Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solander, Daniel Karl - Solander, Isak Herman - Solanella rosea - Solanidin - Solanin - Solanineae - Solano - Solanum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Solander-Solanum
292
riska studiet där. I London kom S. i nära beröring
med botanisten och mecenaten sir J. Banks, blef
biblioteksamanuens vid British museum 1765 och
bibliotekarie 1773. Ett anbud att återvända till
Uppsala såsom Linnés medhjälpare och designerade
efterträdare antog han icke. På inbjudan af Banks
följde han denne som vetenskapsman på Cooks första
resa i Söderhafvet 1768-71 och gjorde därunder
betydande naturaliesamlingar. Han åtföljde 1772
Banks på en resa till Island. 1771 erhöll han juris
och med. doktorsvärdighet i Oxford samt blef 1773
led. af sv. Vet. akad. och Royal society. S. utgaf
ett arbete af Linné, "Elementa botanica" (1756),
och skref Fossilia Hantoniensia (1766) samt The
natural history of zoophytes collected by the late
John Ellis (utg. 1786 af Martha Watt). De botaniska
anteckningarna af Banks och S. under Cooks resa
jämte de af Banks bekostade folioplanscherna
ha börjat utges af British museum under titeln
"Illustrations of the botany of Captain Cook’s voyage
round the world . . . by J. Banks and D. Solander"
(hittills 3 dlr, 1900-05). 1914 restes i Botany
bay å den plats, där Cook, Banks och S. landstego
28 april 1770, ett monument öfver honom invid
monumentet öfver Cook. S. begrofs i Svenska kyrkan
i London. Då denna 1913 ref s, öfverflyttades
hans kvarlefvor till en genom Yet. akadis
försorg inköpt graf plats å svenska kyrkogården
i Woking, där ock en vård öfver honom restes.
L-e. C. Lmn.
SoSander, Isak Herman, filolog, skolman, f. 3
dec. 1843 i Norsjö, Västerbottens län, d. 30 juli 1882
i Härnösand, blef filos, kandidat i Uppsala 1866 samt
filos, doktor och docent i estetik där 1869. 1867
lärare vid Uppsala privata elementarläroverk,
utnämndes han 1875 till lektor i grekiska och
teologi i Umeå och förordnades från l juli 1881
till rektor i Härnösand. S., som var en på många
områden kunnig, fint ’bildad man, utgaf bl. a. Den
teoretiska estetiken i Tyskland (gradual-afh.,
1866), I hvad mån liknar "Kungarne på Salamis"
en antik tragedi? (1868) samt en lysande öfv. af
Aischylos’ "Den fjättrade Pro-metheus" (1875).
J-C.
Solanella ro’sea. Se Krussjuka, sp. 103.
Solanidin. Se Sol anin.
Solanin, kem. toxik., en giftig, kväfvehaltig glykosid
(se d. o.), som 1821 upptäcktes af D e s-f o s s e
s i bär af Solanum nigrum (se Sol a-num). Det har
sedermera påvisats äfven i frukter och andra delar
af många andra Solanumarter, t. ex. potatis. Hos
potatisväxten finnes solaninet både i blad och
frukter, men i synnerhet i de om våren framväxande
groddarna, medan själfva rotknölarna innehålla
mycket litet däraf (mest i väfnaderna närmast under
skalet). Vid kokning af potatis utlakas solaninet
tämligen fullständigt. Schmiedeberg och Meyer funno
under jan. och febr. i oskalad potatis 0,044, i
potatisskal 0,o?i proc. solanin. Den normala halten
af solanin i potatis ligger mellan 40-200 mg. pr kg.;
omogen samt alltför länge förvarad potatis innehåller
stundom mera. Det bildar fina, hvita, glänsande,
svagt alkaliskt reagerande, nålformiga kristaller,
som smälta vid 247°. Det är nästan olösligt i vatten,
men löses lätt i utspädda syror och tämligen lätt i
varm alkohol. Om en alkohollösning
af solanin skiktas öfver koncentrerad svafvelsyra,
uppstår en röd zon vid beröringsytan mellan vätskorna,
och om det värmes med selensyrehaltig svafvelsyra,
blir vätskan efter afsvalmng vackert röd. Solanin
har basiska egenskaper och kan därför betecknas som
en g l y k o a l k a l o i d. Af utspädd saltsyra
eller svafvelsyra spjälkas det i en bas, solanidin,
och galaktos m. fi. sockerarter. Solanin visar äfven
vissa likheter med saponinerna (se d. o). Dess kemiska
formel är på grund af den höga molekylstorleken ännu
ej fastställd, och man vet heller ej, om solanin ur
olika växter är en och samma substans. För solanin
ur Solanum Sodomceum (som möjligen ej är identiskt
med solanin ur potatis) ha Oddo och Cesaris nyligen
uppställt en mycket komplicerad formel. - I likhet
med saponinerna verkar solaninet kraftigt upplösande
på röda blodkroppar, hvarvid hemoglobi-net öfvergår
i blodplasmat och i urinen (hemo-globinuri). Det
framkallar tillika inflammation i tarmslemhinnan och
i njurarna (solaninet afgår oförändradt med urinen)
samt förlamning af centrala nervsystemet och till sist
af hjärtat. Genom sin förekomst i de bleka groddar,
som utvecklas från potatis vid dennas förvaring i
källare, och särskildt uti illa förvarad, svartnad,
skämd eller möglad potatis har solaninet många gånger
gett anledning till massförgiftningar, särskildt
bland militär. Symtomen ha mest bestått i diarré,
kräkningar, matthet, omtöckning och sömn, hvartill
i svårare fall tillstött hjärtsvaghet, andnöd och
kramp. I regel ha förgiftningarna gått till hälsa.
K. A. V-g. C. G. S.
Solanineae, löt. Se Tubiflorse.
Solano [sålänå], en het, sirockon liknande, sydöstlig
vind, som under juni-sept. blåser i södra Spanien.
Solanum L., bot., farm., det tredje i ordningen af
växtvärldens artrikaste släkten, med öfver 1,200
Fig. 1. Solanum Dulcamara (bittersöta).
örter, buskar och träd, bildande typen för
fam. Solanacece och med sin största utbredning i Syd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
