Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solliden - Sollien - Sollier, Paul Auguste - Sollifossen - Sollihögda - Sollingerwald - Sollogub, Vladimir Aleksandrovitj - Solmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Sollien-Solmaskin
342
efter ritningar af arkitekten T. Grut och blef
färdig 1906. Taxeringsvärde 120,000 kr., hvaraf
3,800 kr. för jordbruksfastighet. - 2. Jämtlands
läns tuberkulossjukhem, beläget ö. om Östersund
på denna stads mark, i barrskog med skydd mot
nordvästvind och öppet för södersol och med utsikt
mot Storsjön. Byggnaden är i två våningar och
källarvåning. I denna finnas köksafdelningen och
iigghallar och i hvar och en af de förstnämnda 8
patientrum, hvaraf 6 ha plats för två och 2 för fyra
patienter, således tills. 40 patienter. I hvarje
våning finnas dessutom bad- och toalettrum, matrum
m. m. En sommarligghall, uppförd 1910, är belägen
i barrskogen v. om sjukhemmet. I färdigt skick
har hemmet kostat 120,000 kr., till största delen
insamlade på frivillig väg, hvarjämte i statsanslag
erhållits 40,000 kr. Hemmet började j tagas i bruk
19C8. R- W. j
Sollien [swl-], härad och pastorat kring Atna-sjöen
och älfvarna Ätnas och Setningas öfre lopp i
Hedemarkens amt, Norge, skildes 1891 från Kristians
amt. 459,32 kvkm. 401 inv. <1910). _
K. V. II.
Sollier [sålie], Paul August e, fransk psykolog,
f. 31 aug. 1861 i Bléré (Indre-et-Loire), var lärare
i hygien vid staden Paris’ skolor för sjuksköterskor
1887-97 och konservator vid Musée pathologique de
Bicétre (1888-98). Han blef sedermera läkare vid
sanatoriet i Boulogne-sur-Seine och professor i allmän
psykologi vid nya universitetet i Bruxelles. S. har
skrifvit bl. a. Psychologie de V idiot et de Vimbécile
(1892), Les tioubles de la mémoire (s. å.), Genése
et nature de Vhystérie (1897), Le probléme de la
mémoire {1900), Vhystérie et son traitement (1901),
Le mécanisme des emotions (1905), L1 association en
psychologie (1907) och Le doute (1909). S-e.
Sollifossen. Se Sanne.
Sollihögda [swl-], vackert belägen och mycket besökt
skjutsstation ö. om Tyrifjordens arm Hols-fjorden,
omkr. 30 km. från Kristiania. I närheten ligger
S. kapell, invigdt 1911. K. V. H.
Sollingerwald 1. S o 11 i n g, en till
Weserter-rassens berg hörande bergsträckning
i preussiska prov. Hannover och hertigdömet
Braunschweig, mellan floderna Weser och Leine, består
al sandsten, hvilken är berömd för sin godhet, och
är näst Harz det största skogsområdet i nordvästra
Tyskland (omkr. 100 kvkm.). Största höjden är Moosberg
(513 m.). Utom sandsten lämnar S. äfven järn och torf.
(J. F. N.)
Sollogub (Salogub, Sologub), Vladimir Aleksandrovitj,
grefve, rysk författare, f. 1814, d 1882, af en
polsk-litauisk adelssläkt, studerade vid universitetet
i Dorpat, inträdde först i diplomatisk tjänst och
blef 1870 ordförande i fångvårdskommittén. Som
författare debuterade han 1837 i "Sovremennik"
mod ett par berättelser, som rönte stor framgång,
med skildringar ur det ryska sam-hällslifvet,
särskildt konstnärslifvet. Hans mest bekanta verk
är den romantiserade samhällsskildringen Tarantas
(1845), hvari två olika typer af de ryske jordegarna
sammanställas i ironisk belysning. 1816 utgaf han
prosasa m linden Vtjera i segodnja (I går och i dag),
öfvergick 1850 till dramatiskt författarskap med den
lyckade vådevillen Bjeda ot njezjnago serdtsa och
vann 1856 en
viss ryktbarhet med den satiriska komedien
Tji-novnik. Efter hans död publicerades romanen Tjerez
kraj (I öfvermått) och hans Vospominanija (Litterära
memoarer). Hans skönlitterära verk utgåfvos 1855-56 i
5 dlr. A-d J. Solmaskin,
en arbetsmaskin, i hvilken drifkraf-ten tas från
solstrålarna. Redan antikens män, såsom Euklides,
Archimedes och Heron af Alexan-dria, omnämnde
möjligheten att bruka solvärme som drifkraft. Någon
verklig arbetsmaskin, grundad på solvärmet,
konstruerade de naturligtvis ej. Den förste, som
synes ha sökt en verklig lösning af detta problem,
är fransmannen A. M o u-chot (f. 1825). Hans maskin
består af en tratt-
Fig. 1. Mouchots solmaskin.
formad spegel (se fig. 1), hvars vinkel i spetsen
är 90°. Ställes denna tratt så, att dess axel pekar
mot solen, så falla de från dess sidor återkastade
solstrålarna tillbaka mot trattens axel, längs hvilken
en cylinderformad (i fig. genom streckning betecknad)
ångpanna är förlagd. Ångpannan är svärtad och omgifven
af ett skyddande glashylle, som i hög grad förhindrar
värmeförlust genom luftströmmar och värmestrålning
från pannan, utan att i synnerlig grad taga bort
de infallande solstrålarnas värme. Den speglande
tratten utgöres af en kraftig järnstomme, hvilken
uppbär kopparplåtar, som äro starkt försilfrade på
den speglande insidan. Genom en enkel anordning med
motvikt (svart i fig.) kan tratten vridas så, att
dess öppning hålles inriktad mot solstrålarna. Från
pannan ledes ångan till en liten ångmaskin. Med denna
solmaskin anställdes försök i Algeriet 1860. Trattens
diameter var 2,2 m. Arbetsförmågan befanns utgöra
en niondels hästkraft, motsvarande 3 proc. af döt
infallande solvärmet. Effekten ansågs vara alltför
liten, hvilket väl dock i hufvudsak berodde på den
ringa verkningsgraden hos dåtidens ångmaskiner, och
maskinen var dyrbar och fördärfvades snart, hvarför
försöken .uppgåfvos. - Flera nya konstruktioner
försöktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
