- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
977-978

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stang, Fredrik - Stang, Emil - Stang, Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

977

Stäng

978

till statsråd och chef för det nyupprättade
departementet "for det indre". I denna ställning
inlade han stora förtjänster om landet genom att i
en ekonomisk genombrottstid taga energiska initiativ
till främjan af de då föga utvecklade sam-färdsmedlen
och näringsfången. Hans administration inledde ett
nytt skede i Norges materiella utveckling, men det
ansträngande arbetet under-gräfde hans hälsa. I juni
1855 måste han söka tjänstledighet och 21 april 1856
begära afsked. Efter att ha återvunnit sin hälsa
inträdde han 11 sept. 1857 i interimsregeringen
i Stockholm under Oskar I:s sjukdom, var 1859-60
stortingsledamot för Kristiania, i hvars stadsstyrelse
han invaldes 1859 och blef ordförande 1861. Efter
minister-krisen 1861 återinträdde han i regeringen,
där han strax intog presidiet och utnämndes 1873,
då ståthållarämbetet upphäfts, till statsminister,
Norges förste. Hans verksamhet under detta skede
präglades af de bittra konstitutionella striderna
mellan den af Johan Sverdrup ledda oppositionen
och den konservatism, som motståndarna kallade
"stangska systemet", men som aldrig framträdde med
någon utbildad teori. Motsättningen skärptes till
öppen strid, då stortingsmajoriteten från 1872
uppställde parlamentarismens genomföring som sitt
oafvisliga kraf (jfr Norge, sp. 1431). S. och hans
regering sågo häri ett ingrepp i konungamaktens
konstitutionella prerogativ och en fara för de
konservativa intressena, som han med seg uthållighet
och all kraft försvarade. 4 okt. 1880 tog S. afsked
och drog sig ifrån det offentliga lifvet. Regeringen
tilldelade honom en utomordentlig hederspension på
12,000 kr., men stortinget nedsatte den till hälften;
i Kristiania insamlades då en fond på 81,000 kr.,
af hvilken han och hans hustru skulle åtnjuta af
kastningen, så länge de lefde. Af kapitalet bildade
S. "Stiftelsen till statsminister F. S:s minne",
som trädde i verksamhet 18873 till fromma för rätts-
och statsvetenskapliga studier. S. offentliggjorde
1883 Om den kongelige sanktionsret efter Norges
grundlov (i "Norsk rets-tidende"; sv. öfv. s. å. i
"Nytt jur. arkiv"). 1868 vardt S. jur. hedersdoktor
i Lund. S. efterlämnade minnet af en bland Norges
betydelsefullaste personligheter på 1800-talet,
en öfverlägsen, villigt följd partiledare, på
hvars oegennyttiga fosterlandskärlek de ursinniga
politiska striderna ej kunnat kasta någon skugga. -
S:s efterlämnade själfbio-grafiska anteckningar finnas
i den sp. 976 nämnda släktöfversikten; jfr uppsatser
af N. Vogt i "Nord-msend i det 19:de aarh." (1914)
och B. Morgen-stierne i "Vore hövdinger" (s. å.).

2. Emil S., den föregåendes son, jurist och statsman,
f. 14 juni 1834 i Kristiania, d. där 4 juli 1912,
juris kandidat 1858, höjesteretsadvokat 1862 -89,
samtidigt medlem af flera k. kommittéer och 1877-89
led. af Kristiania stadsstyrelse. S. framträdde som
den födde ledaren af sitt parti, högern, först sedan
hans fader dragit sig tillbaka. Han valdes till
Kristianias förste stortingsrepresentant 1883 och
återvaldes för perioderna 1886-94. I stortinget blef
S. genom sin vältalighet och slagfärdighet genast
bemärkt. Hans första stora uppgift efter nederlaget
för faderns politik, besegladt genom riksrättsdomarna
1884, var att ombilda högern till ett praktiskt
arbetande parti genom att

ta parlamentarismen i sin tjänst. S. var den förste
norske oppositionsledare, som störtade en regering
genom att väcka förslag om misstroendevotum, och sedan
han bildat ministär och suttit som statsminister sedan
12 juli 1889, tog han afsked 6 mars 1891, den förste
höger-minister, som afgick på grund af en dagorder
i stortinget. S. var en målmedveten realpolitiker,
som föresatte sig positiva, genomförliga uppgifter,
och han vardt den skickligaste l utbildaren af det
nya statsskick, som hans motståndare infört efter
en mångårig strid mot hans fader och den gamla
högern. S. reformerade sitt parti äfven till det
inre, gaf det nya mål och lämpade dess politik efter
tidens kraf. Ehuru varm vän af unionen med Sverige,
hvilken han en gång sade sig vilja försvara "till
sista blodsdroppen", emedan han i den såg tryggheten
mot gemensamma yttre faror, lade han grunden till den
högerpolitik, hvars slutresultat blef den nationella
samlingen 1905, då han 2 maj 1893 trädt i spetsen för
en konservativ regering och som dess program angaf
häfdandet af Norges fulla jämställdhet med Sverige
i unionen genom att inleda nya underhandlingar
med Sverige "på fri grundval". När valen 1894
icke dess mindre gingo honom emot, inlämnade
ministären 31 jan. 1895 sin af skedsansökan,
hvilken likväl beviljades först efter långvariga
förhandlingar 14 okt. s. å., då den Hagerup-Gramska
koalitionsministären bildades och upptog de af
S. förberedda unionella förhandlingarna. 1898-1900
representerade S. Fredrikshald i stortinget,
men undanbad sig omval 1900. Bortsedt från den
tid han var statsminister beklädde han 1880-99
ordförandeplatsen i högerns centralstyrelse och
var hela tiden partiets erkände ledare. 1895 hade
han utnämnts till lagmand i Borgarting och Agder
och var 1901-04 höjesteretsassessor. Vid hans död
yttrades i stortinget, att S. var en sällsynt politisk
begaf ning med stora kunskaper, vidsträckt bildning,
mycket skarpsinne och en förmåga som få att deltaga
och fördjupa sig i arbetet samt fördomsfri i att
bedöma motståndarnas bevekelsegrunder. Se N. Vogt i
"Vore hövdinger" (1914).

3. Fredrik S., den föregåendes son, rättslärd och
politiker, f. 27 dec. 1867, juris kandidat 1890,
studerade 1893-94 privaträtt i Berlin, . Strassburg
och London, blef höjesteretsadvokat 1896, professor i
rättsvetenskap 1897, och var sedan 1901 e. o. assessor
i höjesteret, 1901-03 led. af den skandinaviska
kommittén rörande lag om köp, hvars motivering han
författat, studerade 1905-06 fransk och jämförande
förmögenhetsrätt i Paris, var 1905-08 led. af
Kristiania stadsstyrelse, kom därigenom in i det
offentliga lifvet, var 1906-09 stortingsman, vald af
de förenade högern och de frisinnade i Kristiania, och
1908-11 högerns ledare i egenskap af partistyrelsens
ordförande, men af sade sig båda dessa värf för att
återvända till sin läro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free