- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
581-582

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparre, Knut Johan Ulfsson - Sparre, Emma Josefa - Sparre, Märta Augusta Karolina Emma Axelsdotter - Sparre, Bengt Erland Franc- - Sparre, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redan därunder tjänstgöra vid statens
järnvägsbyggnader och järnvägstrafik samt
avancerade 1887 till öfverdirektör. 1895–1906
var han landshöfding i Jämtlands län och från
1896 ordf. i länets hushållningssällskap. Han har
varit led. i flera kommittéer, bl. a. i kommittén
ang. järnvägs-personalens pensionering (1870),
ang. militära hälsovården (1884), ang. upphandlingar
m. m. för statens räkning (1887) och järnvägskommittén
1893–95 samt deltog i utarbetande af förslag
ang. järnvägarnas begagnande till militära ändamål
(1878). S. är led. af Krigsvet. akad. (1883).

20. Emma Josefa S., friherrinna, född Munktell, målarinna,
f. 29 juni 1851 på Grycksbo bruk i Dalarna, d. 8 sept. 1913 i Rättvik,
gift 1870 med den föregåendes syssling, kaptenen och
målaren frih. Karl Axel Ambjörn S. (f. 1839,
d. 1910), skild 1891, studerade i Paris, utställde
I ro (1882), Trollbruden (folksägen från Dalarna,
1887), Modlös (1890) samt porträtt, hvaribland
Konstnärinnans moder (1885) samt en stor grupp af
familjen Wachtmeister till Johanneshus (1896).

21. Märta Augusta Karolina Emma Axelsdotter S., den
föregåendes dotter, konstnärinna. Se Améen 2.

illustration placeholder
B. E. Franc-Sparre.

Efter en gipsmedaljong.

C. Friherrliga ätten Franc-S.
22. Bengt Erland Franc-S., friherre (grefve),
i sjätte led härstammande från S. 1,
ingenjörofficer, f. 14 mars 1774, d. barnlös 20
aug. 1837 på Vegersberg, blef fänrik vid Södermanlands
regemente 1785, konduktör vid Fortifikationen
1793, avancerade vid olika regementen samt blef
öfverstelöjtnant vid Pommerska fortifikationsbrigaden
1806, öfverste vid Fortifikationen 1807, chef för
Ingenjörkåren 1812, generalmajor 1813, friherre
1815, generallöjtnant 1826 och t. f. president i
Krigskollegium 1832. Han upphöjdes i grefligt stånd
1833, men tog ej introduktion. S. hade under 1790-talet
arbetat på Hangö befästningar och 1806
varit fortifikationsbefälhafvare i Stralsund,
tills fästningen utrymdes, 1808 deltagit i
träffningen vid Lier samt 1813–14 tjänstgjort som
ingenjörbefälhafvare vid svenska armén i Tyskland
och därunder återställt Stralsunds af fransmännen
förstörda fästningsverk, befäst ställningen vid
Rosslau och slagit broar öfver Elbe där och vid
Boitzenburg. Insiktsfull och energisk, bidrog han
under Karl XIV Johans ledning att väsentligen höja
det svenska fortifikationsväsendet. 1818 inlämnade han
"Anmärkningar öfver Sveriges närvarande ställning och
behof af ett inre försvar", 1819 blef han led. af
den då tillsatta kommittén "för rikets fasta
försvar", men delade ej dennas flertals mening,
att depåfästningen "i det inre" äfven skulle vara
lägerfästning. Flertalets mening blef dock den
bestämmande, och S. föreslog då Vanäs udde som plats för fästningen,
till hvilken förslag äfven inlämnades. Detta
godkändes, och 1820 påbörjade S. anläggandet af
Karlsborg (se d. o.). Samtidigt hade han inlämnat
förslag till stärkandet af Karlskrona fasta
försvar åt sjösidan, och 1822 lät han igångsätta
arbetena härmed. I början af 1830-talet försänktes
Oxdjupet enligt S:s plan, och 1831–33 påbörjade
han några arbeten i Solnaskogen för Stockholms
befästande. S. var 1830–35 ordf. i Göta kanalbolag
och direktion och den egentlige upphofsmannen till
det 1837 stiftade Svenska nykterhetssällskapet –
Sedan 1836 var han led. af Vet. akad. Han hade 1814
af sin fasters man, majoren S. Fr. Franc, erhållit
Vegersbergs fideikommiss och fick i anledning däraf
k. tillstånd att kalla sig Franc-S.

illustration placeholder

D. Grefliga ätten S. till Sundby.
23. Erik S., grefve till Sundby, son till S. 7,
krigare, f. 15 juli 1665, d. 4 aug. 1726, gick,
endast aderton år gammal, 1683 i fransk krigstjänst,
där han snart kom i stor gunst hos Ludvig XIV
och blef öfverste vid 29 års ålder. 1703 infann
han sig hos Karl XII i Polen, blef öfverste för
ett infanteriregemente och deltog med utmärkelse i
Thorns belägring. Sedermera återvände han dock till
Frankrike och blef där 1707 generallöjtnant. Redan
året förut hade han rest hem till Sverige, men vägrade
i början att låta bruka sig i svensk krigstjänst,
fast Stenbock erbjöd honom att bli sin närmaste man
under skånska fälttåget. I stället sändes S. 1712 af
rådet till Frankrike för att utverka penninghjälp åt
Sverige, hvilket också lyckades. Karl XII, som varit
ganska missnöjd med hans återvändande till fransk
tjänst, blidkades häraf och utnämnde honom 1712 till
svensk generallöjtnant. Det blef dock fortfarande
som diplomat han kom att användas. 1714 skickades
han till Berlin för att försöka vinna Preussen för
Sverige, och senare på året blef han af Karl sänd till
fredskongressen i Baden, dock utan att kunna uträtta
något. Efter Karls hemkomst sändes han med instruktion
af 19/so dec. 1714 som ambassadör till Paris,
där han lyckades afsluta en för Sverige förmånlig
subsidietraktat med Frankrike i april 1715. Strax
därpå dog Ludvig XIV, och den nya franska styrelsen
slog in på en för Sverige ogynnsam politik. Hos
den var S. ej heller persona grata, och så kunde
han föga uträtta. Han hade emellertid sedan gammalt
förbindelser med jakobiterna, och förhandlingarna med
dem under Karl XII:s sista år gingo till stor del
genom S. och fortsattes, äfven sedan han återvändt
till Sverige. 1717 hemkallades han nämligen, delvis
på grund af en del misshälligheter med Goertz. Han
föll dock ej i onåd, utan blef vid hemkomsten general
och fick befälet öfver armén i Värmland, hvilket han
dock ej tillträdde. Strax efter konungens död blef S.,
som sedan gammalt stod i stor gunst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free