Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spuller, Eugène - Spunning - Spunt - Spunthyfvel - Spurgeon, Charles Haddon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Spunning-Spurgeon
get vid Sedan tyskarna började kringränna staden,
och vid nationalförsvarets organisation var han
diktatorns högra hand. Medarbetare i Gambettas tidning
"La république francaise" sedan 1871, blef han 1876
medlem af deputeradekammaren och slöt sig där till
det "opportunistiska" partiet, hvars berömda manifest
(af 1877) han redigerade och till hvars främsta män
han hörde. I Gambettas kortlifvade ministär nov. 1881-
jan. 1882 var han understatssekreterare för utrikes
ärenden, och 1883 valdes han till en af kammarens
vicepresidenter. Som undervisningsminister var han
medlem af Eou-viers kabinett (maj- dec. 1887),
som utrikesminister af Tirards (febr. 1889-mars
1890). I sistnämnda egenskap fick han medverka vid
boulan-gismens definitiva undertryckande, men också
vid grundläggandet af de finansiella förbindelser
med Ryssland (två stora lån 1889), som omsider
ledde till den fransk-ryska alliansen. S. öfvergick
1892 från deputeradekammaren till senaten och
var dec. 1893-maj 1894 undervisningsminister i
Casimir-Périers kabinett. Den alltför försonliga
hållning, som han därunder ansågs visa klerikalerna,
rubbade i väsentlig mån den stora auktoritet han
dittills åtnjutit inom sitt parti. 1901 invigdes
en minnesvård öfver S. på Pére-Lachaise i Paris. -
Vid sidan af sin politiska verksamhet var S. flitig
som författare; bland hans skrifter märkas utom 3
bd politiska tal, Conférences populaires (1879-92),
arbetena Ignace de Loyola et la compagnie de Jesus
(1876), Michelet (s. å.), Figures disparues. Portraits
contemporains, littéraires et politiques (2 bd,
1886-91), Histoire parlementaire de la seconde
république (1891), Lamennais (1892), L’evolution
politique et sociale de Véglise (1893), Royer-Collard
(1895) och Rommes et choses de la Revolution (1896).
N. H-tz.
Spunning, skpsb. Se Köl 1. Spunt, Spuntning
(ty. spund), inom skepps-byggeriet vanliga ordformer
i st. f. de inom byggnadskonsten brukade s p o
n t och spontning (se d. o.).
Spunthyfvel, dets. som sponthyfvel. Se S p o n
t. Spurgeon [spä^djon], Charles Haddon, engelsk
predikant, f. 19 juni 1834 i Kelvedon, Essex,
England, d. 31 jan. 1892 i Mentone, var son till en
independentisk präst. Från fädernet ärfde han den
gamla puritanska andan, och för honom, själf kallad
"den siste puritanen", blef det lifslånga studiet
af den äldre puritanska uppbyg-gelselitteraturen,
hvilken han som ingen annan behärskade, af den
största betydelse icke minst med hänsyn till
hans predikoverksamhet. Under inverkan af en
metodistpredikant erfor S. 1850 vid 16 års ålder en
djupgående religiös väckelse .- från det året daterar
han själf sin "omvändelse" - men fann sitt andliga
hem, först när han s. å. blef baptist. Sin önskan
att bygga vidare på sin
grundliga skolbildning såg han korsad, när han,
blott 17-årig,pallades att förestå en liten
baptistförsamling. P*å S:s teol. bildning utöfvade
detta en ogynnsam inverkan, som icke haf des genom
hans längre fram förvärfvade beläsenhet på vidt skilda
områden. Genom sina sällsynta predikogåf-vor vann
S. snart ryktbarhet. Efter ett års proftjänstgöring
kallades han 1854 till föreståndare för den gamla
förnämliga baptistförsamlingen på New park street i
London. Skaran af åhörare vid gudstjänsterna blef
snart nog större, än församlingens kapell kunde
rymma. Fastän han hade den allmänna opinionen
mot sig under det första årtiondet i London och
ständigt karikerades i skämtpressen, var han utan
tvifvel redan då en af de store predikanterna i
England. 1861 uppbyggdes för hans räkning Metropolitan
taber-nacle med 10,000 sittplatser. Årtionde efter
årtionde förmådde han där fängsla tusentals åhörare,
när helst han uppträdde, i regel minst två gånger i
veckan. Hemligheten i hans prediko-konst var i första
hand af personlig art. Utan att på något sätt vara
ursprunglig eller banbrytande, var S. ett religiöst
geni. Därtill kom hans sällsynt stora talegåfva,
hvarigenom han på kärnfull, klassisk engelska förmådde
ge uttryck åt sitt inre lif. Tankarna klädde han i
hvardagsspråkets enkla dräkt, och framställningen
belystes af en rikedom af utomordentligt träffande
bilder och analogier. Hans äkta engelska humor
lyste ofta fram, särskildt i hans yngre dagar
på ett också för hans landsmän stötande sätt. I
hans predikningar härskade den gammalpuritanska
andan, och han fasthöll strängt vid äldre tiders
inspirationslära, utan att göra någon skillnad
mellan gamla och nya testamentet. Hans teologiska
konservatism kom honom att mot slutet af 1880-talet
efter en häftig fejd utträda ur Baptist union,
utan att han därför upphörde att vara baptist. -
S. räknade åhörare och läsare bland alla kyrkosamfund,
och hans arbeten spredos jorden rundt. Om graden af
hans popularitet vittnar, att en längre tid hans
söndagspredikningar i sin helhet telegrafiskt
meddelades de stora New-Yorktidningarna. Mest
betydande af hans skrifter är en kommentar till
Psaltaren, The treasury of David (7 bd, 1870-85;
"Davids skattkammare", 6 bd, 1895-99). Bland
mängden af hans till svenska öfversatta skrifter
må f. ö. nämnas "Valda predikningar" (1867-73),
"Mina predikoutkast" (4 bd, l:a uppl. 1885-89) och
"Pilar ur Spur-geons koger" (1907-08). Hans samlade
predikningar, The tabernacle pulpit, utgåfvos i öfver
femtio bd. S. var också en mer än vanligt dugande
organisatör, som verksamt deltog i ett vidt utgre-nadt
församlingsarbete; han fann också tid till ett med
framgång krönt arbete för predikanters utbildning. Se
S:s Autobiography (utarbetad af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
