- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1013-1014

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stark, Johannes - Starkad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Starkad

1014

har också genom sina forskningar kommit
in på valensläran, dissociationens och
fiuorescensens fenomen. Hit höra monografierna
Die dissociierung und umwandlung chemischer
atome (1903), Die elemen-tare strahlung (1911)
och Folgerungen aus einer i-alenzhypothese (4
afh. 1912-13). Nära detta .står Die prinzipicn
der atomdynamik, I (1910). Sedan 1904 utger han
"JahrLuch der radioaktivität und elektronik"’.
S. A-s.

Starkad (mindre lämpligt S t a r k o d d e r
eller Starkotter, isl. Starkatir, Stprkutir, Saxos
Starcatherus), fornnordisk sagohjälte och skald,
hvars öden utförligast på latin berättas af Saxo, men
delvis omtalas äfven i isländska källor. Saxo säger,
att S. var son af Storuerkus, räddade sig ensam ur ett
skeppsbrott, upptogs af den danske konungen Frotho,
behandlades allt mera ärofullt och fick ett skepp
med uppdrag att som viking bevaka kusterna, ty ingen
dödlig var hans like, enär han var hegåfvad med en
öfvermänsklig gestalt och ädelt sinnelag. Han uppgafs
vara född i länderna ö. om Östersjön af jättar och med
många händer, hvilka Tor slet bort, så att blott två
återstodo. Åt S., som icke blott utmärkte sig gsncm
storlek och djärfhet, utan ock genom färdighet att
dikta sånger, skänkte Othinus (Oden) en lif slängd
af tre människoåldrar, för att han under dessa
skulle begå lika många nidingsdåd, och det första
var mordet på norske konungen Wicarus. Då S. var
på vikingatåg med denne, hindrades de ai motvind,
beslöto att försona gudarna genom människoblod,
och en lottkastning utföll så, att konungen skulle
offras. S. gjorde en snara af vido och lade om halsen
på konungen, såsom skulle han för syns skull undergå
dödsstraffet, men knutens styrka beröfvade honom
lifvet, och S. gaf honom dödsstöten med sitt svärd;
andra berätta, att de mjuka kvistarna vid åtdragandet
plötsligt blifvit hårda. S. förband sig så med den
danske vikingen Bemonus, och båda höllo strängt på
manskapets återhållsamhet från starka drycker. Vid
ett infall i Ryssland skyddade sig danskarna genom
träsulor från fiendens fotanglar. Sedan Bemonus dött,
inbjöds S. af bjarmernas kämpar, och efter många
storverk hos dem lefde han sju år hos sönerna af Frö
i Sverige, men begaf sig därefter till Haco, Danmarks
tyrann, emedan han vid offren i Uppsala vämjdes vid
klockornas vekliga klang, dansen och skådespelen. Med
Haco angrep han den girige konung Hugletus i Hibernia,
30m slösade blott på skådespelare och gycklare, hvaraf
han omgafs, men försvarades af kämparna Gegathus och
Suibdauus, af hvilka den förre tillfogade S. det
svåraste sår han någonsin fått. Sedan Hugletus
fallit, segrade S., lät piska gycklarna och plundra
skatterna. Med slavernas furste Winus sändes S. att
stäfja österlänningarnas affall och stred med kurer,
sember, semgaller m. fl., besegrade Wisinnus,
en förtryckare, som bodde vid klippan Anafial i
Ryssland och med sin blick döfvade hvarje vapen,
i det S. öfverdrog sitt svärd med en tunn hud, och
därpå i Byzantium iätten Tanna och i Polen kämpen
Wasce eller WiJzce. Då de affällige sachsarna i S:s
frånvaro utmanade konung Frotho till envig, återkom
S. oväntadt och öfvertog striden mot sachsaren Hama,
som föraktligt med knytnäfven slog till S., så att
han knäade.

men strax själf höggs itu af den uppspringande
S. Sedermera föll Frotho genom svek af sachsaren
Swcrtingus, hans son Ingellus hängaf sig åt ett
vckligt och lättjefullt lif och äktade en dctter
af faderns mördare, hvarför S. uppsökte svenskarnas
konung Haldanus. Då han hörde, att Helga, en syster
till Ingellus, var nära att förföras af en lågättad
guldsmed, infann han sig förklädd, näpste guldsmeden
genom ett skymfligt sår och flickan genom förebråelser
och en örfil och återvände till Haldanus. Ingellus
lofvade Helga åt norrmannen Helgo, om denne kämpade
med nio bröder från Själland, som friade till henne,
af hvilka den äldsta hette Angaterus. Helgo uppsökte
S. i Uppsala, som lofvade hjälpa honom och öfvervar
bröllopet, men lämnade Helgo i brudgemaket och gick
ensam emot de nio bröderna på Roliung hed och slog
dem, men fick sjutton sår, så att inäifvorna hängde
ur hans buk, försmådde dock erbjuden vård af tre
lågättade förbikommande, men antog af en bondeson
och återvände till Sverige. Då Ingellus fortsatte
sitt lastbara lif och underlät att hämnas sin fader,
visade sig plötsligt S. i hans sal, där han spisade
med sönerna till Swertingus, straffade i kraftiga
ordalag hans beteende och skymfade hans drottning,
som förgäfves sökte blidka honom genom vänlighet
och gåfva af sitt kostbara hårband, och lyckades
egga Ingellus att vid gästabudet till hämnd döda sina
svågrar, hvartill S. var behjälplig, och förskjuta sin
tyska gemål. I slaget på Bråvalla hed vid Bråviken
mellan den danske konungen Haraldus Hyldetan och
den svenske konungen Ringo kämpade S. på den svenska
sidan, dödade många, men fick ett så svårt sår, att
lungan hängde ut ur bröstet, hufvudskålen var klufven
till midten och ett finger af hugget, och måste lämna
striden. S. upptogs med heder af den norske hjälten
Olo i hans vikingaskara, men då de fått välde öfver
Själland och förtryckt landet, lät S. vinna sig af
Lennius (Lenus, Lennus) att öfverfalla Olo i badet,
men studsade för dennes skarpa blick och kunde först
döda honom, då denne betäckt sitt ansikte. S. fick 120
pund guld som belöning, men ångrade sitt nidingsdåd
och hämnades på anstiftaren. Då S. blifvit lastgammal
och synen svag, sökte han döden, i det han hängde
det guld, han vunnit genom Olofs mord, om halsen
som lockelse att döda honom, omgjordade sig med två
svärd och vandrade, stödd på två stafvar, dödade
en landt-man, som bad om ett af svärden, och ett
par ryttare, som anföllo honom på befallning af
Hathe-rus, son till den Lenno, som S. dödat. Inför
Hatherus besjöng S. alla sina bedrifter, och då han
af dennes svar fann, af hvilken ädel ätt han var, bad
han honom döda sig, hans faders mördare, och lofvade
honom guldet samt osårbarhet, om han vid kroppens
fall sprunge mellan hufvudet och bålen. Hatherus högg
af hufvudet på S., men aktade sig för språnget af
fruktan att krossas af kroppens tyngd. Fast skildt
från kroppen, bet hufvudet i en grästorfva och
vittnade om, hur vildsint S. var. De norsk-isländska
källorna om S. känna dels redan anförda sagor, dels
egna motiv, berätta om S:s jättebörd och sveket på
Vikar. Natten före kom Hrosshårsgråni (Oden) till
S.; de rodde öfver till en holme och funno gudarnas
rådsförsamling, som Oden befallde att döma om S:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:50:35 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free