- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1129-1130

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stavanger amt - Stavangerfjorden - Stave, Erik Erikson - Staveley - Stawell - Stawell, sir William Foster - Stavelot - Stavenes - Staveneslandet - Stavenhagen - Stavenhagen, Willibald - Stavenhagen, Bernhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphäfdes af två fogderier: Jæderen och Dalene i
s., Ryfylke i n. Judiciellt sorterar amtet numera
under Gula og Frostatings lagdömme, kyrkligt
under Kristiansands stift; militärt tillhör det
3:e brigaden. Amtet indelas i 4 sorenskriverier,
42 härad, 9 civila läkardistrikt, 5 kontrakt med
30 pastorat och 60 socknar. Det har 2 städer
(Stavanger och Haugesund), 5 lastageplatser
(Sogndal, Egersund, Sandnes, Skudesneshavn och
Kopervik) och flera stadsliknande samhällen, alla
med åtskillig industriell verksamhet. Amtet har 5
representanter i stortinget. Anmärkningsvärdt är
det starka religiösa intresset, ofta ledande till
sekterism, fanatiska väckelserörelser (på sista tiden
t. ex. Storm-Monsens propaganda) och obskurantism
("den mörka kustremsan"); här har missionsrörelsen
sitt högkvarter och absolutismen sin utgångspunkt
med agitatorn Asbjörn Kloster (f. 1823 i Utstein
kloster, d. 1876), som här 1859 stiftade den första
norska nykterhetsföreningen och till hvars minne
1 dec 1912 en bildstod aftäcktes i Stavanger.
K. V. H.

Stavangerfjorden, ett på senare tiden oftare
nyttjadt namn dels på hela Boknfjord (föråldrad
dansk språkform: Buknfjorden, se d. o.), dels –
alltid af traktens befolkning – på fjordens södra
del till staden Stavanger (se d. o.), ett parti, som
f. ö. äfven kallas Byfjorden. Hufvudfjorden
och alla dess bifjordar har man börjat sammanfatta
under benämningen Ryfylkefjordene.
K. V. H.

Stave (till 1884 Erikson), Erik Erikson, teolog,
universitetslärare, f. 10 juni 1857 i Gustafs
socken, Kopparbergs län, blef student i Uppsala
1880, filos. kandidat 1884, teol. kandidat 1889,
docent i exegetik s. å., prästvigdes 1890, studerade
1890–91 vid Berlins och Leipzigs universitet,
företog sistn. år en resa till Egypten, Asien och
Grekland och blef 1899 e. o. professor i exegetik,
1900 ord. professor i detta ämne och 1917 domprost
och förste teol. professor. S. har varit led. af
kyrkomötena 1908–10 och 1915. S. har skrifvit
bl. a. Om aposteln Pauli förhållande till Jesu
historiska lif och lära
(1889), Sjön Gennesaret och
dess närmaste omgifningar
(1892), Genom Palestina
(1893), Om uppkomsten af gamla testamentets kanon
(1894; i Upps. univ:s årsskr.) samt om källorna
till 1526 och 1541 års öfv. af nya test. (i "Skr.
utg. af K. Hum. vet. samf. i Uppsala", bd 3–4, 1893
1896), Daniels bok (1894), Parsismus und judenthum
(1900), ett arbete, behandlande parsiskt inflytande
på judendomen och vägledande för alla kommande
undersökningar i ämnet (Lehmann), Anmärkningar till
bibelkommissionens öfversättning af Gamla testamentet

(1906), Kort framställning av Jesu liv och verksamhet
skolbok 1907; 2:a uppl. 1909), Bibelkommissionens
proföfversättning af nya testamentet
(1908), Första Mosebok
(1911), Inledning till gamla testamentets kanoniska
skrifter
(1912), De mindre profeterna (I, s. å.),
Handledning för undervisare i gamla testamentet
(1914), Jesu liv och verksamhet (1915), Israels
historia
(1916) och Gamla ord för ny tid. Bibliska
föredrag
(1917) samt ett mycket stort antal artiklar
i Nordisk familjebok. Sedan 1901 är S. utgifvare af
tidskr. "Bibelforskaren". Han är led. af Humanistiska
vet. samfundet i Uppsala (1901).

