- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1469-1470

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en låg byggnad med rundade hörn och liffull
fasadbehandling. Det yppersta rokokopalats,
som S. eger, är Börsbyggnaden vid Stortorget
(se Byggnadskonsten, pl. XXIII), till hvilken
K. J. Cronstedt hade förslagsritningen färdig 1768,
men som 1773 omarbetades af Palmstedt.

Som en öfvergång mellan denna stil och den
följande, den s. k. gustavianska perioden, kunna
nämnas det af K. F. Adelcrantz jämte E. Palmstedt
byggda Rosenadlerska palatset vid Mynttorget, där
rokokoelementen brottas med en strängare klassicistisk
stil. Fullt utbildad är den gustavianska stilen i
Adelcrantz’ slutförslag till Adolf Fredriks kyrka,
i hans Fredrikshof (se d. o.; uppf. 1772-76) och i
hans mästerverk Gustaf IILs operahus (uppf. 1777-82;
rifvet; se Stockholms teatrar). Fasaden mot
Gustaf Adolfstorg med sin rusticerade, af
rundbågiga arkader genombrutna bottenvåning,
sina pilasterindelade tvenne hufvudvåningar och
sitt kraftiga midtparti med fristående kolonner,
som uppburo en emblemkrönt hög attika, slöt sig
helt till fransk Louis XYI-stil. Äfven ordnandet
af Gustaf Adolfstorg till S:s hufvudtorg är, efter
N. Tessin d. y:s uppslag, Adelcrantz’ verk, ehuru det
kom att utföras af E. Palmstedt. Sålunda är Norrbro
(se fig. 10 och Norrström) frukt af deras samarbete,
och Arffurstens palats (se d. o.), en pendang till
Operahuset, utfördes af den senare ensam efter den
förres planer (påbörjadt 1783).

1784 kan betraktas som en vändpunkt i den stockholmska
arkitektoniska utvecklingen. Gustaf III kom då hem
från sin italienska resa, fylld af de nya idéer,
som gemensamt bära namnet nyantik. Den återupptäckta
grekiska konsten var denna tids allt lifgifvande
källa, det grekiska templet dess arkitekturs. Gamla
k. myntet vid Mynttorget (nuv. Kanslihuset) med sin
imponerande tempelfasad (fig. 36) af 0. Tempelman
framgick som första frukt ur denna konungens
nya kärlek. Storslagna skapelser i denna nya stil
tillämnades, hvilket många outförda förslag bevittna,
framför allt af J. L. Desprez (bl. a. förslaget
till ett stort slott vid Haga) samt E. Palmstedt
(förslag till ordnandet af trakten bakom slottet,
med uppförande af stadskyrka och dramatisk teater,
samt förslag till Panteon på Riddarholmen). Andra
byggnadsförslag af Palmstedt kommo dock till
utförande, bl. a. det rifna Bondeska palatset vid
Strömgatan (nuv. Rosenbad)i palladiansk klassicism (förslaget af 1789)
samt det i kraftig florentinsk renässansstil
uppförda Tullpackhuset vid Skeppsbron.

Det jäsande konstnärliga lifvet under Gustaf
III:s tid efterträddes af en död tid äfven inom
arkitekturen. Men under 1800-talets förra del
uppstodo dock åtskilliga byggnadsverk i den
s. k. Karl-Johansstilen, en arftagare till den
gustavianska stilens förlorade rikedomar. Den
klassiska konstens ädla mått stod alltjämt som
förebild, men man öfvergaf alltför storslagna
tempelprojekt. De främste arkitekterna voro
Fr. Blom, A. Nyström och K. Kr. Gjörwell. Blom
utförde Lifgardets till häst kasern vid Storgatan,
och kasernen n:o 2 på Skeppsholmen (uppf. 1818), i en stil,
där fönsterproportioneringen betyder allt. Gamla
Posthuset (Lilla Nygatan 6, färdigt 1825)
med sin portik af fyra doriska kolonner,
den klassiska Skeppsholmskyrkan (1823-42; se
Skeppsholmen),
Rosendals slott samt Konstakademiens ombyggnad (rifven
1893). Nyström gaf ett viktigt Stockholmsparti dess
slutliga, af N. Tessin d. y. en gång projekterade
lösning, i Lejonbackens ordnande framför slottet
(1834), skapade Serafimerlasarettet (se d. o.;
1828-31) och Norrbrobasaren (1838-39; rifven
1903). Gjörwell uppförde det monumentalt anlagda
Allmänna garnisonssjukhuset på Kungsholmen (1817-34).

