Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 391-392 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siebs ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Siel [sil], ty. Se Kloak, sp. 305.

Siemens [sim-]. 1. Ernst Werner von S., tysk elektrotekniker,
f. 13 dec. 1816 i Lenthe vid Hannover, d. 6 dec. 1892
i Charlottenburg (där 1899 en minnesvård restes
öfver honom), blef 1834 preussisk artilleriofficer,
kommenderades 1835 till artilleri- och ingenjörsskolan
i Berlin och fick där tillfälle att utvidga
sina kunskaper i matematik, fysik och kemi. 1841
uppfann han en metod för galvanisk försilfring
och förgyllning, och 1845 konstruerade han tills,
med sin broder Wilhelm, som då var anställd i en
maskinfabrik i Magdeburg, en differentialregulator
för ångmaskiner. S. å. kommenderades S. till
artilleriverkstäderna i Berlin för utförande af försök
rörande användbarheten af bomullskrut. Kommenderad
1847 till kommissionen för införande af den elektriska
telegrafen, beslöt han sig för att h. o. h. egna sig
åt telegrafteknikens utveckling. Tills, med mekanikern
J. G. Halske (se denne) grundade han hösten 1847 den
sedermera världsberömda firman Siemens & Halske. Han
gjorde armén högst betydande tjänster, bl. a. genom
att i Kieler hafen anlägga de första minorna med
elektrisk tändanordning. Sedan han 1849 lämnat
statstjänsten, egnade han sig med outtröttlig
ifver åt elektrotekniken och gjorde en mängd
värdefulla uppfinningar, af hvilka må framhållas
cylinderinduktorn (se Cylinderinduktor) 1856
elektrisk ozonisering af syrgas 1857, dynamoelektriska
maskiner 1867, universalgalvanometern 1874 och
selenfotometern 1876. Firman Siemens & Halske har
infört många förbättringar inom telegraf tekniken,
tillverkat och utlagt sjökablar, anlagt ett stort
antal telegrafledningar i Nord-Tyskland och i
Ryssland, byggt 1879 i Berlin den första elektriska
järnvägen med stationär kraftkälla. I många af Europas
större städer, t. ex. Wien, Petersburg, ha grundlagts
dotterbolag, som mestadels leddes af bröderna S. 1868
utträdde Halske ur Berlinbolaget. Den vidtomfattande
affären öfvertogs då af bröderna Werner, Wilhelm
(se S. 2) och Karl (f. 1829, d. 1906), och efter
Werners död inträdde i firman hans söner Arnold
(f. 1853, lifstidsmedlem af preussiska herrehuset)
och Wilhelm (f. 1855) von S., hvilka bägge nu äro
firmans ledare. Med firman förenades 1903 de s. k.
Schuckert-werke (se Schuckert). Universitetet i
Berlin utnämnde S. 1879 till hedersdoktor i filos,
fakulteten, och vet. akad. där kallade honom 1874
till medlem. Vid sin tronbestigning (1888) tilldelade
kejsar Fredrik S. adelskap. S. publicerade ett antal
vetenskapliga afhandlingar. Hans Lebenserinnerungen
utgåfvos 1892 (9:e uppl. 1912). Litt.: W. Jäger,
«W. von S.» (1906), och Ehrenberg, «Die unternehmungen
der brüder S.» (s. å). – 2. Wilhelm (sir William)
S., den föregåendes broder, ingenjör, f. 4 april
1823 i Lenthe vid Hannover, d. 19 nov. 1883 i London,
begaf sig i sin ungdom till England för att patentera
sin broder Werners differentialregulator, slog sig
ned i London som civilingenjör och öfvertog 1858
ledningen af Siemens & Halskes filial där. Han
tillvann sig så stort erkännande i vetenskapliga
och tekniska kretsar, att han redan 1862 invaldes
i Royal society. Sedan han fått kunskap om den
mekaniska värmeteorien, som utvecklats i arbeten af
Carnot och Clapeyron, sökte han på olika områden
af industrien genomföra regenerativprincipen och
vann i synnerhet genom sina regenerativa ugnar (se
Regenerator) lysande framgång. 1867 anlade han ett
stålgjuteri i Birmingham och 1869 de storartade
«Landore Siemens steel works». S. konstruerade
f. ö. en regenerativ-kondensator, en vattenmätare,
en pyrometer, en batometer, en hydraulisk broms
m. m. Bland hans skrifter märkas särskildt On the
conversion of heat into mechanical effect (1852)
och On the increase of electrical resistance
in conductors with rise of temperature and its
application to the measure of ordinary and furnace
temperatures (1871). Naturaliserad engelsk undersåte
redan 1859, blef S. adlad 1883. Han var led. af
sv. Vet. akad. (1880). S:s Scientific works utgåfvos
i 3 bd 1889 ff. Jfr monografie. af E. Obach (1884)
och W. Pole (1890). – 3. Friedrich S., de förres
broder, ingenjör, f. 1826 i Menzendorf vid Lybeck,
d. 1904 i Dresden, där han sedan 1867 egde ett
mönsterglasbruk. Han arbetade tillsammans med sin
broder Wilhelm på konstruktionen af regenerativa ugnar
och använde dessa ugnar företrädesvis i glasindustrien
samt åstadkom därigenom och genom andra uppfinningar
en omhvälfning i glastillverkningen. 1. T.E.A.

Siemens’ batpmeter [sim-]. Se Batometer.

Siemens’ cylinderinduktor [sim-]. Se
Cylinderinduktor.

Siemens’ dynamoelektriska princip [sim-], fys. Se
Elektriska maskiner, sp. 262.

Siemens’ enhet [sim-], fys. Se Elektriska enheter
och Ledningsförmåga, sp. 1497.

Siemens-fattning [sim-], på en elektrisk glödlampa
detsamma som bajonettfattning. Se Glödlampa, sp. 1349.

Siemens’ gas [sim-]. Se Gas, sp. 774, och
Generatorgas, sp. 917.

Siemens & Halske [sim-], fabriksfirma. Se
Elektroteknisk industri, Halske och Siemens.

Siemens & Halskes bandlampa [sim-]. Se Båglampa,
sp. 865, fig. 6.

Siemens & Halskes visartelegraf [sim-]. Se Telegraf.

Siemens’ induktor [sim-], fys. Se
Induktionselektriska apparater, sp. 584.

Siemens-Martin-processen [sim-], benämning på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>