- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
743-744

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukvårdsafgift ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fredrik hoppades ha brutit den ring, som hans fiender
hotade att sluta omkring honom, och därigenom bidragit
till fredens tryggande. Mot hans beräkning väckte den
emellertid stor förbittring i Paris. De österrikiska
förslagen, som hade ifriga förespråkare i markisinnan
Pompadour och hennes vän Bernis, funno starkare gehör,
och ett defensivt fördrag afslöts mellan Frankrike
och Österrike (i Versailles maj 1756). Ryska hofvet
inledde omedelbart underhandlingar med Österrike och
Frankrike om en offensiv allians och började rusta. -
Så hade en betydelsefull omkastning i det europeiska
statssystemet ("le renversement des alliances") egt
rum, och Kaunitz hoppades att på våren 1757 kunna
igångsätta ett rysk-fransk-österrikiskt anfall mot
Preussen. Fredrik, som genom en holländsk diplomat
hade kännedom om denna plan, önskade ej kriget,
men hade sin armé i slagfärdigt skick och beslöt
att öfverraska sina fiender, innan deras rustningar
voro fullbordade. (Såsom väsentligen defensiv till
sin karaktär uppfattas Fredriks politik af flertalet
forskare. Af Klopp, Lehmann, Delbrück o. a. har
däremot den meningen uttalats, att den alltsedan
Westminsterkonventionen hade en direkt offensiv prägel
och åsyftade eröfringar på Österrikes bekostnad.)

Fredrik inryckte aug. 1756 i Sachsen, hvars besittning
af strategiska skäl syntes honom nödvändig. Han
räknade med rätta Sachsen bland sina argaste fiender,
ehuru han öfverdref styrkan af dess förbindelser
med kejsarhofven. Sachsiska armén tvangs, sedan
en österrikisk undsättningshär besegrats (vid
Lobositz 1 okt.), till kapitulation (i Pirna 15
okt.). Långt ifrån att, som Fredrik synes ha hoppats,
skrämma Preussens fiender till eftergift och fred,
påskyndade inryckningen i Sachsen den fientliga
koalitionens fullbordan. En ryskösterrikisk allians
kom till stånd (febr. 1757), och ryska trupper
skickades mot Ostpreussen. I Frankrike funnos
visserligen vidt utbredda sympatier för den forne
bundsförvanten, och inflytelserika röster påyrkade
koncentration på kriget mot England (maj och juni
1756 hade de engelska och franska krigsförklaringarna
utfärdats). Men Ludvig XV fortsatte på den inslagna
vägen, afslöt - i strid med sekelgamla principer
för fransk politik och på för Österrike särdeles
gynnsamma villkor - en offensiv allians med denna
makt, direkt åsyftande Preussens stympning (maj
1757), och sände två arméer till Tyskland. Ett
stort antal tyska furstar ställde trupper till
förfogande, och riksdagen i Regensburg beslöt, att
riksarmén skulle sammandragas (jan. 1757). Också
Sverige vanns för den antipreussiska koalitionen
(fördrag med Frankrike mars 1757 ; se om Sveriges
deltagande i kriget art. Pommerska kriget). - Fredrik
hade ingen bundsförvant (om den hjälp England längre
fram gaf se nedan). Numeriskt sedt stod han inför en
tredubbel öfvermakt. Hans styrka låg framför allt i
hans egen personliga öfverlägsenhet som fältherre och
statsman. Samförståndet mellan hans fiender stördes
ofta af slitningar. Det kom honom dessutom till godo,
att de ryska och svenska samt i synnerhet de franska
arméerna förslappades genom bristfällig organisation,
genom befälhafvarnas oduglighet och inbördes rivalitet
samt genom dålig krigstukt, hvadan deras insatser
i kriget icke motsvarade det anseende de förut åtnjöto.

Fredrik gick under 1757 års fälttåg först till
anfall mot österrikarna, inryckte i Böhmen, segrade
öfver Karl af Lothringen vid Prag (6 maj) och började
innesluta den belägrade hären i denna stad, men blef,
då han vände sig mot en annan österrikisk armé under
Daun, själf i grund besegrad (vid Kolin 18 juni)
och måste utrymma Böhmen. En af tyska soldtrupper
bestående "observationsarmé", som England uppställt
till Hannovers skydd, blef slagen af fransmännen
under d’Estrées vid Hastenbeck (26 juli), hvarefter
dess befälhafvare hertigen af Cumberland under
dansk medling afslöt en neutralitetskonvention med
fransmännen (i Kloster-Zeven sept.), som i realiteten
öppnade vägen för dessa mot Brandenburg. Ryssarna
under Apraksin besegrade Lehwaldt vid Gross-Jägerndorf
(30 aug.). En österrikisk ströfkår hemsökte
Berlin. Situationen syntes förtviflad, i synnerhet som
den andra franska armén under Soubise i förening med
den tyska riksarmén anryckte mot Sachsen. Men Fredrik
tillfogade dem vid Rossbach ett afgörande nederlag
(5 nov.). Därefter skyndade han i ilmarscher
till Schlesien, som österrikarna under tiden
genom intagande af Schweidnitz och Breslau nästan
h. o. h. fått i sitt våld. Genom en lysande seger
öfver den nära nog dubbelt så starka fienden vid
Leuthen (5 dec.) och genom Breslaus kapitulation (20
dec.) blef han åter herre öfver Schlesien. I England
skedde samtidigt ett betydelsefullt omslag. Stort
missnöje rådde där öfver de motgångar, som kriget
med Frankrike dittills fört med sig, framför allt
i följd af regeringens svaghet (Menorca eröfradt
af fransmännen juni 1756, motgångar i Amerika 1756
och 1757). Sedan William Pitt i juni 1757 inträdt i
regeringen och blifvit dess ledande kraft, vände sig
bladet. För honom stod det också klart, att England
måste ge Preussen verksam hjälp. Konventionen i
Kloster-Zeven ratificerades ej, och Cumberland
ersattes af den i preussisk tjänst stående hertig
Ferdinand af Braunschweig. Genom en i april 1758
afslutad konvention tillförsäkrades Fredrik, för
hvilken krigets finansiering erbjöd stora svårigheter,
rikliga engelska subsidier, och hertig Ferdinands
armé, som nu skulle bli en "operationsarmé",
förstärktes, delvis med engelska trupper.

1758 års fälttåg började med Schweidnitz’ intagande
(16 april), hvarpå Fredrik inryckte i Mäh-ren och
belägrade Olmiitz, under det att hertig Ferdinand
dref fransmännen tillbaka öfver Rhen och, då de
åter togo till offensiven, slog dem vid Krefeld (23
juni). Fredrik hade hoppats kunna förmå Daun till
en afgörande drabbning, men måste, då denne undvek
strid, med oförrättadt ärende återvända. Genom det
blodiga slaget vid Zorndorf (25 aug.) afvärjde han
därpå det angrepp, som ryssarna under Fermor riktat
mot Brandenburg. Under tiden hade Daun vändt sig mot
de underlägsna preussiska trupperna i Sachsen. Då
Fredrik skyndade till dessas hjälp, öfverrumplade
Daun honom nattetid vid Hochkirch (14 okt.). Icke
dess mindre lyckades Fredrik genom skickliga manövrer
tvinga österrikarna att utrymma både Schlesien och
Sachsen. - Englands krigföring under 1758 kännetecknas
på alla håll af ökad kraft. I Nord-Amerika vunnos
stora framgångar (Louisbourg, nyckeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free