Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
253
Sofia
254
hvilken rådde mellan de båda makarna ända från början,
efterträddes först efter nära tioårigt äktenskap af
ett närmande dem emellan. Glädjen öfver kronprins
Gustaf Adolfs födelse l nov. 1778 förbittrades
emellertid af det skandalösa rykte, som vann
spridning i hofkretsarna ang. den unge furstens börd
och som vann en viss tilltro genom ett oförsiktigt
uppträdande af den alltid mot sin sonhustru afvoga
gamla änkedrottningen Lovisa Ulrika. Efter den yngre
sonens, hertigens af Småland, död 1783 återgick
förhållandet mellan de kungliga makarna till den
tidigare likgiltigheten och kylan. Någon politisk roll
eftersträfvade S. aldrig, vare sig under sin makes
eller sin sons regering. Blifven änka 1792, lefde
hon tillbakadraget och stilla, men utöfvade mycken
välgörenhet. Hon öfverlefde äfven sonens afsättning
och hans och hans familjs förvisning ur landet.
3. S. (skref sig Sophie) Vilhelmina Mariana Henrietta,
drottning af Sverige och Norge, dotter till hertig
Vilhelm af Nassau och hans andra gemål, prinsessan
Paulina af Wurttemberg, f. 9 juli 1836 i Biebrich,
Nassau, d. 30 dec. 1913 i Stockholm, erhöll en
ytterst sorgfällig uppfostran och hade i de särskilda
läroämnena de skickligaste lärare. Företrädesvis
grundlig var prinsessans historiska och språkliga
utbildning Uti musik, i synnerhet i pianospelning,
vann hon under framstående mästares, bl. a. Ehrlichs
och Rubinsteins, ledning betydande färdighet och
fulländning. Efter sin moders död (sommaren 1856)
vistades prinsessan S. hos sin äldre halfsyster,
furstinnan af Wied; i hennes och hennes gemål furst
Hermans hem, å slottet Monrepos nära Neuwied, gjorde
prinsessan dåv. hertigens af Östergötland bekantskap,
och förlofning ingicks 26 sept. s. å. Genealogerna
kunde fintligt påvisa, att dynastien Ponte Corvo
genom henne ytterligare knöts till Vasaätten i
följd af hennes sjufaldiga härstamning från Gustaf
I. Förmälningen firades 6 juni 1857 i Biebrich,
hvarefter de nygifta 19 juni s. å. på linjeskeppet
"Stockholm", åtföljdt af en eskader, anlände till
Sveriges hufvudstad. 18 sept. 1872 blef hertiginnan
af Östergötland drottning af Sverige och Norge
samt kröntes som sådan 12 maj 1873 i Stockholm och
18 juli s. å. i Trondhjem. 26 okt. 1905, då hennes
gemål erkände Norge som en från unionen med Sverige
skild stat, upphörde hon att vara norsk drottning,
och 8 dec. 1907 blef hon änka, hvarefter hon längre
tider var bosatt på Ulriksdal, hennes änkesäte. Hon
blef moder till 4 söner, Gustaf, nuv. konung Gustaf V
(f. 1858), Oskar (f. 1859), Karl (f. 1861) och Eugen
(f. 1865).
Rika gåfvor, både hufvudets och hjärtats,
hade kommit på drottning S:s lott. Med öfverlägset,
skarpt genomträngande förstånd, fördomsfri och öppen
blick för lifvets sakförhållanden, visste hon att
vid deras bedömande snabbt och säkert skilja
hufvudsak från bisak, skal från kärna. Med omutlig
rättskänsla samt starkt utpräglad själfständighet
och fasthet i åsikter förenade hon omfattande och
lefvande intresse för allt, som låg inom området
för den mångsidiga verksamhet, som tillhörde hennes
kall. I sitt hem framträdde hon som förebilden för en
hängifven och trofast maka, som den ömmaste moder,
som en samvetsgrann, lugn och kärleksfull ledarinna
af det dagliga lifvets mångahanda omsorger i stort
som smått. I främsta rummet låg uppfyllandet af de
moderliga plikterna hennes hjärta nära. Särskildt
under sina söners yngre år följde hon deras uppfostran
med oaflåtlig och insiktsfull omvårdnad samt
öfvervakade personligen deras utveckling, hvarvid hon
förstod att på samma gång genom sitt glädtiga lynne
sprida fröjd i barn-kretsen och genom sitt värdiga
och ädla föredöme utöfva på de unges sinnen ett
inflytande, hvars frukt visade sig icke minst i den
hängifvenhet och det förtroende, hvarmed hennes till
män uppvuxna söner sökte återgälda hennes kärlek. I
hemmets lycka inträdde dock en smärtsam inskränkning
till följd af drottningens svaga och vacklande hälsa,
som 1887, då hennes lif syntes allvarsamt hotadt,
nödvändiggjorde en ytterst svår operation. Hennes
långvariga sjuklighet tvang henne att tillbringa
längre tider i utlandet och att under sin vistelse
hemma alltmera draga sig tillbaka från det officiella
lifvets festligheter samt lade ett nödtvunget band på
hennes stora verksamhetsifver. Det kroppsliga lidandet
bidrog i sin mån till utveckling i hennes själslif
af den fromma och förtröstansfulla undergifvenhet,
den oskrymtade gudsfruktan, som präglade hennes
hela väsen.
Sin med åren alltmera utpräglade religiositet och
sitt varma deltagande för de lidande och vanlotlade
ådagalade drottning S. i lika mån genom vidtomfattande
enskild välgörenhet, genom outtröttlig verksamhet
till lindring eller afhjälpande af vissa sociala
missförhållanden och framför allt genom själfständiga,
nydanande insatser till fromma för dylikt
samhällsgagneligt arbete. Redan som hertiginna af
Östergötland hade hon med stort intresse och praktisk
blick ingripit i välgörenhetsarbetet. Vittnesbörd
härom är Stockholms allmänna skyddsförening (se
d. o.) med sin första länk Kungsholms 1. hertiginnan
Sophias skyddsförening (för fattigas beklädnad
och vård af fosterbarn från Allmänna barnhuset)
och den därtill anknutna Arbetsföreningen. 1860
grundlade hon Hemmet för frigifna kvinnor, och 21
aug. 1876 kunde dess nya lokal invigas under namn
af Drottningens skyddshem (se d. o., Suppl.). Jämte
sin gemål sökte drottningen stödja och uppmuntra
de sociala sträfvanden, som af se folkets sedliga
fostran och undanröjande af socialt elände. I
detta syfte donerade konungen och drottningen de
s. k. "krönings-" och "silfverbröllopsfonderna",
afsedda att enligt skyddsföreningarnas bestämmelser
användas till lifräntor åt fattiga barn, och 1878
skänkte hon ett ansenligt belopp som grundfond
till bostadshus åt fattiga arbetare, som där mot
billig hyra skulle erhålla lägenheter, hvarefter
afkastningens behållning skulle tillfalla nyss nämnda
skyddshem. Konungaparets gåfva på guldbröllopsdagen
(1907) af 100,000 kr. till Centralförbundet för
socialt arbete bör äfven i detta sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
