- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
701-702

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetälska - Speusippos - Spey - Speyer - Spezia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

701

Speusippos-Spezla

dock småningom ut, och de, som varit hemfallna
åt sjukdomen, kunna bli mycket gamla, ehuru de,
i högsta grad vanställda, tillbringa sitt lif i ett
hjälplöst, beklagansvärd*; tillstånd. Det kliniska
studiet af lepran berättigar till det antagandet,
att sjukdomen verkligen kan botas. Ehuru flera
läkare haft goda resultat med det ena eller andra
af de specifika medel, som mot sjukdomen pröf-vats,
ega vi icke ännu något säkert verkande läkemedel,
utan torde det viktigaste vid sjukdomens behandling
f. n. ligga i höjande af allmänna tillståndet
och förbättring af de hygieniska förhållandena. Då
spetälskan öfverallt, hvilket land och hvilket klimat
det än gäller, visar stadig tendens till utbredning,
om ej energiska åtgärder vidtagas mot densamma, äro
sjukdomens öfverva-kande och de angripnes isolering
af oerhörd betydelse, och ett önskemål är, att i
alla länder liksom i Norge en sådan isolering genom
lagstiftningsåtgärder underlättas. På så vis skulle
sjukdomen, såsom förhållandena i Norge tydligt visa,
kunna begränsas och slutligen utrotas. De båda
internationella vetenskapliga leprakonferenserna
1897 (i Berlin) och 1909 (i Bergen) ha i hög grad
bidragit till att öka vår kännedom om lepran och
dess spridning samt att fästa respektive regeringars
uppmärksamhet på vikten af åtgärder mot sjukdomen.
L. Mbg.

SpeusPppOS (grek. 2jT£voi7tJiogt lat. Speusi’ppus),
forngrekisk filosof, d. 339 f. Kr., var Platons
systerson, och detta torde ha gett anledningen till,
att han blef dennes närmaste efterträdare som lärare
i Akademeia i Aten (347-339) och därmed den förste
representanten för den s. k. nya akademien. Han
tyckes ännu mera än Platon under dennes sista tid ha
närmat sig pythagoreismen och identifierat idéerna med
talen. Han säges ej ha erkänt det goda som alltings
grund, utan som ändamålet för de ändliga väsendenas
utveckling. F. ö. tyckes han med intresse ha bedrifvit
biologiska studier, hvilkas resultat han framlagt
i ett större verk om Likheter. Hans efterlämnade
skrifter skola genom köp ha öfvergått i Aristoteles’
ego. Till vår tid är intet mer bevaradt af dem än
ett elegiskt disti-kon, innehållande en apoteos
af Platon. S-e.

Spex (af lat. spectäculum, skådespel), säkerligen
ur studentspråket kommet ord, som betecknar ett
parodiskt, vare sig tragiskt eller farsartadt, för
amatörscenen afsedt stycke. Då studerande i äldre
tider uppträdde som skådespelare, var det som bekant
i dramer med pedagogiskt syfte (jfr Skoldrama),
och långt in på 1800-talet uppförde de svenske
studenterna uteslutande för den verkliga teatern
eller i dess stil skrifna stycken. Omkr. midten
af 1800-talet uppstod det emellertid en särskild,
studentikos dramatik. Den omfattar dels synnerligen
uppsluppna och tokstolliga farser, ofta med ämnen ur
studenternas lif, dels våldsamt anakro-nistiska dramer
i historisk kostym, dels äfven stycken, som närma
sig lustspelet eller operetten. En stor del af denna
numera ganska rika repertoar är tillfällighetsstycken
äfven i den bemärkelsen, att de äro skrifna för
särskilda festtillfällen och innehålla aktuella
häntydningar på personer och tilldragelser. Det är
numera icke endast vid universitetet och högskolor,
utan mången annanstans, som spex skrifvas och
uppföras, t. ex. i en-

