Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stybbkol. Askhalten hos goda stenkol varierar
mellan 3 och 10 proc., hos de mera askrika skånska,
skotska och andra sekunda kolsorter mellan 8 och
20 proc. F. n. användas s. k. stenkol med upp till
60 proc. aska. Askan, hvilken till större delen
uppträder som inslammade korn eller tunna skikt,
består af sulfater och silikater, hufvudsakligen
af aluminium, järn, kalk och magnesia (samma
beståndsdelar som i sandsten, skiffrar och leror)
jämte svafvelkis. Kolsubstansen består liksom
organiska föreningar i allmänhet af kol (omkr. 73–93
proc.), väte (4–6 proc.) och syre (3–20 proc.) samt
dessutom något kväfve (0,2–2 proc.). Man har ej
närmare utforskat de i kolsubstansen ingående ämnenas
sammansättning. En mindre del af dem kan utlösas
med vissa organiska lösningsmedel. Så utlöser
t. ex. pyridin 5–15 proc. som ett asfaltartadt
extrakt. Stenkol är ej en fullt beständig substans,
utan vissa omsättningar fortgå däri, i synnerhet
vid närvaro af luft, så att det långsamt minskar
i vikt. I tjocka lager och under varma somrar kan
temperaturen stiga så starkt inne i stenkolsupplag,
att själfantändning inträffar. Sådan befordras af
varm och något fuktig väderlek. Man förekommer den
genom att breda ut kolen i tunna skikt och sörja för
tillräcklig ventilation.
Stenkol värdesättas som bränsle med ledning af sitt
effektiva värmevärde, mätt i värmeenheter, kalorier
(se d. o.). Man skiljer mellan kalorimetriskt
värmevärde, d. v. s. det i kalorimeter bestämda,
på vattenfritt prof omräknade, och effektivt
värmevärde, l. kortare, bränslevärde, som hänföres
till vattenhaltigt prof, då vid förbränningen
alstradt vatten och i kolet förefintligt vatten afgå
i gasform. Bränslevärdet är naturligtvis beroende
på stenkolens vatten- och askhalt, men äfven på
själfva kolsubstansens beskaffenhet. Ju mera förkoladt
stenkolet är, desto högre blir värmevärdet. Vid lika
fukt- och askhalt har följaktligen antracit högre
värmevärde än yngre kol. Detta sammanhänger med,
att kolsubstansens kolhalt ökas med förkolningen,
samtidigt som syrehalten aftar. Antracitiska kol ha
äfven något lägre vätehalt.
Vid stenkolens praktiska användning spela, utom
bränslevärdet, äfven andra egenskaper en roll,
såsom de mängder brännbara gaser, som kolen afge;
om gaserna brinna med lysande eller icke lysande
låga; om efter afgasningen koksen sintrar och bakar
ihop sig, eller om den är sandig och faller sönder;
och slutligen askans smältpunkt. Lågsmältande aska
underlättar slaggbildning. Kolens styckestorlek
och stybbhalt äro äfvenledes viktiga egenskaper. I
kolhandeln används ett antal beteckningar, som
hänföra sig till styckestorlek och stybbhalt,
t. ex. harpade kol, stybbkol, förderkol (blandning
af alla styckestorlekar från större block till fin
stybb), nusskohle, kleinkohle, beans, peas, smalls,
o. s. v. Med bunkerkol (af eng. bunker, kolbox)
förstås kol för ångbåtar.
Man indelar stenkol, utan att skarpa gränser kunna
uppdragas mellan de olika typerna, i magra kol, feta
kol, gaskol och flammande gaskol. Magra kol afge
föga gaser, brinna med kort låga och ge mycken koks,
hvilken faller sönder till sandartadt pulver. Dessa
benämnas därför också sandkol till
skillnad från de mera bituminösa
feta kolen. Magra kol användas i kaminer och
värmeledningspannor, enär de ej ryka och sota
och brinna långsamt. De finna vidare användning
i vattengasgeneratorer, men lämpa sig ej för
gas- och kokstillverkning. Till de värdefullaste
magra kolen höra antraciterna, som brytas i
England och Förenta staterna (se Antracit). Feta
kol ge starkt sintrad koks och kort, men lysande
låga. Vid upphettning (glödgning) baka dessa kol
ihop sig till en mjuk halfsmält massa (bakkol}
eller sintra ihop (sinterkol). Feta kol äro mest
lämpliga till kokstillverkning i kokserier (se Koks)
samt användas äfven som smideskol. De mera gasrika
sorterna kunna användas till lysgastillverkning (se
Lysgas). Flammande gaskol ge öfver 40 proc. gaser
och mindre mängd koks, hvilken kan vara hopsintrad
eller sandartad. De brinna med lång, oftast lysande
låga och användas till eldning i flamugnar och för
lysgastillverkning. Mellan feta kol och flammande
gaskol stå de egentliga gaskolen, som speciellt
egna sig för lysgastillverkning, i det de ge stor
behållning af en gas, som brinner med starkt lysande
låga. Speciella gaskol äro Cannelkolen och
Bogheadkolen (se dessa ord), vidare Pelton Main,
Ravensworth o. a. Gaskol leda åtminstone delvis
sitt ursprung från animaliskt råmaterial. Feta
gaskol skulle sannolikt efter årtusenden öfvergå i
vanliga feta kol. Ett stenkolen närstående fossilt
bränsle är brunkol (se d. o.) l. ligniten,
som förekommer i yngre geologiska formationer. Af
stenkolsstybb framställas genom pressning under
tillsatts af något stenkolsbeck som bindemedel
s. k. stenkolsbriketter, hvilka väl lämpa sig
till ångpannebränsle (se Brikettering). Till
ångpanneeldning användas, alltefter eldstädernas
konstruktion, stenkol af nu nämnda olika typer. Ofta
är det förmånligt att blanda olika stenkolssorter,
t. ex. magra kol med feta, för att få fram det bästa
ångpannebränslet. Utom till direkt eldning användas
stenkol till lysgastillverkning och kokstillverkning
samt i generatorer (se Gas 2 och Generatorgas) för
framställning af gasbränsle.
Stenkol förekomma i alla världsdelar. Följande
tabell anger en uppskattning 1913 af jordens
stenkolstillgångar, hvari äfven brunkolen inbegripas:
| Amerika | 5,105,528 | mill. | ton |
| Asien | 1,279,586 | » | » |
| Europa | 784,190 | » | » |
| Australien | 170,410 | » | » |
| Afrika | 57,839 | » | » |
| Tyskland | 423,356 | mill. | ton |
| Storbrittannien och Irland | 189,533 | » | » |
| Ryssland | 60,106 | » | » |
| Österrike-Ungern | 55,593 | » | » |
| Frankrike | 17,583 | » | » |
| Belgien | 11,000 | » | » |
| Spanien | 8,768 | » | » |
| Spetsbergen | 8,750 | » | » |
| Holland | 4,402 | » | » |
| Sverige | 114 | » | » |
| Andra länder | 4,975 | » | » |
| 784,190 | mill. | ton |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
