- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
583-584

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparre, Erik - Sparre, Axel - Sparre, Klas - Sparre, Johan - Sparre, Per Georg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

583

Sparre

584

hos Ulrika Eleonora och arfprins Fredrik, riks-och
kansliråd och stod i denna egenskap 1719 en tid
i spetsen för den svenska utrikespolitiken. Från
kanslirådsämbetet tog han snart afsked, men skickades
i stället i slutet af 1719 - s. å. grefve och
fältmarskalk - ut på en rundresa till Wien, Paris,
Hannover och Dresden för att söka åstadkomma ett
stort förbund till Sveriges bistånd mot Ryssland -
en förespegling, hvarmed England förmått Sverige
att gå in på de oförmånliga frederna med de öfrige
motståndarna. Planen strandade emellertid, i främsta
rummet på Preussens obenägenhet. S. återvände därpå
hem och deltog i rådet i de tunga öfverläggningar,
som förde till freden i Nystad, men drog sig sedan
till följd af tilltagande sjuklighet alltmer från
det politiska lifvet och vistades mest på sitt
stamgods, Sundby, fast han bibehöll sin plats
i rådet. I tillkomsten af ännu ett förbund med
Frankrike, hannoverska alliansen 1726, tog han dock
en verksam del. Dödssjuk lät han till sist föra sig
till Stockholm, där han inlämnade ett skriftligt votum
för alliansen, som beslöts med 9 röster mot 8. Innan
den riksdag hann sammanträda, som skulle bekräfta
detta beslut, var S. redan död. – Se Lundberg,
"Sverige och Preussen 1709-1715" (1893), P. Sörensson,
"Sverige och Frankrike 1715-1718 ’ (I-II, 1909, 1916)
och "Handlingar rör. Skandinaviens historia", VI-X,
"Calendar of the Stuart papers", S. Leijonhufvud,
"E. S. och Stina Lillie" (1911).

24. Axel S., grefve, den föregåendes
son, ämbetsman, upptog sin moders namn och kallade
sig Wrede-S., f. l dec. 1708 i Stockholm, d. där
29 jan. 1772. Han inträdde 1728 som volontär vid
Lifregementet till häst samt avancerade till
öfverste för Västgöta kavalleri 1749, generalmajor af
kavalleriet 1760 och president i Krigskollegium 1768.
Han utnämndes 1770 till överståthållare i Stockholm.
Med honom utgick grefliga ätten S. till Sundby på
svärdssidan.

E. Grefliga ätten S. till Söfdelorg.

25. K l a s S., grefve, halfbroders son till
S. 23, sjömilitär, f. 6 jan. 1673, d. 25 april
1733, blef schoutbynacht 1700 och deltog s. å.
som chef å linjeskeppet "Wenden" i expeditionen till
Öresund samt 1705 i expeditionen till Retusaari.
Han blef amiral 1712 och förde befälet 1715 i en skarp
träff-ning med danska flottan utanför Rügen. 1719
utnämndes han till öfveramiral, riksråd, president
i Amiralitetskollegiet och grefve. Kort därefter
lämnade han rådet för att i Karlskrona öfvervaka den
illa försedda örlogsflottans utrustning. När en
del af denna efter otroliga svårigheter
ändtligen kunde löpa ut, förde S. högsta befälet
öfver densamma, förenade sig vid Ölands norra
udde med en engelsk linjeskeppsflotta under
amiral Norris och seglade upp till Stockholms
skärgård. Vid underrättelsen om den förestående
föreningen mellan flottorna hade emellertid de
härjande ryska galärerna skyndsamt dragit sig
tillbaka. Äfven 1720 och 1721 förde S.
högsta befälet öfver svenska Örlogsflottan,
hvilken då, jämväl i förening med en engelsk
flotta, skyddade mellersta och södra Sverige
för ryssarnas anfall. 1727 upphörde S. att vara
president i Amiralitetskollegiet för att i Stockholm
gå K. M:t till hända vid rådslagen rörande flottan.

26. Johan S., grefve, den förres son, krigare, f.
1715, d. 31 mars 1791, tjänstgjorde i österrikiska
och franska arméerna samt utnämndes 1759 till
öfverste för ett svenskt regemente, 1772 till
generalmajor och kommendant på Sveaborg

och 1778 till generallöjtnant. S. ansågs som en af
Sveriges bästa militärer på sin tid. I Pommerska
kri- j get (1757-62) utmärkte han sig vid försvaret
af Anklam samt’ i affärerna vid Fried-land och
Taschenberg. Vid statshvälfningen 1772 gick
S. konungen till hända som generaladjutant. Ännu
så sent som vid danskarnas infall i Bohuslän 178S
kallades den gamle S. från sitt hem i Skåne genom
ett bevekande bref från Gustaf III till Göteborg och
förordnades till öfverkommendant i st. f. den svage
landshöfding Du Rietz.

27. Per G e o r g S., grefve, den förres
brorsons son, militär, romanförfattare, f.
4 maj 1790 på Lessebo bruk, d. 23 juli 1871
i Karlskrona. Tidigt faderlös, hindrades han af
bristande tillgångar att egna sig

åt den juridiska banan och kunde endast med svårighet
få utbilda sig för krigaryrket. Han blef emellertid
1807 fänrik vid Kronobergs regemente och deltog i
striderna i Finland 1S08, vintertåget till Åland
och tåget till Västerbotten samt sårades vid Säfvar
1809. Som löjtnant deltog han i 1813-14 års krig
på tysk botten. Efter kriget blef han 1816 kapten
vid den nybildade generalstaben och 1820 major där,
1823 öfverstelöjtnant vid Sjöartillerikåren och var
1832- 56 Sjöartilleriregementets (sedan 1845 kalladt
Marinregementet) förste öfverste och sekundchef. Som
författare debuterade S. med ett större gotiskt
skaldestycke, Thora eller Grimsholms saga
(1829). närmast efterbildande Tegnérs stil. Större
framgång vann han som prosaberättare närmast
efter Ingemanns och Coopers mönster genom Den siste
friseglaren (1832; 4:e uppl. 1892), hvilken tilldrar
sig i brytningstiden under Sigismund och hertig Karl;
det är en intressant historisk roman med åtskilligt
af "sjöromanens" karaktär; den mystiske "okände",
som spelar en roll i romanen, är direkt efterbildad
efter likartade figurer hos Cooper ("The red rover"
och "The water witch"). I Adolf Find-ling eller tre
år under drottning Kristinas regering (1835; 3:e
uppl. 1892) skildrar han drottningen som sammansatt
af två olika naturer, en manhaftig, nyckfull kvinna,
med öfverlägsna själsgåfvor; det mystiska och gåtfulla
i hennes karaktär har han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free