- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1185-1186

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steiner, Jakob - Steiner, Rudolf - Steiners Oriental-kraftpreparat - Steingut - Steinhausen, Wilhelm - Steinheil, Fabian - Steinheil, Karl August von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1185

Steiner-Steinhei!

1186

schaften (1867). S:s Gesammelte werke utgåfvos i 2
bd 1881-82 af Weierstrass.

Steiner [sta’jn-], Rudolf, tysk filosofisk och
teosofisk författare, f. 27 febr. 1861 i Kraljevic,
filos, doktor, har skrifvit ett antal arbeten i
filosofi (Erkenntnistheorie, 1888, Wahrheit und
wissen-schaft, 1892, Philosophie der freiheit, 1894,
Friedrich Nietzsche, 1895, Goethes weltanschau-ung,
1897, Haeckel und seine gegner, 1900, Welt-und
lebensanschauungen im 19. jahrhundert, s. å.),
estetik (Goethe als väter einer neuen ästhetik,
1889, Lyrik der gegenwart, 1900) och teosofi
(Die mystik, 1901, Der christentum als mystische
tat-sache, 1902, Theosophie, 1904, m. fl.). 1902-13
tillhörde S. Teosofiska samfundet, men måste då
utträda jämte sina meningsfränder, hvarefter
han bildade "Antroposofiska sällskapet", för
hvilket han är ledare och lärare. S. har utgett
Goethes naturvetenskapliga arbeten och redigerar
månadsskriften "Lucifer-Gnosis". Se uppsats af
K. Dym-ling i "Kyrklig tidskrift" (1916).

Steiners Oriental-kraftpreparat. Se H e m l i g
a medel.

Steingut [starjngot], ty. Se Stengods.

Steinhatisen [sta’jn-], Wilhelm, tysk målare,
f. 1846 i Sorau (prov. Brandenburg), började
1863 sina konststudier vid akademien i Berlin,
fortsatte dem i Karlsruhe, begaf sig 1871 till Rom,
har sedan varit bosatt i Munchen och från 1876
i Frankfurt. S:s bibliska bilder, tecknade eller
målade, ha förskaffat honom benämningen "den siste
nasarenen" (se N as aren er). Redan hans första
religiösa kompositioner utmärkas för fint stilsinne
och innerlighet i känslouttrycket. Han har utfört
monumentalmålningar och stafflibilder, kartonger till
fönstermålning, akvareller, raderingar, teckningar,
litografier, har målat omfattande religiösa eller
sagocykler, landskap och porträtt och har äfven
försökt sig som skulptör. Sitt första dekorativa
verk utförde han 1876 i Frankfurt. Ett berömdt
namn som monumentalmålare vann han långt senare,
hufvudsakligen genom Den korsfäste, omgifven af
pilgrimer och botfärdiga (fresk i missionshuset
S. Theobaldi i Wernigerode, 1890), som följdes af
Barmhärtighetens sju gärningar (cykel i S. Veit
vid Wien, 1897), andra fresker i hospitalskyrkan i
Stuttgart, i Kaiser Friedrich-gymnasium i Frankfurt
(Jesu liknelser samt grupper af filosofer och
skalder och bilder ur den klassiska hjältesagan,
fullbordade 1905) och i Lukaskyrkan i Frankfurt
(altarfresker, påbörjade 1912). Bland väggmålningar är
en cykel bilder ur Shaksperes En midsommarnattsdröm
(1880). Hans stafflimålningar behandla gärna
bibliska ämnen, ofta ganska personligt uppfattade
(Uppbrottet efter nattvarden, Gången till Emmaus,
Marias vandring till Elisabet) eller sagomotiv
(Döden och vandraren, Sagoprinsessan). Målningar
af S. finnas i gallerierna i Dresden, Karlsruhe,
Kiel, Hamburg, Köln m. fl. st. Bland hans grafiska
verk märkas illustrationer till Brentanos dikter
(1873, utkommo först 20 år senare), bibelbilder,
praktfulla litografier, ofta i ett par färgtoner. Den
största samlingen af dessa grafiska alster finnes i
kopparstickssamlingen i Dresden. S. är professor i
Frankfurt och teol. hedersdoktor vid universitetet
i Halle. Monogr. af Koch (2:a uppl. 1904) och
F. Liibbecke (1914).

Tryckt den 2 10 17

"Gedankbuch zu W. S:s 60. geburtstag" utkom
1906. S. utgaf 1912 Aus meinem leben. G-g N.

Steinhei!, Fabian, grefve, generalguvernör i Finland,
f. 1762 i Penall socken i Hapsalska kretsen i
Estland, d. 23 febr. (g. st.) 1831 i Helsingfors,
blef 1782 löjtnant i rysk tjänst, deltog 1788-90
först som kapten och sedan som öfverstelöjtnant
i kriget i Finland, var 1791-92 anställd hos
generalfältmarskalken Suvorov-Rimniskij för
verkställande af fortifikationsarbeten inom ryska
Finland samt användes 1793-95 vid uppförandet af
fästningsverk i Fredrikshamn, Villmanstrand och
Davidstad. 1797 fick han pris för en af honom
utarbetad topografisk karta öfver dåv. ryska
Finland. Generalmajor 1798, bevistade han fälttågen
i Preussen 1805 samt i Polen och Preussen 1806
-07. Han blef generallöjtnant 1807. 1809 var han
befälhafvare öfver ryska armén på Äland och den därmed
förenade flottiljen. I mars 1810 utnämndes han till
generalguvernör i Finland. S., som redan under början
af sin förvaltning tillvann sig förtroende genom
synbar välvilja mot landet och humanitet i bedömande
af personer och förhållanden, blef 1812 upphöjd i
finskt grefligt stånd. Han kallades s. å. att som
befälhafvare för en i Livland och Kurland sammandragen
armé deltaga i kriget mot Napoleon I. Sedan han
bekämpat fienden i flera träffningar, förenade han
sig med Wittgen-steins armékår samt deltog 1813 i
eröfringen af Elbing och Danzig. S. å. återvände
han till Finland, hvars förvaltning han åter som
generalguvernör öfvertog. Sedan han, som 1819 utnämnts
till general af infanteriet, 1823 tagit afsked från
generalguvernörsämbetet, var han t. f. generalguvernör
till mars 1824. Under den långa tid han i Finland
representerade monarken, var förhållandet mellan
honom och styrelsens öfriga medlemmar i allmänhet
det bästa. Under sina sista lefnadsår egnade han sig
träget åt forskningar i mineralogi och geologi samt
åt målning och teckning. M. G. S.

Steinheil [sta^nhajl], Karl August von, tysk fysiker
och astronom, f. 12 okt. 1801 i Rappcltsweiler i
Elsass, d. 14 sept. 1870 i Munchen. Han studerade
1822-25 matematik och astronomi i Göttingen och
Königsberg, var 1835-49 professor i matematik
och fysik i Munchen, sedan sektionsråd och
föreståndare för departe- ! mentet för telegrafi
i Wien. Efter en kortvarig vistelse i Schweiz
återvände han 1852 till Munchen, hvarest han
verkade som bajerskt ministerialråd och tekniskt
råd i handelsministeriet. S. gäller som uppfinnare
af den elektromagnetiska telegrafen, begagnade
induktionsströmmarna samt visade (1837). att
jorden kan användas som återgångsledning vid
telegrafering och att sålunda endast en telegraftråd
är behöflig. Han grundlade 1854 i Munchen en
optisk-astronomisk anstalt, som sedan 1865 under
firma C. A. Steinheil Söhne innehades

26 b. 38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free