- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
289-290

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sokratiker - Sokusti - Sol - Sola fide - Solamen miseris socios malorum habuisse - Solanaceae - Soland - Solander, Daniel Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sokratiker, lärjunge af Sokrates. - Sokratisk, som
har afseende på Sokrates, t. ex. sokratiska metoden,
sokratiska skolorna. (Se därom Sokrates, sp. 285
och 288.)

Sokusti [så’-], bergstopp. Se Maanselkä.

Sol, astron. Se Solen.

Sol (af lat. solutio, lösning), kem. o. fys., en icke
koagulerad kolloid (se d. o. och Gelé). På senaste tid
har man enats om, att det ej existerar någon skarpare
grärs mellan mekaniska uppslam-ningar, kolloidala
lösningar (soler) och vanliga molekylära lösningar,
utan att alla dessa former kontinuerligt öfvergå
i hvarandra. W. Ostwald definierar kolloiderna
på följande sätt: kolloider äro dispersa system
(d. v. s. sådana system af ämnen, hvilkas egenskaper
ändra sig periodiskt med ämnenas finfördelning i
rummet), hvilkas dispersi-tetsgrad ligger mellan
1/10,000 och 1/1,000,000 mm. Ifrån andra dispersa
system skilja de sig experimentellt därigenom, att
de ej diffundera genom djuriska membran, såsom de
molekylära lösningarna, men att de å andra sidan
låta mikroskopiskt uppdela sig, såsom de mekaniska
uppslamnin-garna. En af de mest bidragande orsakerna
för antagandet af denna åsikt är, att man ej funnit
några för kolloiderna karakteristiska egenskaper,
som ej i mer eller mindre utpräglad form förekomma
äfven hos de öfriga formerna. Egenskaperna tyckas
fastmer kontinuerligt förändras från den ena formen
till den andra. Följande exempel torde vara nog för
att visa detta. En grof-kornig mekanisk emulsion
går hvarken genom filtrerpapper eller membraner;
mera finkorniga, såsom vissa modifikationer af
bariumsulfat, gå igenom gröfre filtrerpapperssorter;
soler gå igenom filtrerpapper, men ej igenom
membraner; och de molekylära lösningarna gå
igenom både filtrerpapper och membraner. Mekaniska
uppslamningar äro antingen synliga för blotta ögat
eller ge ett utprägladt Tyndalls ljusfenomen. Äfven
kolloiderna och koncentrerade molekylära lösningar
af ämnen med stor molekylarvikt kunna ge upphof
till Tyndallsfenomen. Opalescens, färgintensitet
och katalytisk verkan erhålla oftast sitt
största värde i det kolloidala området för att
å båda sidor åter småningom aftaga, o. s. v.
I. B.

Sol, nord. myt., var enligt Snorres edda dotter af
Mundelföre (se d. o.), som för hennes skönhet
kallade henne Sol och gifte henne med den man,
som heter Glen. Men gudarna vredgades öfver detta
öfvermod, bortförde henne och satte henne att köra
solens vagn. S. räknas till asynjorna. Jfr Måne 2.

(B-e.)

Sol [sål], mus., i solmisationen och i romanska
länder namn på tonen g.

Sol [så’l], myntv. 1. Se Sou. – 2. (Plur. soles)
I Peru till 1871 ett guldmynt af omkr. 66 kr. värde,
därefter åren 1863-97 ett silfvermynt, som utgjorde
myntenhet, = 10 dineros = 100 cen-tavos - 5 francs =
3 kr. 60 öre, numera blott = l kr. 82 öre = 1/w libra
= VIQ pd st. Jfr Peru, sp. 602.

Sol., vid djur- och växtnamn. Se So l an d. ,

Sola fide, lat., "genom tron allena", Luthers lära
om rättfärdiggörelsen genom tron.

Solamen miseris socios malorum habuisse,
lat., det är en tröst för de olycklige att ha
olyckskamrater. Spinoza förändrar i sin "Ethik"
4:57 miseris till miserum, alltså: det är en ömklig
tröst o. s. v.

Solanaceae, Solaneae, Luridae,
Tobaksväxter, Bolmörtsfamiljen, Solan a-c é e r, bot.,
en familj af örter, buskar och träd med omkr. 1,700
arter, hörande till serien Tu-biflorce bland
sympetalerna och utbredd öfver nästan hela jorden,
med undantag af de kallaste trakterna, samt talrikast
förekommande inom tropikerna. Bladen sakna stipler och
äro spiral-ställda; genom förskjutning komma de ofta
att sitta parvis i växtens blommande region. Blommorna
sitta ensamma eller i knippen terminalt eller (genom
förskjutning och sammanväxning) vid bladparen eller på
stjälken mellan två bladpar. Det sambladiga blomfodret
är vanligen likformigt 5-flikigt och kvarsittande
efter blomningen. Blomkronan är oftast aktinomorf,
i knoppen oftast veckad, 5-flikig, ståndarna
5, med fria strängar samt åtskilda eller tätt
sammanstående knappar, i zygo-morfa blommor ofta olika
långa. Pistillen är l, bildad af 2 fruktblad, som ha
sned ställning i förhållande till axeln. Fröfästet är
mycket tjockt och uppbär många, vanligen njurformiga
frön. Vid mognaden blir frukten ett bär eller
en torr, 2-rummig (hos Datura nedtill 4-rummig)
kapsel, som öppnar sig antingen med flikar eller
med lock. Embryot är vanligen krökt. Till familjen
höra mer än 60 släkten, bland hvilka Solanum och
Hyo-scyamus äro inhemska i Sverige, hvarjämte Datura
och Lycium finnas här och där likasom vilda. Familjens
användning är stor. Hos många solana-céer träffas
narkotiska alkaloider (atropin, nikotin, hyoscyamin,
d u b oisin o. s. v.), hvarigenom de bli användbara i
medicinen, såsom arter af Atropa, Hyoscyamus, Datura,
Du-boisia, eller som njutningsmedel (Nicotiana,
Cap-sicum). Andra lämna näringsmedel, bland hvilka
framför allt märkes potatisen. Ätliga frukter erhållas
af arter af Solanum, Cyphomandra. (tomat-trädet)
och Physalis. Många solanacéer ha praktfulla
blommor eller bladverk och odlas därför allmänt som
prydnadsväxter (arter af släktena Solanum, Datura,
Nicotiana, Petunia, Nierembergia, Salpiglossis,
Schizanthus, Browallia, Brunfelsia m. fi.).

O. T. S.
G. L–m.

Soland. l. Sol., vid djur- och växtnamn förkortning
för D. Solander (se denne).

illustration placeholder

Solander, Daniel Karl, naturforskare, f. 12 febr. 1735
i Piteå, d. 13 maj 1782 i London, inskrefs som
student i Uppsala 1755 och var en af Linnés mest
begåfvade lärjungar. Han umgicks förtroligt i dennes
hem och gaf undervisning åt Linné d. y. Han företog
1756 en naturvetenskaplig resa genom Pite lappmark
till Nordlandens kust. 1760 reste han på anmodan
af engelsmännen J. Ellis och P. Collinson samt på
Linnés rekommendation till England för att främja det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:55 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free