Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 455-456 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stuart, Karl Magnus - Stuart, Karl Gustaf - Stuart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af England garde, men återvände till Sverige
1671, då han blef hofjunkare. Han förkofrade sig i
matematik och fortifikation m. m. och utnämndes 1675
till löjtnant vid Fortifikationen för att enligt
Dahlberghs anvisning ombesörja iståndsättandet af
Södermanlands och Östergötlands "skärskansar". Han
utarbetade ett af desseiner åtföljdt förslag till
reparation eller nybyggnad af Hasselö-, Säfö-,
Långö-, Oxelö-, Lönö-, Appel-, Lindö-, Barnö- och
Valdemarsskansarna och ledde från 1676, då han
befordrades till kapten, arbetena såväl på dessa
befästningar som på Johannisborg.

1677 uppgjorde
han äfven dessein till fortifikationsverk vid
Stockholm. Efter Dahlberghs utkast utarbetade han en
generaldessein för befästningarna vid Karlskrona och
utstakade sedan dessa såväl vid inloppet som kring
den blifvande staden äfvensom denna senare samt
byggde en bro från Vämö öfver 4 holmar till Trossö,
hvarefter han ledde de 1680 igångsatta arbetena. 1682
blef S. generalkvartermästarlöjtnant. 1685
bevistade han österrikarnas fälttåg mot turkarna
i Ungern samt besökte därefter Italien,
Schweiz och Nederländerna. Återkommen 1687,
förordnades han att jämte Lydinghielm leda
befästningsarbetena vid Göteborg. 1689 placerades han
vid fortifikationskontoret och blef då äfven prins
Karls (sedermera Karl XII:s) kammarherre och lärare
i matematiska och fortifikationsvetenskaperna samt
ritning. 1695 utarbetade han dessein till Kronans
nedre verk vid Göteborg. S. å. förordnades han att
under Dahlberghs frånvaro taga fortifikationen
"i acht" och blef 1697 generalkvartermästare
och öfverste. 1698 uppgjorde han desseiner till
Vaxholms och Nyens förstärkande samt skref ett
memorial om Karlskronas fasta försvar, hvarjämte
han s. å. på k. befallning reste till Holstein för
att undersöka de slesvig-holsteinska fästningarnas
försvarsduglighet. Sedan han under vintern och
våren 1700 i enlighet med ett af honom förut
uppgjordt förslag satt de livländska befästningarna
i provisoriskt försvarsstånd, anställdes han som
generalkvartermästare i fält (generalstabschef)
vid armén i Skåne och ledde underhandlingarna med
de engelske och holländske amiralerna ang. anfallet
på Köpenhamn. S. befalldes sedan "föra directionen
vid descenten" och utarbetade då "disposition" för
landstigningen vid Humlebæk på Själland (4 aug.),
hvilken han, som nu blifvit generalmajor, ledde. När
slupen, i hvilken S. befann sig, kom nära land,
blef han sårad af en muskötkula i vänstra låret, men
fortfor det oaktadt att dirigera landstigningen och
lät sedan bära sig upp på stranden, där han ledde
ett retranchemangs utstakning. Förd till Malmö,
utarbetade han, oaktadt sitt sår, efter order ett
förslag till belägring af Köpenhamn samt gick i
författning om anskaffandet af nödiga redskap och
materialier samt
artilleri och ammunition, men 14 aug. kom
kontraorder om allt detta. Sedan han 1701 återtagit
generalkvartermästarbefattningen vid konungens armé,
utarbetade han i samråd med Dahlbergh plan för
öfvergången af Düna, som han sedan ledde (2 juli),
och öfverkommen på kurländska stranden, satte han sig
i spetsen för en del af Lifregementet till häst och
en bataljon västerbottningar samt afslog lyckligt
sachsarnas andra anfall. S. å. organiserade han en
fortifikationsstat för det eröfrade Kurland, hvars
guvernör han blef 1702, dock med bibehållande af
sin befattning vid Fortifikationen. Han uppgjorde
nu desseiner till Bauskenborgs, Libaus, Mitaus och
Selburgs förstärkande, igångsatte arbetena därmed,
lät utarbeta en karta öfver Kurland samt uppgjorde
en plan för Livlands försvar, som olyckligt nog dock
ej kom att följas. Efter Dahlberghs död (1703) fick
S. "general direction öfver riksens fortificationer"
samt blef generallöjtnant och friherre. Hans hälsa
hade emellertid blifvit vacklande, och han måste
1703 och 1704 tidtals vistas vid baden i Aachen och
Ems. 1705 utarbetade han desseiner till försvarsverk
vid Stralsund och Reval samt uppgjorde förslag till
spärrar i finska och åländska skärgårdarna. S. var
en synnerligen framstående fortifikationsofficer och
hade därjämte stor administrativ förmåga. Han vinnlade
sig mycket om sina officerares utbildning och gjorde
början till en fortifikationsunderofficerskårs
inrättande.

2. Karl Gustaf S., den föregåendes brorsons
sonsons sonson, ämbetsman, riksdagsman, f. 24
aug. 1802 på Alster, Värmlands län, d. 8 maj
1873 i Stockholm, aflade i Uppsala 1822 examen
till rättegångsverken och inträdde 1823 som
e. o. tjänsteman i Riksgäldskontoret, där han
1840 avancerade till sekreterare, en befattning,
som han till sin död innehade. Som led. af
ridderskapet och adeln deltog han i ståndsriksdagarna
fr. o. m. 1834-35, då han hörde till oppositionen,
gjorde sig bemärkt genom en mängd vägande inlägg i
finansfrågor samt fick plats i expeditions-, banko- och
bevillningsutskotten. Af betydelse för riksdagsarbetet
var äfven hans långvariga verksamhet som sekreterare
i statsutskottets (1840-60) och i statsrevisionens
(1841-63) riksgäldsafdelning. Han var led. af
kommittéerna ang. förenkling i beskattningsväsendet
samt uppbörds- och redogörelseverket (1846-47),
ang. förslag till författning om allmänna bevillningen
(1858-59) och ang. förslag till författning rörande
civilstatens pensionsväsen (1858-62). - S:s son
John Magnus S., f. 2 april 1844 i Stockholm, vice
häradshöfding 1872, var 1873-89 notarie och 1890-1914
sekreterare i statsutskottet och 1905 sekreterare i
särskilda utskottet vid första urtima riksdagen. 1890
-1911 var han riddarhussekreterare. 1. L.W:son M.

Stuart [stjö78t], äldre namnformer Stewart
och Steuart, skotsk adelssläkt, som genom arf
kom i besittning först af Skottlands och sedan äfven
af Englands konungakrona. Som ättens stamfar anges
bretagnaren Flaald, broder till Alan, seneskalk
(steward) af Dol i Bretagne, hvilken deltog i 1097
års korståg. Flaalds son Alan flyttade öfver till
England och fick gods i län af konung Henrik I. Äldste
sonen Jordan ärfde familjesysslan som steward af Dol,
andre sonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>