Staveley [stei’vli], kommun (parish) i engelska
grefsk. Derby, vid Midland railway. 11,000 inv.
J. F. N.

Stawell [stei’ωəl], stad i västra delen af
australiska staten Victoria, vid järnvägen Melbourne–
Adelaide. 4,550 inv. (1914). I närheten guldfälten
Pleasant-creek.
J. F. N.

Stawell LstéYwel], sir William Foster, brittisk
politiker, f. 27 juni 1815, d. 1889 i Neapel,
blef 1839 advokat på Irland, emigrerade 1842 till
Australien, där han blef en af de politiskt ledande
männen i Victoria, =>edan denna koloni utsöndrats
från Nya Syd-Wales. Han hade väsentlig andel i
tillkomsten af 3rdnad förvaltning i kolonien samt
i utarbetandet af dess författning, blef 1856
justitieminister i Victorias första ansvariga
ministär samt 1857 koloniens öfverdomare. S
å. erhöll han fcnightvardighet. S nedlade 1886
sitt öfverdomarämbete och var 1887-89 Victorias
vice-guvernör v S-g.

Stavelot [stavlå], förr Stablot och
Stabla, stad i belgiska prov. Liège, vid
floden Amblève. 5,007 inv. H905). Betydande
garfveri; tobaks- och pappersfabrikation. Till
1792 var S. hufvudort i det liknämnda berömda
benediktinstiftet, hvilket grundlades 648 och hvars
abbot i en senare tid upphöjdes till tysk riksfurste.
(J. F. N.)

Stavenes, en 1842 byggd, sista gången 1904 förändrad
kustfyr på nordöstra udden af Bremsneset strax v. om
Kristiansund, Norge.
K. V. H.

Staveneslandet. Se Stavfjorden.

Stavenhagen [stafen-], stad i storhertigdömet
Mecklenburg-Schwerin. 3,439 inv (1910). Slott;
realprogymnasium. 1911 restes i S. en minnesvård öfver
den där födde Fritz Reuter.
(J. F. N.)

Stavenhagen [stafen-] W i l l i b a l d, tysk
militärskriftställare, f 24 aug. 1859 i Swinemiinde,
officer i Ingenjör- och pionjärkåren 1877 tog som
kapten och kompanichef afsked ur aktiv militärtjänst
1895 Bland hans många arbeten må nämnas Grundriss
der feldkunde (1896 2:a uppl. 1898), Verkehrs-,
beobachtungs- und nachrichten-mittel in militärischer
beleuchtung (1896 2:a uppl 1905) Militärgeographische
skizzen von kriegsschauplätzen Europas (1898),
Grundriss der befestigungslehre etc <1900. 4:e
uppl. 1910) ett utmärkt arbete, som vunnit stor
spridning icke endast inom Tyskland. Grundriss des
festungs-krieges (1901). fullständigadt med Der
kampf um sperrbefestigungen (1907; 2:a uppl. 1913),
Der gleislose krafttagen in mililärischer beleuchtung
(1907; 2:a uppl’ 1908), Die kustenbefestigungen der
ausserdeutschen seemächte (1909), Feldbefesti-gvng
(1912), Sperrbefesttgungen im landkriege (1913)
samt Das deutsche volksheer (1913, 2:a ujpl. 1914).
H J-dt.

Stavenhagen [stafen-], Bernhard, tysk pianist,
f. 1862 i Greiz, d 1914 i Geneve, elev af Kiel och
Liszt, erhöll 1880 Mendelssohnpriset, kon-serterade
tills med Liszt, blef 1890 storhertiglig hofpianist i
Weimar, 1895 hofkapellmästare där och 1898 i München,
hvarest han 1901-04 var musikakademiens direktör. Från
1907 var han konsertdirigent i Geneve. Sedan 1884
företog han konsertresor (Stockholm 1894) och vann
anseende för sitt mästerligt fina och färgrika
pianospel. S. komponerade, påverkad af Brahms och än
mer af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free