1892-1902),
D. H. Muller, "Die altsemitischen inschriften von
S." (1893), och D. G. Hogarth, "lonia and the East"
(1909). J- C.
Sendstad, Olav, norsk landtbrukspedagog,
agrarpolitiker, f. 22 okt. 1859 i Nes, Hedemarken,
amtsagronom 1885-88, upprättade l juli 1886 tills,
med B. R. Larsen vinterlandbruksskolen, ett
landt-bruksläroverk i Kristiania, som sedan 1892
åtnjuter statsunderstöd; sedan 1890 har S. ensam
varit dess egare och föreståndare. S., som varit
led. af flera kommittéer, har utgett många skrifter,
bl. a. Landbrugets driftsloere (1905), Utsigt över
kornavlens og Jiusdyravlens utvikling i vört land
(1911), Dyritning slandbruket og dets vilkaar i Norge
(s. å.) och Böndernes kornhandel, kornsal g slag -
korncentral (1916). K. V. H.
Sendtner, Otto. tysk botanist, f. 1813 i Mimenen,
d. 1859 i Erlangen, var professor i Miinchen och
är förnämligast känd genom sina för växtgeografien
betydelsefulla arbeten Die vegetattonsver-hältnisse
Siidbayerns nach den grundsätzen der
pflanzengeographie . . . geschildert (1854) och
Die vegetationsverhältnisse des bayerischen waldes
(utg. 1860 af W. Giimbel och L. Radlkofer). C.Lmn.
Sendvittnen. Se Sen d.
Sendziwoj, Michal (lat. Sendivogius), polsk alkemist,
f. 1556, d. 1636 i Schlesien, blef efter äfventyrliga
färder i Europa hofråd hos kejsar Rudolf i Prag3
råkade i märisk fångenskap, vistades en tid vid hofvet
i Wurttemberg och måste slutligen som svindlare fly
från Krakau. Han författade Cosmopolitani novum lumen
chymicum e naturcE jonte et manuali experimentia
depromptum (1702;
12 uppl.), Ghymische schriften (1749), Tractatus de
sulphure (1682) och Dialogus Merkurii alchy-mistce
et naturce (1659, 4 uppl.). A-d J.
Senebier [sonobie], Jean. schweizisk naturforskare,
f. 6 maj 1742 i Geneve, d. där 22 juli 1809,
blef pastor där 1765 och i Chancy 1769 samt
överbibliotekarie i Geneve 1773. S. var kunnig
kemist och har, jämte fysiologiska forskningar öfver
solljusets betydelse för organismerna (se Sen e-biers
klocka), genom grundläggande experiment ådagalagt
kolsyrans upptagande af växterna (se I n g e n -
H o u s s, J., och Saussure, N. T.), det från en
växt bortgående syrets uppkomst ur denna kolsyra
samt detta förlopps beroende af ljusets inverkan
på de gröna organen. Från S. härröra äfven de enkla
sanningarna, att alla växter bestå af samma kemiska
beståndsdelar, ehuru i växlande sammansättning,
och att växtnäringsförloppet måste anses följa de
allmänna kemiska lagarna. Hans viktigaste arbeten
äro Mémoires physico-chimiques sur Vinfluence de la
lumiére solaire pour modifier les étres des trois
r egnes de la natur e (l-3; 1782), Recherches
sur Vinfluence de la lumiére solaire (1783),
Expérien-ces sur Vaction de la lumiére solaire dans
la vegetation (1788), Physiologie végétale (1-5;
1800) och Rapports de Vair atmosphérique avec les:
étres organisés (l-3; 1807). S. utgaf äfven Essai
sur Vart d’observer et de faire des expéri-ences
(1775) och några bibliografiska verk samt deltog
under de sista åren i en ny bibelöfver-sättning. _
C. Lmii..
Senebiera, bot., detsamma som Coronopus (se
Kråkkrasse).
Senebiers klocka [sonabies], bot., en efter
schweiziske naturforskaren Jean Senebier (se denne)
uppkallad, med dubbla väggar försedd glasklocka, som
kan fyllas med olika färgade lösningar, t. ex. af
kali-umbikromat eller kopparoxidammo-niak, och som
man använder för att undersöka inverkan af olika
slags ljus på växter och andra organismer (se fig.).
G. L-m.
Seneca [sernik9], flod i nordamerikanska staten New
York, aflopp för S e n e c a s j ö n (166 kvkm.),
bildar vid utloppet därifrån vid byn S. falls (6,588
inv. 1910) 15 m. höga fall. Den är därefter aflopp
äfven för Cayugasjön och upptar Oneida river från
Oneidasjön, hvarefter vattendraget kallas O s w e g
o och faller ut i Ontario. J- F. N.
Seneca [serniko], indianstam. Se Irokeser.
Seneca. 1. LuciusAnnseusS. ("Seneca rhetor"), romersk
retor (vältalighetslärare), f. omkr. 55 f. Kr. i
Corduba (nuv. Cördoba) i Spanien, d. omkr. 39 e. Kr.,
tillhörde en välmående riddarsläkt och erhöll god
bildning dels hemma, dels i Rom. Sina hågkomster
och erfarenheter i fråga om vältalighetens konst,
särskildt retorernas-undervisningsmetoder, upptecknade
S., som egde ett utomordentligt minne, på äldre
dagar i ett ofullständigt bevaradt arbete, närmast
afsedt för hans tre söner Novatus (sedermera Gallio,
ståthållare i Grekland, jfr Apg. 18: 14 ff.), Lucius
(se nedan) och Mela (skalden Lucanus’ fader). Detta
arbete, Oratorum et rhetorum sententice?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
