- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
919-920

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staff, Leopold - Staffa - Staffage - Staffan - Staffans församling - Staffansgångare - Staffansskede - Staffan stalledräng - Staffanstorp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

919

Staff-Staffanstorp

920

Staff, Leopold, polsk skald, f. 1878 i Lemberg, där
han studerade vid universitetet. Hans djupsinniga
reflexionslyrik, som röjer inflytande af Slowacki,
Nietzsche, Maeterlinck och Hauptmann, har stor
formskönhet och känslorikedom. Hans förnämsta
verk äro diktsamlingarna Sny o potedze (Drömmar om
makten; 1901), den i terziner affat-tade tankedikten
Twardowski (5 sånger 1902), Dzién duszy (Själens
dag; 1903) och Ptakom nie-bieskim (Som himlens
fågel; 1905) samt de lyriska sorgespelen Skarb
(1904) och Godiva (1906). Den sista diktsamlingen
Galaz kwilnaca (Den blommande grenen; 1908)
innehåller fina stämningsbilder från Italien
och Grekland, melodiska visor och sonetter.
A-d J.

Staff a [stä’f9], liten ö bland de inre Hebriderna,
Skottland, 11 km. v. om Mull, reser sig tvärbrant
ur hafvet till en höjd af 41 m., areal 29 har. ön är
obebodd och endast bevuxen med gräs. På ett underlag
af tuff uppstiger en skog af ända till 20 m. höga
basaltpelare, mellan hvilka finnas flera grottor. Mest
berömd af dessa är Fingals grotta (se d. o.).
(J. F. N.)

Staffage [>farj], fr., kallas de enskilda figurer
eller grupper af människor och djur, som anbringas
i landskaps- eller arkitekturtaflor för att lifva
dessa. Dylika figurer måste ingå i taflans stämning
och böra icke ådraga sig själfständigt intresse.

Staffan. 1. En namnform för Stefan. Se Staffansskede,
Staffansvisor, Stefan och Stefanus. - 2. Pseudonym. Se
W i d m a r k 4.

Staffans församling i Gäfle stad bildades l
maj 1916, då Gäfle delades i två församlingar,
Heliga Trefaldighets och Staffans. 19,049 inv. (l
jan. 1917). S. utgör ett pastorat i Uppsala stift,
Gästriklands östra kontrakt.

Staffansgångare, Staffansriddare. Se Staffansvisor.

Staffansskede (af Staffan, se Stefan, och fsv. skedhj
lopp, löpande), kappridning annandag jul (Stefanus’
dag) eller ock, på somliga orter, kapp-körning från
kyrkan under julen, öfver större delen af Europa
likasom i Nord-Afrika är den folktron spridd,
att vattnet i källor, brunnar eller floder vid
vissa årshögtider, särskildt årsskiftestiderna,
vid midnatt eller före soluppgången erhåller ett
underbart kraftämne. I Sverige likasom i flera andra
länder säges, att vattnet förvandlas till vin, men man
talar i vårt land också om "grädden" eller "fettet" på
vattnet. Om detta ämne har det nästan lika vidsträckt,
som tron därpå förekommer, vid nämnda årstidpunkter
rådt ifrig äflan icke blott att från egna vattenflöden
tillvarataga, utan ock att från andras tillskansa sig
det för att utnyttja dess välsignelse för människor
eller husdjur. I Sverige framträder denna sträfvan
bl. a. i den gamla folkseden att annandag jul före
soluppgången kapp-rida till vatten, som befinner sig
på ett främmande by- eller samhällsområde, för att
där låta hästarna dricka "grädden på vattnet". Den,
som kom först, erhöll den bästa kraften ur vattnet
och skulle t. o. m. få den bästa grödan eller denna
först inbärgad. Efter vattningen red man åter hem
i sporrsträck, hvarefter en kringridning från gård
till gård i byn företogs och traktering vankades.

Befanns det, att folket i en gård ännu ej vaknat,
tillställdes hvarjehanda ofog i stallet. Ryttarna
buro ofta bloss och sjöngo staffansvisan (se
Staffansvisor). Denna folksed, som tydligen anknutit
sig till julen i dennas egenskap af gammal nyårsfest
och

Staffansskede, träsnitt å "Staffansvisan",
skillingstrvek 1847, Skara.

alltså eg. bort tillhöra själfva juldagen, har
med tiden tagit formen af kappkörning hem från
kyrkan på juldagen eller ock annandagen. Enligt
Olaus Magnus (se d. o.) hade redan i slutet af
1400-talet annandagsvattningen gett upphof till på
isen hållna ridtäflingar om utsatta pris. Annandagen
var en hästarnas dag, på hvilken man fordom ej blott
offrade i kyrkan för dessas välfärd, utan äfven, trots
helgen, åderlät dem. Sistnämnda sed, hvilken förekom
äfven i Tyskland, Schweiz, Danmark och England, synes
vara en lämning af ett forntida hästoffer, så mycket
hellre som det aftappade blodet tillvaratogs som ett
läkemedel. Staffansskedet är kändt från Skåne till
Hälsingland och Finland. Flerstädes fattade under
1700-talet sockenstämman beslut om upphäfvande
af denna sed, och redan på 1600-talet ifrade
prästerskapet däremot. Utanför svensktalande områden
förekomma kappridt och riduppträden på annandag jul
i Norge (Telemarken), Schleswig-Holstein, Bajern,
Österrike m. fl. st. Se äfven Staffansvisor och där
angifven litteratur samt H. F. Feilberg, "Jul" (bd l,
1904), och M. P:n Nilsson, "Årets folkliga fester"
(1915). N. E. H.

Staffan stalledräng. Se Staffansvisor.

Staffanstorp, stations- och industrisamhälle i
Brågarps socken, vid Lund-Trälleborgs och Malmö
-Simrishamns järnvägar, med flera handlande och
handtverkare och åtskillig industri, bl. a. den
af Lunds sockerfabriks a.-b. 1885 anlagda
hvitbets-sockerfabriken (nu tillhörig Svenska
sockerfabriks-a.-b.), tax. till 1,310,600 kr. (1916),
och väderkvarn, tax. till 9,000 kr.; till samma egare
höra ock 0,656?5 mtl jordbruksfastighet inom socknen,
tax. till 96,000 kr., samt saftstation i Klågerup

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free