skilda sällskap (såsom S. H. T.), vid badorter
o. s. v. Bland de äldsta kända är kanslisekreteraren
L. A. Hedins (f. 1832, d. 1915) "Kudolf eller
blodbadet på Sicilien", som, skrifvet af honom
under skoltiden på djupaste allvar, af honom och
hanskamrater omstufvades till skräckdrumsparodi och
uppfördes på Stockholms nation i Uppsala på 1850-talet
(tr. 1868; jfr Hedins och A. Levertins skildringar
af studentteaterlifvet i Uppsala i "Hol-mia",
1898). Af senare studentspex kunna nämnas Gustaf
Meyers "Klosterrofvet" (uppf. f. g. i Uppsala 1870),
det af N. Personne och E. A. Forssberg skrifna "Roms
brand eller Kejsar Nero och katakomberna" (uppf. 1873,
tr. 1876), Ernst Meyers "Erik XIV" (uppf. 1875)
och "Ett dockhem" (uppf. och tr. 1881, Ibsenparodi),
G. A. Ahl-ströms "Jean Gangére" (uppf. 1883, tr. 1884,
Ibsenparodi) och K. E. Forsslunds "Sju supar eller
tre mäns delirium tremens" (uppf. 1894). Bland de
musikaliska spexen må framhållas författaren Hugo
Montgomery-Cederhielms och tonsättarna A. Kulls
och K. A. Forssmans operabuffa "På Madagaskar"
(tr. 1870, många uppl.) samt "Klostersystern" (1895,
af N. Personne, musiken arrangerad af E. Åkerberg). -
Studentspexen, ofta vågade till formen och drastiska
till innehållet, stundom af mer allmängiltig
kvickhet och satir, äro merendels föga njutbara för
den vanliga teaterpubliken, ehuru flera nyare spex
(Lundastudenternas "Uarda", Stockholmsstudenternas
"Simson och Delila", Sörmlands-Närkes nations
nämnda "På Madagaskar") med framgång getts
på stora scener. Deras verkan sammanhänger med
studentlynnet och studentlifvets förutsättningar i
studier, föreställningsvärld och lefnadsvillkor. De
representera med denna begränsning på ett i vissa
fall oöfverträffligt sätt och med lysande, originell
uppfinningsförmåga en annars i litteraturen föga eller
icke alls tillvaratagen art af den svenska humorn.
R-n B.

Spey [spéY], flod i skotska högländerna, upprinner på
Clach-a-Cheannaicha n. om Lochaber, grefsk. Inverness,
456 m. ö. h., bildar l,5 km. från sin källa den
lilla Loch Spey och 50 km. längre ned den stora
Loch Inch samt faller genom flera mynningar ut i
Moray firth. Längd 175 km., nederbördsområde 3,360
kvkm. Den är Skottlands stridaste ström, till följd
af dels sin högt belägna källa, dels sin stora massa
genom tillströmning af en mängd tillflöden.

Speyer [spa’jer]. Se S p e i er.

Spezia [spe’ttsia], La, stad i italienska prov. Genua,
vid Speziavikens nordvästra ända på Riviera di Levante
och vid Genua-Pisa- och S.-Parma-banorna. 73,599
inv. i hela kommunen (1911). Staden är sedan 1861
Italiens förnämsta örlogshamn. Den fordom under
namnet Lurtce portus bekanta Speziaviken, hvars
längd är 15 km. och bredd vid inloppet 7 km., är
tillräckligt djup äfven för de största krigsfartyg
och genom höjdsträckningar skyddad mot n., ö. och v.,
hvarjämte den genom en mängd bukter erbjuder flera
smärre hamnar. Vid dess inlopp ligga öarna Palmaria,
innanför hvilken hamnen Porto Venere är belägen,
Tino m. fl., och tvärt öfver densamma löper en
vågbrytare af 2,200 m. längd. Icke mindre än närmare
50 fästningsverk skola försvara staden åt sjö-och
landsidan. Den storartade arsenalen, bygsrd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free