Mot 1800-talets midt öfvergaf man det stränga
fasthållandet vid en antikiserande stil och visade
i stället en stark mottaglighet för alla historiska
stilarter. Medelst gipsdekorationer på den putsade
stenimiterade murytan fick man utan större kostnad och
svårighet den rikaste pappersarkitektur öfverförd
till verklighet, och denna frestelse att dekorera
i st. f. att bygga kom att bli ödesdiger för en
stor del af S:s byggnadskonst. F. V. Scholander,
den ledande arkitekten, bemästrade dock denna fara;
hans byggnader utmärka sig för arkitektonisk fasthet
och rytm och originell ornamental fantasi. Dessa
egenskaper prägla framför allt Synagogan (se d. o.),
en parafras öfver orientaliska motiv, och det
Barclayska huset vid Kungsträdgården (se Bostad,
pl. IX), rifvet 1917, samt hans af italiensk renässans
inspirerade Warodellska huset, Drottninggatan 82, och
gamla Tekniska högskolan. Nationalmuseum (se d. o. och
Byggnadskonsten, pl. XXIII), hvartill äfven Scholander
lämnat täflingsritningar, kom dock att utföras af
tysken A. Stüler 1866; denna goda monumentalbyggnad
utfördes, ensam i sin tid, i naturlig sten. J. F. Åbom
utförde bl. a. Mus. akad., Södra teatern, Berns
salonger. H. Zetterwall, Scholanders arftagare som
arkitekt, utförde bl. a. Norra latinläroverket,
af florentinsk ungrenässanskaraktär, samt Palmeska
och Bolinderska husen, bägge på Blasieholmen. H
A. Törnquist gaf sina arbeten, Vet. akad:s hus och
Hotell Rydberg (rifvet 1915), en enkel, kraftfull och
allvarlig hållning; i samma anda verkade F. G. Dahl
med K. biblioteksbyggnaden (se Biblioteksbyggnader)
samt bröderna A. F. och K. Hj. Kumlien, af hvilka
den förre byggde Järnkontorets (se d. o.) lyckligt
proportionerade hus vid Kungsträdgården och de
båda bröderna gemensamt Grand hotell m. m. Under
1870-talet och förra delen af 1880-talet nådde gips-
och cementöfverlastningen sitt kulmen. Särskildt
fönsteromfattningarna fingo en så öfversvämmande
utsmyckning, att murytan fullständigt doldes. Ett
typiskt exempel därpå är huset med "Birger
jarls passage", i hörnet af Smålands- och
Birgerjarlsgatan. E. Jacobsson, den förste svenske arkitekt,
som bröt med den oäkta materialkulturen, skapade i
Skandinaviska kredit-a.-b:s hus vid Storkyrkobrinken
(1876, se Byggnadskonsten, pl. XXIV) en för S. helt ny
fasadtyp af konstgjord sten, indelad af åtta kraftiga
kolonner af polerad granit. Hans verk är också
Centraltryckeriets tegelbyggnad. M. Isæus gjorde
visserligen åtskilliga hus i imitationsmaterial,
bl. a. Grabowska huset (Karlavägen 20) och det
eleganta Sturebadet (tills, med G. Wickman), men
äfven sådana hus som Norstedt & söners tryckeri på
Riddarholmen i tegel och cement (se Norstedt, P. A.,
& söner)


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:33:09 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free