- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
129-130

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serafimermedaljen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

Serafimerorden-Seraing

130

som ådagalagt förtjänster i fråga om fattigvård
och välgörenhet. Den bäres i guldlänkar.

Serafimerorden, den högsta svenska orden, erhöll sina
statuter af Fredrik I 23 febr. (g. st.) 1748 samtidigt
med stiftandet af Svärds- och Nordstjärneordnarna
(se Ordnar, sp. 829-830). Nu gällande stadgar
för Serafimerorden (samt öfriga svenska ordnar:
Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna) äro af
24 nov. 1902. Gemensamt med öfriga svenska ordnar
har Serafimerorden flera ämbets- och tjänstemän,
af hvilka de högste, kansleren och vice kansleren,
äro serafimerriddare. Till tronföljden berättigade
prinsar af svenska konungahuset inneha genom födseln
Serafimerorden (samt Svärds- och Nordstjärneordnarnas
högsta grad). Serafimerorden är afsedd till
"belöning för dem, hvilka genom sina tjänster till
Konung och Fädernesland gjort sig högst förtjänta
och således blifvit värdiga att bekläda rikets
högsta ämbeten". Orden utdelas äfven till främmande
statsöfverhuf-vuden, furstar eller andra utlänningar
af synnerligen framstående förtjänst. Serafimerorden
består af endast en klass, "riddare", ehuru dess
svenske innehafvare officiellt benämnas riddare och
kommendörer af Kungl. Maj:ts orden (ordet "orden" är
gammal plur. i st. f. "ordnar"), emedan densamma anses
i sig förena Svärds- och Nordstjärneordnarna. Den,
som kan hedras med Serafimer-ordens riddarvärdighet,
skall ega eller ha innehaft minst lika värdighet
med generallöjtnant samt förut vara kommendör af
Svärds-, Nordstjärne- eller Vasaorden. Antalet
svenska riddare och ledamöter i andliga ståndet
af Serafimerorden får ej öfver-stiga 32, men
uppgår för närvarande (1916), furstliga personer ej
medräknade, till 17. Antalet riddare bland främmande
statsöfverhufvud, furstar och andra utlänningar är
ej begränsadt. Ordens-insignierna äro 1) en vid
högtidligare tillfällen, då särskild befallning
därom meddelas, buren, af 11 gyllene serafhufvud och
11 blå, emaljerade s. k. patriarkalkors sammansatt
ordenskedja; 2) ett gyllene, hvitemaljeradt, af en
kung-lig krona krönt kors, i hvars blå midtglob
på framsidan synes Sveriges vapen (tre kronor),
initialerna till ordens "härskri" J. H. S. (Jesus
Hominum Salvator) och 3 Kristikors-spikar i guld,
samt på baksidan bok-stäfverna F. R. S. (Fredericus
Rex Suecise), hvarjämte globen är omgifven af
4 gyllene serafhufvud och 4 patriarkalkors:
detta kors, som hänger under kedjan, när denna
begagnas, bäres eljest i ett vattradt, ljusblått
sidenband Öfver axeln, från höger till vänster; 3)
en ordenskorsets framsida liknande, men ej med krona
krönt silfverkraschan, som bäres å vänstra sidan af
bröstet (se afbildning å pl. till art. Ordnar). Förr
fanns föreskrifven äfven en ordensdräkt, vid större
högtidligheter hvit och svart, vid andra tillfällen
purpur och gul (se O r-densdräkt). Serafimerriddare
kallas i ordens-samkväm af konungen "Herre" och
eger rang näst-efter statsrådets i tjänst varande
ledamöter. Ny-utnämnd riddare eller ledamot af
Serafimerorden bör till rikshärolden lämna en teckning
af sitt vapen eller namnchiffer jämte valspråk för att
målas på en sköld. Då riddare eller ledamot aflidit,
skall rikshärolden låta ringa i Riddarholms-kyrkan
(i den s. k. serafimerklockan) på begraf-ningsdagen,
hvarefter den aflidnes vapensköld upp-

Tryckt den 13/io 16

sättes i Riddarholmskyrkan. Inom Serafimerorden finnes
ett antal pensioner, af hvilka svenska riddare och
ledamöter, som erlagt stadgad ordensaf-gift, kunna
komma i åtnjutande i den ordning de upptagits i
ordensmatrikeln. En förteckning på serafimerriddare,
"Seraphimerriddarelängd 1748 -1890", utgafs 1890 af
V. örnberg. R. R-ck.

