Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skjutfönster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Skjönne-Skjöns- og taxationsmaend
1030
dagen i Gäfle, och 1800 tog han lifligt del i
förhandlingarna på riksdagen i Norrköping, hvarvid
han tillhörde oppositionen och 29 maj var en af dem,
som afsade sig allt vidare deltagande i riksdagens
förhandlingar. De närmaste åren till-bragtes
under författarskap. Efter Rysslands anfall 1808
blef han vid landtvärnets uppsättande chef för
dess östgötabrigad, som efter hand fördes till
Åland, där hans befäl kom att omfatta äfven andra
trupper. I aug. sändes han till Sundsvall för att
förstärka försvaret mot ett norskt infall i Jämtland,
därpå till Gäfle som chef för lifgrenadjärbri-gaden
och beordrades företaga en landstigning i Finland,
som dock misslyckades på grund af stormar, och fick
till sist befäl öfver den s. k. Norra arméns andra
fördelning. I dec. 1808 och febr. 1809 besökte
han i hemlighet hufvudstaden för att lägga råd
om en statskupp och var vid det sista tillfället
en af ledarna för den vid Bäckerska värdshuset
knutna revolutionsplan, som dock genom Hans Järtas
ingripande afstyrdes. Nya kommen-deringar norrut
aflägsnade honom emellertid åter från Stockholm, dit
han efter statshvälfningen 13 mars 1809 återkom först
närmare riksdagens början. Vid denna bekämpade han
förslaget om en af hertigen oktrojerad författning
och deltog som medlem af konstitutionsutskottet
i utarbetandet af den nya regeringsformen. Vid
hertigens kröning befordrades han till generalmajor. I
tronföljdsfrågan tillhörde han dem, som tvekade om
gagnet af hertig Kristian Augusts kandidatur. Vid
fredsunderhandlingarna med Ryssland i Fredriks-hamn
utsågs han på grund af partiet Adler-sparres
misstro till "gustavianen" Stedingk till dennes
kollega och nödgades alltså, ehuru med smärta,
omsider underteckna den sorgliga freden. Vid den
afsatte konungens aflägsnande ur landet i dec. 1809
hade han uppdraget att ledsaga denne till Baden
och att med Napoleon förhandla om villkoren för
f. d. konungens vistelse på kontinenten. Återkommen
våren 1810, blef han under upploppet i Stockholm 20
juni 1810 i samband med Fersenska mordet förordnad
till öfverståt-hållare och bidrog som sådan till
att återställa lugnet. Af Bernadottes kandidatur
till den svenska tronföljden blef han tidigt en
afgjord anhängare. Som öfverståthållare verkade
han bl. a. för en förbättrad barnavård, men tog,
efter en tvist med magistraten, 1812 afsked från
befattningen. Samtidigt (1810-12) hade han tillika
varit en intresserad direktör för kungl. teatern. 1813
blef han generallöjtnant och chef för svenska arméns
kavalleridivision i Tyskland. Han användes af Karl
Johan också i diplomatiska uppdrag, t. ex. i juni
1813 för att förbereda mötet i Trachenberg. Efter
inbrottet i Holstein förde han öfverbefälet öfver
den kavalleristyrka, som, efter hvad det vill
synas dock ej främst på hans initiativ, anföll de
retirerande danskarna vid Bornhöved (7 dec.) och
där stred med lysande framgång. Hans ledning af
de närmast föregående operationerna hade däremot
utmärkts af åtskilliga misstag. 1814 utnämndes
han till friherre, deltog i fälttåget mot Norge och
biträdde vid afslutandet af konventionen i Möss. 1815
inkallades han i statsrådet, blef grefve 1819,
general af infanteriet 1820 och en af rikets herrar
1822. Han var därjämte led. af Mus., Konst-,
Krigsvet., Vitt., Landtbruks- och Vet. akademierna
samt sedan 1822 af Svenska akademien. 1828
entledigades han på grund af ålder från
statsrådsämbetet. S. var i både sitt offentliga
och sitt enskilda lif en impulsiv varm natur,
handlingskraftig och ledd af lågande hänförelse
för hvad han ansåg rätt, med mångsidig begåfning,
i synnerhet starka konstnärliga och litterära
intressen. Vid sidan af sin politiska och militära
verksamhet framträdde han som tecknare, målare,
kompositör samt författare i både bunden och obunden
form. Hans mera betydande, af honom själf utgifna
skrifter äro reseskildringarna Voyage pittoresque au
Cap du Nord (1801-02; 2:a uppl. 1805) och Description
des cataractes et du canal de Trollhätta (1804),
båda af hans egen hand försedda med gravyrer,
samt skådespelet Herman von Unna (1795; 2:a
uppl. 1846). F. ö. må, utom några otryckta dramer,
nämnas sagan Psyche (1795), hjältedikterna Odin
(1816) och Gustaf Eriksson eller det frälsade Sverige
(1822; en omdiktning af hans faders "Gusta-viade"),
sorgespelen Hjalmar (1827) och Karl XII:s död (1829),
de historiska arbetena Batailles de Charles X Gustav e
(1806) och Histoire mili-taire et politique des rois
de Suéde de la maison palatine (I, 1807), det senare
författadt på offentligt uppdrag, samt öfversättningar
från Tasso och Byron. Mot slutet af sitt lif skref
han vidare utförliga memoarer, som, efter att ha fått
användas af vissa enskilda forskare, voro deponerade
i Vitt. hist. o. ant. akademien till 1900, då de
öppnades, hvarpå de under titeln Excellensen grejre
A. F. Skjöldebrands memoarer utgåfvos af H. Schiick
(5 dlr, 1903-04), försedda med bilagor ur S:s
bref växling. De utmärkas för liffulla och målande
skildringar ur S:s växlingsrika lif, men äro som
historisk källa i mycket betydande grad behäftade
med misstag och fantasier, hvadan deras uppgifter
genomgående måste upptagas med största försiktighet
och kritik. Tidigare utdrag ur dem ha också gett
upphof till en rad, helt visst ogrundade uppgifter
om dåtida tilldragelser. S:s depescher från resan
till Baden med konung Gustaf IV Adolf äro tryckta i
"Hist. tidskr." 1883-84.
3. ErikBogislausS., friherre, den föregåendes son,
målardilettant, f. 28 febr. 1816 i Stockholm,
d. 11 dec. 1866 i Södertälje, blef kammarherre och
kapten vid Lifbeväringsregementet. Han utbildade
sig som konstnär under vistelse i Italien på
1840-talet samt utförde porträtt och genremålningar
i ett slickadt och dilettantmässigt maner. Hans
mest uppmärksammade arbete är ett porträtt af
drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina (1850,
Gripsholm). På Ulriksdal finns en Italiensk vignerola
(1853). 1. K. W-g. 2. S-C. 3. -rn.*
Skjönne [jö’nne], kyrkplats och turiststation med
därtill hörande samhälle i Buskerud amt, Norge. 342
inv. (1910). Jfr Nore. K. V. H.
Skjöns- og taxationsmaend [jons- -män] kallas i Norge
4 för hvart särskildt mål bland de för hvarje stad
och tingslag uttagne lagrettesmaenden (L a g-mandsret)
valda personer, som - i kraft af lag om lagrettesmaend
o. s. v. af 28 aug. 1854 - jämte underdomaren vid
rättstvister om fast egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
