- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
855-856

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skabbdjur ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

855

Skadegörelse-Skaftö

856

gäldenären i ett sådant förhållande åliggande
prestationsskyldigheten (se Fordran och
Kontraktsbrott) innebär i regel skada eller
förlust för borgenären; men spörsmålet om
dennes anspråk på ersättning för samma skada
har sedan gammalt behandlats för sig, skildt
från den öfriga skadeståndsläran ("skadestånd i
obligatoriska förhållanden" i motsats till sådant
"i utomobligato-riska förhållanden"). Gäldenärens
skadeståndsskyldighet i ett obligatoriskt förhållande
baseras, liksom motsvarande skyldighet enligt förut
angifna hufvudprincip, på hans skuld. Men också
här förekommer en annan supplerande grundsats:
en gälde-när kan göras ansvarig för bristande
uppfyllelse, då han garanterat eller anses ha
garanterat riktig uppfyllelse. För att anföra exempel
från svensk rätt, ligger sålunda hufvudprincipen
till grund för lagstadgandena om hyresgästs ansvar
för skada å den förhyrda lägenheten (se H y r e s a
f t a l, sp. 26-27), om säljares ansvar för dröjsmål
med aflämnande af det sålda (individuellt bestämda)
godset (se Dröjsmål, sp. 953), om panthafva-res ansvar
för skada å mottagen pant (se P a n t-rätt, sp. 1473)
o. s. v. När däremot gäldenär förpliktas att betala
uppskofsränta å penningbelopp, som ej erlagts i rätt
tid (se Dröjsmål, sp. 950-951, och Uppskofsränta),
eller när säljare ålägges att ansvara för hemul, "ändå
att han var i god tro" (se Eviktionsskyldig-het),
liksom för dröjsmål med aflämnande af det sålda,
för så vidt leveransaftal föreligger (se Dröjsmål,
sp. 953), allt utan villkor af skuld, så grundas detta
ansvar (= skadeersättningsskyldighet) på en garanti,
som anses ligga i gälde-närens resp. säljarens
åtagande. Arbetsgifvares ansvar för olycksfall i
arbete (se d. o.) är ännu en tillämpning af samma
grundsats. Bägge grundsatserna förekomma f. ö. i
åtskilliga modifikationer.

Skadeståndsläran har en synnerligen omfattande
litteratur. Bland dithörande svenska arbeten må nämnas
Sjögren, "Om rättsstridighetens former" (1894),
Winroth, "Strödda uppsatser. IV: Om skadestånd"
(1907), och Nordling, "Föreläsningar i svensk
civilrätt, allmänna delen" (1913, s. 243 ff.).
C.G.Bj.

Skadegörelse, jur., handling, som förorsakar
annan person skada, företrädesvis skada af
ekonomisk art. Uttrycket används i synnerhet om
handlingar, som ådraga den handlande rättsföljderna
skadeståndsskyldighet eller straff. För dessa
påföljders inträdande är det af betydelse, i
hvilken mån den handlandes vilja varit riktad på
skadans åstadkommande, sålunda om dolus (uppsåt),
culpa (vållande, oaktsamhet) eller casus (våda,
olyckshändelse) förelegat. Dolus förutsattes i
ett flertal fall för skadegörelsens straffbarhet,
medan åter skadeståndsskyldighet inträder redan vid
culpa. Se vidare Dolus, Kasus 1 och Skadeersättning.
C. G. Bj.

Skadeinsekter. Se Insekthärjningar, Landtbrukets
skadeinsekter
(med pl.), Skogens skadeinsekter (med
pl.) och Trädgårdens skadeinsekter (med pl.).

Skadestånd. Se Skadeersättning.

Skadliga djur, Skadliga rofdjur. Se Skadedjur.

Skadliga rummet, fys., kallar man det rum, som i
en luftpump återstår mellan kolfvens undre yta och
cylinderns botten, när kolfven blifvit så långt som
möjligt indrifven i cylindern. Jfr Luftpump,
sp. 1306.

Skadlig cirkel, log. Se Felslut.

Skadskjutning, jaktv. På jägarspråket benämnes ett såradt djur, som ej blir på platsen, utan flyr undan, "skadskjutet". Gifvetvis är det hvarje jägares plikt att med alla till buds stående medel söka bemäktiga sig ett sådant. I 1864 års jaktstadga fanns följande bestämmelse: "drifver någon upp djur å egen mark eller där han eger lof att jaga, hafve rätt att jakten in på annans egor fullfölja, om djuret förut är såradt". Denna i humanitärt syfte tillkomna bestämmelse visade sig emellertid leda till ett resultat, motsatt det åsyftade, i det den, särskildt vid älgjakt, uppmuntrade lättsinnigt skjutande på långa håll – hade man väl fått en kula i kroppen på djuret, egde man ju förfölja det in på grannens mark. I följd häraf borttogs bestämmelsen redan 1892. I vår nuv. jaktlagstiftning finnes ingen "förföljelserätt" beträffande skadskjutet vildt.
G. G.

Skafbock. Se Läder, sp. 167.

Skafbom. Se Läder, sp. 169.

Skaffa, sjöv., intaga måltid. Till sjöss börjar måltid
för det lediga manskapet å svenska örlogsfartyg i
allmänhet efter befallningen: "fria vakten skaffar". I
hamn kommenderas vanligen: "alle mans skaffning"
eller "blås till skaffning". Jfr Backlagsbord och
Uppbacka.
H. W-l.

Skaffare, gillesåldermannen (se Gille), som beställde
om gillets hushållning, i synnerhet det, som hörde
till gillesdrickningen.
J. C.

Skafgräs, bot. Se Equisetacese, sp. 731.

Skafidier, bot. Se F u c a c e se.

Skaf järn. Se Läder, sp. 167, och Mezzo-tintogravyren,
sp. 398.

Skafstick. Se Akvatintaskrapning.

Skaft, text. Se V ä f n i n g.

Skaftcelt, arkeol. Se C e 11.

Skaftet, såg med 4 ramar, 3 kant-, 5 klyf- och
1 stafverk samt 1 hyfvel, belägen vid en vik
af Östersjön i Västerums socken, Kalmar län,
och tillhörig Blankaholms sågverksaktiebolag
(bildadt 1899; aktiekapitalet 500,000
kr.). Elektrisk drift. Omkr. 200 fast anställda
arbetare. Årstillverkning omkr. 5,000 stds sågade och
1,000 stds hyflade varor, 300 stds staf, lådämnen
och annat småvirke samt 1,500 kbfamnar rundvirke
och bilade varor.

Skafte Thoroddsson. Se Skapte Thoroddsson.

Skafthammare, mek. Se Hammare.

Skaftmaskin, text., apparat, som har till ändamål
att ge rörelse åt skaften i vissa väfstolar, såväl
mekaniska som handväfstolar. Se Väfning.
G. A. W.

Skaftmörsare, krigsv., en numera ur bruk kommen
mörsare af 5–6 cm. kaliber, ofta försedd med slaglås
samt ett långt skaft liknande gevärsstocken. Den var
afsedd att kasta små granater på en skottvidd af
högst 150 m.
H. W. W.*

Skafttionde. Se Tionde.

Skaftö, socken i Göteborgs och Bohus län, Orusts
västra härad, omfattar de tre kommunerna Skaftö,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free