Serafimerordensgillet, en samling serafimerriddare,
som en tid utöfvade högsta inseendet öfver hospital
och vissa sjukhus. Genom en förordning af 1773
uppdrogs öfverstyrelsen och vården af rikets hospital
och barnhus äfvensom sedermera af länslasaretten åt
två serafimerriddare, hvilka sedan 1776 biträddes af
en generaldirektör öfver lasaretten. 25 nov. 1787
öfvergick öfverinseendet å dessa anstalter
till ett ordensgille, Serafimerordensgillet,
bestående af serafimerordens kansler, vice kansler,
öfverste skattmästare, öfverste ombudsman och två
serafimerriddare i öfrigt. Under gillet lydde kansli,
kamrerarkontor m. m. Dess instruktion utfärdades 28
april 1791. 1860 fick generaldirektören öfver rikets
lasarett, kurhus och hospital säte och stämma i
ordensgillet. Genom k. bref af 12 maj 1876 upphäfdes
detta gille, hvarvid öfverstyrelsen för hospitalen
tillföll Sundhetskollegium, förvaltningen af
hospitalens fasta egendom uppdrogs åt Kammarkollegium,
med undantag af de hus, tomter och lägenheter, som
för dessa sjukvårdsanstalters omedelbara ändamål
till begagnande upplåtits, och handhafvandet af Malmö
barnhus-fond öfvertogs af Allmänna barnhusinrättningen
i Stockholm. Gillets fastigheter, frälseräntor
m. m. indrogos till statsverket.

Serafimerriddare. Se Serafimerorden.

Serafimerringning. Se Serafimerorden.

Serafi’movitj, Aleksandr (eg. S e r a f i-movitj
Popov), rysk författare, f. 1863 i en donsk kosackby,
blef som student i Petersburg 1887 förvisad på tre år
till guv. Archangelsk, emedan han inrättat ett hemligt
tryckeri. Han begynte sin litterära verksamhet 1881
och har i tidskrifter - företrädesvis i "Znanie"
(1903) och "Sjipovnik" - publicerat talangfulla
berättelser med motiv från det tunga lifvet i de
donska sten-kolsgrufvorna och vid Norra Ishafvet,
utan sentimentalt idealiserande och i lidelsefri
ton. A-d J.

Serafini, Fi Ii p p o, italiensk rättslärd, f. 10
april 1831 i Preore (Tyrolen), d. 15 maj 1897 i
Pisa, blef efter studier vid österrikiska och tyska
universitet professor i Pavia 1857, i Bologna 1868,
i Rom 1871 och i Pisa 1873. S:s författarverksamhet
har väsentligen egnats åt romerska rätten och
fått stor betydelse för återupplifvandet af
dennas studium i Italien; hans hufvudarbete är
Istituzioni di diritto romano (2 bd, 1870-72; 7:e
uppl. 1899). Att Arndts och Gliicks arbeten öfver
de romerska pandekterna öfversatts från tyskan till
italienskan är hufvudsakligen S:s förtjänst. Bland
hans öfriga arbeten har // telegrafo in rela-zione
alla giurisprudenza (1862) öfversatts till ty. och
fr. Den af S. (1868) uppsatta tidskr. "Ar-chivio
giuridico" utkommer fortfarande under hans namn.
C. G. Bj.

Seräf isk. Se S e r a f e r.

Seraing [sära7], stad i belgiska prov. Liége,
vid Meuse, s. v. om Liége och vid järnvägen Liége-
Namur. 41,833 inv. (1912). Staden eger stor-

25 b. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free