Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbock, Gustaf Otto Gustafsson - Stenbock, Johan Gabriel Fredriksson - Stenbock, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkostnaderna för flottans utrustning med 209,341
dal. smt. Domen mildrades till 100,000 dal. smt
böter. I nov. 1677 fick S. öfverbefälet i
Västergötland, Bohus län, Värmland och Dal. I juli
1678 undsatte han det af Gyldenlöve belägrade Bohus
och gjorde sommaren 1679 ett fåfängt försök att intaga
Uddevalla. Hans senaste år förbittrades af sjukdom
och fattigdom. Räfsten öfver förmyndarregeringen och
reduktionen med sina efterräkningar bragte honom
nästan till tiggarstafven. Han fick dock behålla
sina ämbeten som kungligt råd och öfverste amiral;
kanslersämbetet afsade han sig 1684. Oskrymtadt
gudfruktig, var han hofsam i medgången, i motgången
tålig och oförsagd. Som krigare var han utan
tvifvel duglig och tapper, men några egentliga
fältherreegenskaper hade han knappast. Svenska
akad. lät 1872 prägla en minnespenning öfver
honom. Jfr F. F. Carlson, "Minne af riksamiralen
G. O. Stenbock" (i Sv. akad:s Handl., d. 48, 1873).
9. Johan Gabriel Fredriksson S., grefve, son till
S. 7, riksråd, riksmarskalk, f. 28 aug. 1640, d. 5
aug. 1705, blef tidigt kammarpage hos drottning
Kristina och, sedan han fulländat sin utbildning
genom utländska resor, kammarherre hos änkedrottning
Hedvig Eleonora, hos hvilken han kom i stor gunst. Han
befordrades 1664 till änkedrottningens hofmarskalk
och guvernör öfver lifgedinget, i hvilken egenskap
han satte Hedvig Eleonoras affärer i godt stånd,
1667 till riksstallmästare, 1668 till riksråd och
1673 till riksmarskalk. Som riksråd arbetade S. i
räkningekammaren och tillhörde M. G. De la Gardies
motparti, som kräfde sparsamhet och ordning i
statshushållningen. 1672 var S. ifrågasatt till
riksskattmästare. Hos Karl XI stod S. synnerligen
väl och hade mer än de fleste rådsherrar mod att
inför konungen fritt uttala sin mening, äfven då den
skilde sig från dennes. I likhet med sina kolleger
inom rådet drogs han 1680 inför Stora kommissionen,
men slapp undan lindrigare än de fleste andre. Vid
det gamla rådets upplösning 1682 hörde S. till de få
rådsherrar, som erhöllo rätt att stanna kvar. Moderat
reduktionsvän, kom S. att deltaga i reduktionsarbetet,
dels som medlem i flera speciella kommissioner,
dels från 1687 som en af K. M:ts deputerade till
reduktionsverkets af slutande. S. ställdes äfven
i spetsen för ett par kommissioner, som egde att
granska kollegiernas förvaltning. Själf träffad
af reduktionen, fick han af kunglig nåd åtnjuta
vissa lindringar och erhöll dessutom af konungen
rika penningskänker. S. samlade också en stor
förmögenhet. Som politiker tillhörde S. åtminstone
tidtals det franska partiet i rådet och kom därmed
i opposition till Bengt Oxenstierna. Karl XII hyste
för S. lika stor ynnest som hans fader. 1702 intog
S. främsta platsen inom den afdelning af rådet,
som utgjorde
konungens högsta domstol. S. var utmärkt för klart
förstånd, godt minne och behagligt umgängessätt,
hvilket jämte en ståtlig gestalt och mycken
skicklighet i ridderliga idrotter gjorde honom omtyckt
af alla, särskildt af damerna. Rådsprotokollen bevara
många minnen af hans frispråkighet och med sarkasm
kryddade slagfärdighet i debatterna.
 |
| Fig. 1. Magnus Stenbock. Efter målning af J. D. Swartz. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
